Juni-barn

jag vill så gärna se bebisen att jag ibland funderar på att ljuga ihop något och ringa så jag får komma in och göra ul :P.

Tack havsjungfru jo jag hoppas de går över snart är i vecka 8 alt 9 nu och har jag tur mår jag bättre snart för detta är inte hållbart men har en sådan tur att barnen är 6 och 11 år så dom har lite förståelse och brukar lägga sig jämte och mysa mellanåt vilket gör att tårarna rinner. Så grymt känslig just nu. Gråter aldrig i vanliga fall men nu kan jag vakna av att jag även gråter i sömnen då jag drömmer så konstigt hela tiden. Minns mina drömmar varje morgon vilket är konstigt då ja nästan aldrig annars kommer ihåg dom.

Haha sov en stund på lunchen då jag är hemma och vabbar sambons minsta idag... Drömde om kebab och vaknade och var så förbanna sugen på salta pommes, vit sås och kebab. Så jag satte ungen i bilen och åkte till pizzerian och köpte det, med två extra burkar sås.... Åh, va gott det var!!!

på mitt vul var bebis 7+3 och mätte då 12 mm

Snacka om att symtomen går upp coh ner från dag till dag. Igår var illamåendet inte så farligt och brösten ömmade bara lite grann. Idag har jag mått illa sen jag vaknade, varit hungrig som en björn hela dagen, trött som om jag inte sovit på 100 år och så ömmande bröst att jag nästan velat gråta ibland. Men jag försöker se det positivt att jag får stå ut med allt detta för att det kommer något fint utav det sen, och som sagt är det ju skönt att man inte mår riktigt lika dåligt varje dag.

Jag har upptäckt att jag mår som sämst på kvällen efter middagen...

Magen är full upp till strupen, illamåendet finns i bakgrunden och jag är på uruselt humör!!

Jag vet inte vad jag ska göra med gubben. Han frågar varje dag hur det är med magen, om jag äter ordentligt. Att jag kanske borde köpa ett par större eller bättre passande byxor som inte klämmer åt över magen osv. Men han vägrar prata om graviditeten i övrigt... Måste ta upp frågan om KUB, men har ingen lust!!