BF juni 2012

Hörreni, hur sover ni?
Jag sover så jäkla dåligt nu! Har ont i ryggen, i höjd med där revbenen börjar och utåt. Känns som jag legat med överkroppen åt ett håll och underkroppen åt det andra hållet. Fast jag ligger på sidan eller lite halvt på rygg. Jag har varierat underlag, sovit i mannens säng, extra madrass, bullat upp med kuddar, bytt huvudkudde osv, och det hjälper kanske i någon natt men sen är det förjävligt igen.
Jag drömmer att jag slår mej eller att jag blir ledsen, och när jag vaknar så gråter jag eller är på god väg, och det har bara varit dom nätter då jag har haft ont.
Grejen är den att jag ju sover, men när jag går upp på morgonen så känns det snarare som jag sprungit ett maraton. Känner mej helt matt.
Trötthet plus värk plus gravidhormoner är ingen bra kombo :(!!
Vet inte vad jag ska göra riktigt, förslag?

Jag är så less på att klaga för jag älskar att vara gravid förövrigt, magen och sparkarna ch allt, men sömnen (plus att jag fått jätteproblem med fötterna) förstör lite just nu, orken försvinner ju :(...

Avslag på överklagan om grav.penningen, som väntat.
Men jag bestämde mej innan för när jag ska gå hem. Jag kan ta ut alla mina semesterdagar mellan den 18 april till 4 juni, och sen ta fp resten av tiden (BF 11 juni).
Jag har sjukt ont i fötterna och benen under och efter arbetspassen så nu känner jag en stor lättnad. 14 arbetspass kvar, bara att hålla ut sista nu!

Hörrni, det är inte långt kvar tills våra små kommer :D!!

Jag jobbar på en bensinstation. Står och går hela tiden, ensam mer än hälften av min arbetstid, varupåfyllning osv, men inte tillräckligt tunga lyft, så tyvärr...
En kompis till mej är förskolelärare och hon fick beviljat utan problem, så det är bara att hoppas att du också får det :).

Men om man överklagar en andra gång så går det ju till förvaltningsrätten.
Ne, nu har jag försökt allt jag orkar, fick bra svar den här gången, jag accepterar deras beslut, men tycker fortfarande att det är för hård bedömning.
Men det får lösa sig med semesterdagar och fp-dagar, funkar det inte så långt så får jag be om en sjukskrivning.

Idag ska jag till barnmorskan :). Blir spännande att se vad järnvärdet ligger på, är så jäkla trött och matt så jag hoppas nästan det beror på järnvärdet och inte bara graviditeten, för då kan det i alla fall bli lite bättre :).
Vad säger ni om graviditeten, är den som ni trodde eller är den lättare/jobbigare?

Det bästa vore om killarna kunde få känna på krämporna och tröttheten som kommer med en graviditet, så dom kunde förstå lite bättre. Jag hade också blivit arg om min karl sa att han redan gjort så mycket. Vi bär ju deras barn i nio månader!
Jag känner mej så gnällig ibland, men det ÄR ju påfrestande att vara gravid, både för kroppen och knoppen!

Me too :)

Min man jobbar borta sju dagar (flänger runt i hela Sverige) och sen är han hemma i sju dagar, så vi har gjort som så att han har semester från den 28 maj eller något sånt, tills två veckor efter 11 juni, för att försöka försäkra (det går ju inte riktigt till 100% :P) oss om att han är hemma när förlossningen sätter igång. Det blir dock så att han börjar jobba i juli igen (om bebisen kommer i slutet på juni har han ju sina tio dagar hemma också), så då blir ju vi ensamma. Men jag är mer orolig över att han ska missa förlossningen, än att bli ensam med bebisen, som det känns just nu i alla fall.
Sen att han är borta varannan vecka kommer säkert kännas superjobbigt för oss alla, men om han ska ha ett schema där han kommer hem varje dag så kommer han få jobba jättemycket natt och dessutom jobba mycket mer, så jag tror att varannan vecka är den bättre lösningen, men vi får se...
Man vet ju inte alls vad som väntar egentligen... Skräckblandad förtjusning :).

Jag har gått upp 11,5 kg sen jag blev gravid, är i vecka 32+3 idag.
Jag har inte rört på mej ett dugg och jag äter det jag vill (mycket pasta och annan mat, inte godis, det har jag inget sug efter), så jag trodde jag skulle gå upp massor, men jag hoppas det inte smäller till nu på slutet, vi får se :).
Men dom 11,5 kilona känns i kroppen, tungt, så jag funderar på hur fasen det känns om man går upp 20-30 kg?! Måste vara så sjukt jobbigt!!

En fråga; vart i bilen kommer ni sätta babyskyddet?
Jag har hela tiden tänkt bak på passagerarsidan, men nu har jag kommit på att jag ju kommer köra bilen ensam rätt mycket, och då kan det ju bli lite tufft om bebisen är bak och tappar nappen, spyr, gråter etc.
Det ska ju vara säkrare bak, men å andra sidan kanske jag blir en mer osäker förare om jag känner att jag inte har full koll på bebisen. Likadant tvärtom, om bebisen är fram kanske jag tappar koncentrationen för att jag gör något med bebisen...
Svårt! Hur tänker ni?

Spegel har jag köpt, det var då kompisen sa att det ju inte kommer behövas eftersom bebisen kommer sitta fram :P.
Det är ju inte alltid det bara går att stanna tänker jag, men å andra sidan är man ju kanske inte ute och kör bil i början, och man hinner ju lära känna sin bebis och vet lite hur den är då...
Jag lutar absolut åt att ha den bak, för det ska ju vara säkrast vad jag förstått. Men jag hade bestämt mej innan jag ens funderat på det. Syrran hade ju så. Men hon hade inte körkort så hon åkte aldrig själv med dottern, men pappan lär ju ha gjort det. Ska höra med honom hur han tyckte det gick.