Juni-barn

Grattis till alla små bebisar och lycka till alla ni som fortfarande väntar.

Idag har jag BF men förutom lite sammandragningar då och då verkar det ganska händelselöst på förlossningsfronten. Bebisen ligger åtminstone långt ner så min barnmorska trodde inte att jag skulle behöva gå två veckor över tiden, alltid något.

Nu kommer lite gnäll.
Drabbades för c:a 1½ vecka sedan av jobbig klåda på magen som spred sig till handlederna och höfterna, så när jag var hos barnmorskan på kontroll i torsdags ville hon att jag skulle åka till sjukhuset och kolla gallsyran och levern. Blev tvungen att fasta innan fredagsmorgonen, visserligen bara från midnatt men hur roligt är det att vara skithungrig på morgonen och inte ens få dricka något... Stick i armen och sedan CTG. Det tar ungefär tio minuter sa de, jo tack där låg jag i 45 minuter och stirrade på CTG-maskinen som aldrig blev nöjd.
Till slut godkände den kurvan och jag fick träffa en doktor som undersökte livmodertappen. Då var den 2 cm.

Fick en ny tid söndag morgon, nytt CTG (15 minuter, man tackar) och ny läkare som gjorde undersökning och upptäckte att tappen var lite kortare och att hon kunde känna bebisens huvud när hon körde in fingret. Proverna från fredagen visade ingenting så det var ju skönt, men eftersom klådan tilltagit trots Tavegyl skulle jag in och ta nya prover måndag morgon, tyckte de.

Hem igen, vila, äta som sjutton söndag kväll, ny fasta, in till Ryhov igen... nya blodprov, nytt CTG (43 minuter) och invänta svar. Nähä, proverna visade ingenting farligt, skönt. Träffade en tredje läkare som förklarade att de hade många igångsättningar den dagen men jag kunde ringa till kvällen och fråga om jag kunde komma in för en induktion. Jag hade ju läst att de kanske skulle vilja sätta igång en om proverna hade visat något men allt verkade ju bra och bebis mådde fint enligt vad de kunde se. 

Hem igen och äta som fasen ifall något skulle hända. 
På kvällen ringer jag och säger att jag inte vill bli igångsatt utan hoppas på att det kommer igång av sig själv. "Men vi får ju tänka på barnets bästa" säger barnmorskan då och jag tänker "vadå, barnmorskan jag träffade tidigare idag sa ju att det är bättre för barnet om det kommer igång av sig själv!" Det känns ju lagom roligt att genomgå hela latensfasen på sjukhuset eftersom de inte kan sätta igång mig på något sätt som gör att jag kan åka hem och vila tills det drar igång ordentligt. Vad är det som säger att det går snabbare bara för att man blir igångsatt, liksom? Jag vill ligga hemma i min soffa och se på TV under latensfasen, inte sitta i ett sterilt rum på sjukhuset och läsa gamla Året runt från 2007.
Till slut gick jag med på ny kontroll onsdag morgon. Visst, fördelen med en igångsättning är ju att jag får träffa bebisen tidigare men det hade verkligen känts bättre om det fick sparka igång av sig själv...

Testade en "färdknäpp" igår också. Det fungerade tydligen icke, det enda som hände var att jag blev skitsur för att vi inte kunde hitta någon skön ställning. Stackars min man... Idag fick han i alla fall åka och jobba och slippa sitta på sjukhuset och glo.

Haha...

Kom på en sak! Jag som väntar första barnet undrar självklart: Får man med en instruktionsbok?

Haha ja sweet life den kommer mellan barn och moderkakan ;)