DreadOn

Äldre 25 Sep 12:02

14457 svar

Juni-barn

Fick vårt underbara plus igår på BIM-2 och är helt klart upp över öronen fulla med kärlek och glädjerus. Tänkte att dom som vill följas åt med funderingar, historier, frågor och svar och framförallt stöd får gärna skriva in här. Själv så mår jag toppen och det känns som jag går på moln, lite molvärk och trötthet får man räkna med.
Vi har redan en pojke på lite över 2 år som kommer bli den bästa storebron i hela världen. Med honom i magen hade jag en super bra graviditet så man kan bara hoppas på samma tur denna gången. Är lite nervös inför mitt jobb eftersom det är ganska fysiskt påfrestande, men ska till Willys idag och storhandla snack som jag kan stoppa i mig för att försöka hålla ett möjligt illamående borta. Några snack-tips Kanske?

Kärlek & Respekt

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:34
www.familjeliv.se/Forum-2-14/m61294009.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:35
Juni BF listan i ovanstående länk.

RocketQueen

Äldre 20 Jan 12:50

#4924

Jag är livrädd i för förlossningen, och har diskuterat det här med snitt med min bm. Lång historia till varför jag är så rädd men så är det iaf. Så därför var jag på besök på förlossningen nu i veckan, och ska göra det igen. Vi ska diskutera det här ett par veckor och se hur det känns sen. Är jag fortfarande lika livrädd så kommer dom på min mvc hjälpa mig att få ett snitt. Jag hoppas på att jag lyckad övertala mig själv för det känns som att en förlossning är en upplevelse jag inte vill missa...

OHs mamma

Äldre 20 Jan 12:53

#4925

jajjemen skrev 2012-01-20 12:25:45 följande:

Så himla jobbigt!! Hur resonerar du? Har du fått prata me nån läkare?

Jag ska få prata med en förlossningsläkare men vet inte riktigt när. Just nu känns det som att ett snitt vore det bästa ändå. Visst att man inte kan lyfta och gå längre sträckor på ett tag efter operationen men å andra sidan kan jag inte det nu med min foglossning heller och det kunde jag inte efter förra förlossningen heller. Att riskera att få avföringsinkontinens är min största rädsla. Så om inte läkaren får mig på andra tankar så blir det ett snitt. Men vet inte om jag vågar ha ett vaket snitt eller inte, samtidigt är jag rädd för att sövas...och jag vill helst kunna se och hålla min son direkt efter. Måste prata med läkaren för att kunna komma fram till nåt vettigt känns det som.

jajjemen

Äldre 20 Jan 13:10

#4926

OHs mamma skrev 2012-01-20 12:53:25 följande:

Jag ska få prata med en förlossningsläkare men vet inte riktigt när. Just nu känns det som att ett snitt vore det bästa ändå. Visst att man inte kan lyfta och gå längre sträckor på ett tag efter operationen men å andra sidan kan jag inte det nu med min foglossning heller och det kunde jag inte efter förra förlossningen heller. Att riskera att få avföringsinkontinens är min största rädsla. Så om inte läkaren får mig på andra tankar så blir det ett snitt. Men vet inte om jag vågar ha ett vaket snitt eller inte, samtidigt är jag rädd för att sövas...och jag vill helst kunna se och hålla min son direkt efter. Måste prata med läkaren för att kunna komma fram till nåt vettigt känns det som.

Ja fick prata me en läkare i måndags. Va helt inställd på att "kämpa" eftersom ja vet att dom helst vill att man föder vaginalt, även om man haft problem. Men innan ja vet ordet av så brister ja i gråt! Blev helt chockad, e verkligen inte sån som gråter framför folk, men d lixåm bara vällde ut...tydligen har man inte bearbetat d som hände sist så bra som man trodde...så läkaren har bokat ett par möten me nån barnmorska/psykolog, å hon sa att känner ja fortfarande såhär vid v-30-32, så får ja snitt om d e d ja verkligen vill! Frågan e bara HUR man vet va man vill?!?! Avföringsinkontinens e ja oxå livrädd för...samtidigt som blodproppar å annat vid snitt skrämmer livet ur mej...pest eller kolera...?

