Juni-barn

Det visade sig att ena kammaren är för liten och utan flöde. Vi har ställts inför valet att behålla barnet, göra fostervattenprov (risk för ytterligare kromosomskador föreligger) och att göra minst tre omfattande hjärtoperationer under barnets första tre levnadsår.

Vi känner att det vore orättvist mot storebror att hamna så i skuggan med föräldrar och syskon in och ut på sjukhus i långa perioder, orättvist mot bebisen att utstå så mycket operationer utan några garantier, och påfrestande för oss som par. Så vi har i stort sett bestämt oss att avbryta graviditeten. Jag tror också att det är lättare att avbryta nu, än att förlora ett barn som är kanske ett år...

Detta fel är som tur är inget ärftligt, och jag är fortfarande ung. Det som tröstar mig är att vi faktiskt redan har ett barn, och även om det aldrig skulle bli fler så gör det hela skillnaden mellan noll och ett barn, snarare än mellan ett och två. Dessutom är jag tacksam att det är barnet i magen som jag ännu inte känner som det drabbat, än att det hade varit storebror som jag kännt och älskat i fem år.

Så jag lämnar er nu. Stort lycka till med era små, från djupet av mitt hjärta! Tack för att ni frågande, det värmde! Kramar

Beklagar verkligen!

Det visade sig att ena kammaren är för liten och utan flöde. Vi har ställts inför valet att behålla barnet, göra fostervattenprov (risk för ytterligare kromosomskador föreligger) och att göra minst tre omfattande hjärtoperationer under barnets första tre levnadsår.

Vi känner att det vore orättvist mot storebror att hamna så i skuggan med föräldrar och syskon in och ut på sjukhus i långa perioder, orättvist mot bebisen att utstå så mycket operationer utan några garantier, och påfrestande för oss som par. Så vi har i stort sett bestämt oss att avbryta graviditeten. Jag tror också att det är lättare att avbryta nu, än att förlora ett barn som är kanske ett år...

Detta fel är som tur är inget ärftligt, och jag är fortfarande ung. Det som tröstar mig är att vi faktiskt redan har ett barn, och även om det aldrig skulle bli fler så gör det hela skillnaden mellan noll och ett barn, snarare än mellan ett och två. Dessutom är jag tacksam att det är barnet i magen som jag ännu inte känner som det drabbat, än att det hade varit storebror som jag kännt och älskat i fem år.

Så jag lämnar er nu. Stort lycka till med era små, från djupet av mitt hjärta! Tack för att ni frågande, det värmde! Kramar

Det visade sig att ena kammaren är för liten och utan flöde. Vi har ställts inför valet att behålla barnet, göra fostervattenprov (risk för ytterligare kromosomskador föreligger) och att göra minst tre omfattande hjärtoperationer under barnets första tre levnadsår.

Vi känner att det vore orättvist mot storebror att hamna så i skuggan med föräldrar och syskon in och ut på sjukhus i långa perioder, orättvist mot bebisen att utstå så mycket operationer utan några garantier, och påfrestande för oss som par. Så vi har i stort sett bestämt oss att avbryta graviditeten. Jag tror också att det är lättare att avbryta nu, än att förlora ett barn som är kanske ett år...

Detta fel är som tur är inget ärftligt, och jag är fortfarande ung. Det som tröstar mig är att vi faktiskt redan har ett barn, och även om det aldrig skulle bli fler så gör det hela skillnaden mellan noll och ett barn, snarare än mellan ett och två. Dessutom är jag tacksam att det är barnet i magen som jag ännu inte känner som det drabbat, än att det hade varit storebror som jag kännt och älskat i fem år.

Så jag lämnar er nu. Stort lycka till med era små, från djupet av mitt hjärta! Tack för att ni frågande, det värmde! Kramar

Det visade sig att ena kammaren är för liten och utan flöde. Vi har ställts inför valet att behålla barnet, göra fostervattenprov (risk för ytterligare kromosomskador föreligger) och att göra minst tre omfattande hjärtoperationer under barnets första tre levnadsår. Vi känner att det vore orättvist mot storebror att hamna så i skuggan med föräldrar och syskon in och ut på sjukhus i långa perioder, orättvist mot bebisen att utstå så mycket operationer utan några garantier, och påfrestande för oss som par. Så vi har i stort sett bestämt oss att avbryta graviditeten. Jag tror också att det är lättare att avbryta nu, än att förlora ett barn som är kanske ett år... Detta fel är som tur är inget ärftligt, och jag är fortfarande ung. Det som tröstar mig är att vi faktiskt redan har ett barn, och även om det aldrig skulle bli fler så gör det hela skillnaden mellan noll och ett barn, snarare än mellan ett och två. Dessutom är jag tacksam att det är barnet i magen som jag ännu inte känner som det drabbat, än att det hade varit storebror som jag kännt och älskat i fem år. Så jag lämnar er nu. Stort lycka till med era små, från djupet av mitt hjärta! Tack för att ni frågande, det värmde! Kramar