Juni-barn

Jag har kvar mina hemorojjder som jag fick när jag vänta dottern.. Dom blossa upp mega mycket efter förlossningen , då hade dom nästan försvunnit:( nu 14 månader senare finns dom fortfarande kvar och ingen salva hjälper mer än att ta bort smärtan då dom blossar upp igen vid hård mage.. Använt mig av xyloproct.. Det värsta med den salvan är att den färgar av sig så jag använder den bara på natten. Bada kan man göra , ingen fara. På bb fick jag en annan salva som var 100gånger bättre MEN den finns inte att köpa på Apoteket :( Inte utan recept i alla fall..

Jag kommer efter denna förlossning söka för dessa och be att få operera bort dem då jag haft dem så länge och upplever inte att det blir bättre.. Sen blir mitt och sambons sexliv lidande av att dessa då jag får så dåligt självförtroende av att ha dessa :(

Hoppas att du fått en mildare variant av hemorojjder och att de försvinner snabbt..

Xcyloproct gjorde ingen nytta för mig men så fick jag en bedövande salva istället, sååå bra! Har även varit på rektoskopi och det var inte så himla farligt, så sök hjälp om dom inte försvinner, det är onödigt att lida om man inte måste!

Får man remiss dit via Vc?? Eller hur gjorde du??

Tack gode gud, ni ska bara ana vilken lättnad jag kände nu när jag läste dessa inlägg då jag trodde jag var ensam om de problemen!

Jag fick problem med hemorrojder efter att ha fött sonen. Jag har testat AC3 och Xyloproct men de hjälper bara mot de små stackare och jag har även gjort en rektoskopi, men de håller sig fan fast som iglar.

När jag gjorde rekton så sa läkaren att hon inte ville göra något åt dem (tex operation) då det skulle kunna göra det svårare att "hålla igen" och så.

Men jag är så äcklad av dem, och precis som Lillsnurr82 skriver så är även sexlivet drabbat då man känner sig allt annat än sexig och åtråvärd med dem.

Jag vet inte vad mer man kan prova eller om BM kan rekommendera något. Men tro mig när jag säger att jag ett flertal gånger har funderat på att kräva ett kejsarsnitt denna gång då jag inte alls kommer vilja ligga och fläka ut mig med dessa åkommor. Vet så klart att de säkerligen har sett och varit med om det mesta, men det är så jävla vidrigt.

Nu har även min lilla Harry börjat sparkar riktigt ordentligt om kvällarna! Han gör så hela magen studsar! Men lägger jag på handen slutar han, så det är inte lätt att känna utanpå även fast de är så tydliga. En liten busunge som sin storebror med andra ord!

Nån mer som väntar andra barnet som känner att denna graviditet går rätt så långsamt?! Känns som att vi bara går och väntar på resultatet så att säga. Med första sonen var allt kring graviditeten så spännande och jag räknade dagar etc och hade koll på allt. Nu känns det här bara som en LÅNG transportsträcka tills vi får träffa Harry.

Här är det precis tvärtom , tycker denna graviditet bara springer iväg. Hinner inte alls njuta av att vara gravid , dock hatar jag ju att vara gravid så gör ju inte så mycket ... ( hatar att vara gravid , inte vad jag får ut av en graviditet)

Alltså om man ser till veckorna och så, så tycker jag också att tiden springer iväg. Är redan i 6:e månaden! Går in i vecka 25 på måndag Men den här gången längtar jag så mycket till själva bebisen. Förra gången visste jag ju inte riktigt exakt vad jag väntade på även om jag såklart visste att det blir en bebis. Om du/ni förstår vad jag menar :P

Gud vilken brist på energi man har vissa dagar. Är visserligen hemma å vabbar med sonen som är förkyld så kan inte göra så mycket men får så dåligt samvete över att jag är så trött hela tiden, knappt så man orkar den dagligen städningen å tvättningen någon som har några super tips hur man återfår energin? Förutom järn då. Mitt HB låg på 113 förra veckan vilket BM tyckte var helt normalt, jag kan inga siffror men med sonen hade jag 155 hela graviditeten så de känns som lite lågt kanske men äter järn tillskott iaf så kan inte göra mycket mer