Tre Flickor

Äldre 20 Jan 13:15

#4927

Vid första förlossningen användes sugklocka för att avsluta. Jag fick ett klipp men sprack ändå invändigt samt upp mot klitoris. 14 stygn fick jag och det tog några veckor innan jag kunde röra mig obehindrat.

Vid andra förlossningen gick jag inte sönder något fast tjejen föddes på andra krystvärken. Jag fick inte krysta alls utan själva styrkan i krystvärken fick trycka ut tjejen medans jag fick flåsa mig igenom värken.

Nu inför tredje förlossningen är jag inte rädd för att sönder, jag kommer att skriva i förlossningsbrevet att jag vill ha handledning vid krystningen för att undvika att gå sönder. Jag kommer att lita fullt ut på förlossningsBM även denna gång och göra som hon föreslår.

OHs mamma

Äldre 20 Jan 13:21

#4928

Drömmen vore ju att föda vaginalt och inte spricka speciellt mycket, kunna stanna hos min son hela tiden och få åka hem 6 timmar - 1 dygn efteråt. Det är min dröm!

Men frågan är, var det pga epiduralen som jag sprack eller var det pga nåt annat? jag fick ju epidural och kunde inte kontrollera krystskedet pga det hårda trycket. Om jag väljer att föda vaginalt igen och inte tar epidural, klarar jag av smärtan då? Kan det garantera mig att jag inte spricker lika mycket som sist?!

Är väl egentligen läkaren jag ska fråga dessa frågor till men måste vädra lite redan nu känner jag.

UnderbaraPojke

Äldre 20 Jan 13:23

#4929

Har man förlossningsbrevet med sig när det är dags eller hur fungerar det ??

Från att ha varit fruktansvärt rädd för förlossning (min första nu) har jag gått över till att nästan längta.... jag vill vara med om den underbara händelse som alla pratar om... Ja det gör ont givetvis gör det ont ... MEN det är något av det mest fantastiska man som kvinna kan vara med om.

Sen är jag som alla andra livrädd för att spricka och allt vad som kan hända MEN den tiden den sorgen ... känns som om man inte kan göra något åt det för att förebygga ?? Eller`?

IdaElinLivia040611

Äldre 20 Jan 13:28

#4930

OHs mamma skrev 2012-01-20 11:51:34 följande:

Efter drygt ett halvår efter kändes det väl som normalt igen och hade inge bekymmer. Men nu när jag blivit gravid igen så spänner det när jag sitter på toa för länge och gör nästan ont. Vet inte varför det blivit så nu igen när jag var bra innan, kanske har nåt med hormonerna att göra.

Det ser ju absolut inte likadant ut därnere och jag är betydligt slappare/öppnare men sex går bra och det är skönt och det fungerar bra för oss båda. Efter 3-4 veckor efter förlossningen provade vi att ha sex och det gick fast det var inte skönt, så vi väntade ett tag till och sen var det väl fortfarande inte skönt men gjorde inte ont. Jag fick lära mig att ha det skönt igen eller hur jag ska uttrycka mig. Det som fortfarande kan göra ont är när maken ibland oavsiktligt kommer åt skiljeväggen mellan slidan och analen ibland. Den skiljeväggen är fortfarande öm och betydligt tunnare än förut, men det är ju inte konstigt med tanke på att den är återkonstruerad.

Pga alla stygn så fick jag inte trycka på när jag skulle gå på toa för nr 2 vilket resulterade i en fruktansvärd förstoppning. Kom även mycket koagulerat blod i rejäla klumpar efteråt. Kunde inte sitta ner utan flera kuddar under mig och första promenaden till butiken i närheten kunde jag göra efter kanske 1-2 veckor.

Gud va ledsen jag blir när jag läser. Man vet ju lixom inte hur jobbigt det kan vara för andra när man själv har klarat sig undan med ganska lyckade förlossningar. jag hade nog utan tvekan valt snitt faktiskt om jag var du. I vaket tillstånd. Dom e super på operation och det sitter två sköterskor vid huvudet hela tiden och har full koll på hur du mår. Bedövningen hade släppt helt efter 2 timmar och då fick man morfin hur mycket man ville i typ 2 dygn. Ju mer man rör sig direkt ju bättre så man ska inte spara på morfinet. Hellre mer så man klarar att gå runt och gå på toa.

Jag kommer att bli igångsatt typ en vecka innan pga snabba förlossningar så jag ska skriva ett förlossningsbrev där jag ska trycka på hur viktigt det är att få hjälp i krystskedet. Smärta hanterar jag med lustgas men e rädd att det ska gå för fort sen när det börjar trycka på.

Första förlossning från första värk 6 timmar (öppnings skede 10 cm på en timme)
Andra förlossningen från första värk 1 1/5 timme (2 krystvärkar innan hon flög ut)
Tredje akut snitt

Ida 040706 Elin 060118 Livia 110523 Marcel Luca 120618

Tre Flickor

Äldre 20 Jan 13:32

#4931

OHs mamma skrev 2012-01-20 13:21:10 följande:

Drömmen vore ju att föda vaginalt och inte spricka speciellt mycket, kunna stanna hos min son hela tiden och få åka hem 6 timmar - 1 dygn efteråt. Det är min dröm!

Men frågan är, var det pga epiduralen som jag sprack eller var det pga nåt annat? jag fick ju epidural och kunde inte kontrollera krystskedet pga det hårda trycket. Om jag väljer att föda vaginalt igen och inte tar epidural, klarar jag av smärtan då? Kan det garantera mig att jag inte spricker lika mycket som sist?!

Är väl egentligen läkaren jag ska fråga dessa frågor till men måste vädra lite redan nu känner jag.

Jag har inga vetenskapliga svar men jag kan svara för hur det var för mig.

Under första förlossningen hade jag epidural och kunde inte heller kontrollera krystandet då jag helt enkelt inte kände några krystvärkar. Jag hade en BM hängandes på magen och en läkare som drog i sugklockan. Jag gick sönder trots att jag klipptes innan för att undvika det.

Vid andra förlossningen ville jag inte ha epidural så testade lustgasen som inte gjorde någon skillnad så jag födde utan smärtlindring och jag kan säga att jag TRODDE att det skulle vara mycket värre än det faktiskt var. Värkarna nådde viss styrka men sen blev de inte värre. Krystvärkarna skötte utdrivningen helt på egen hand och jag klarade mig från att gå sönder.

Jag tror inte att det finns några garantier för att man inte går sönder men jag tror att chansen att klara sig från att gå sönder är strörre om man väljer bort bedövningar som kan påverka utdrivningsskedet.

LillSnurr82

Äldre 20 Jan 13:39

#4932

Jag tror som dig tredje gången. Hade inte heller någon smärtlindring och trots lång förlossning som avslutades med sugklocka sprack jag knappt något som sagt.

gammelmamma

Äldre 20 Jan 13:50

#4933

Stackars alla er som har sån förlossningsskräck. Med min första tjej allt som planerat fram till slutet, då gick hjärtljuden ner och de klippte, när hjärtljuden sen gick ner ännu mer hävde en sig på min mage och jag sprack åt andra hållet. Jag kunde varken kissa eller sköta magen. Sitta var inte att tänka på utan kuddar och grejer. Lite av en chock då jag bara var 20 år och ingen hade talat om för mig att nåt sånt här kunde hända. Det var innan kabeltvns tid;) inga förlossningsprogram på tv att se alltså:) Andra barnet var jag jätterädd men en BM hjälpte mig genom krystvärkarna och jag sprack inte nåt. Tredje och fjärde som är igångsättingar hade jag ryggbedövning och sprack inte nåt. Nu 5 e gången tar jag det som det kommer igen, troligtvis lavemang, ryggbedövning och lustgas.

Juni-barn

INNEHÅLL