Juni-barn

Jag menar att dom tar inom dig från v 22 så är du orolig är det klart du kan/får/ska ringa dem så dom kan kolla upp dig.

Hemkommen efter besök hos barnmorskan...

V.23+6
Blodtryck: 128/62
Hb: 98(!)
Hjärtljud: 157
SF-mått: 24

Så nu blir det järntabletter för hela slanten som gäller... Bebis gav barnmorskan en redig spark när hon kände runt på magen..

Nu har vi kommit hem ifrån förlossningen. Det gick bra men de va sjuk jobbigt att vara där, alla besöksrummen va upptagna och hon som visa oss vägen va på vippen att leda in oss i de rummet som vi var i sist, men då sa Sambon stop. Så efter lite tårar så kunde de börja undersöka mig. Allt såg bra ut och tappen va opåverkad. (skönt) Hon sa att med tanke på att jag är omföderska och hade så mycket sammandragningar förra gången med så var de inte alls konstigt art jag hade så mycket Sd nu med. Dock ska de inte göra ont. Så blir de värre måste jag höra av mig igen. Skönt att vart där, skönt att den lever, skönt att allt var normalt. Tusen tack för alla fina kommentarer, de hjälpte mig mycket! Jag gjorde som ni sa och försökte att fokusera på detta barnet.
Såg återigen ett par som precis blivit lyckliga föräldrar, och bredvid dem stod champagnen och... Flaggan. De kom en tår till men sambon (som sett de samma som mina ögon gjort) la armen om mig och sa att nästa gång är de vår tur.
Förstår inte varför jag har fastnat så för flaggan, men de va väl just för att vi inte fick någon..

Ensortsmamma: Vad skönt att deg slutade lyckligt idag. Tycker inte alls att det är konstigt att du fastnat för flaggan, den symboliserar ju allt som gick fel. Precis sol Dancia säger så tror jag att många här i tråden kommer att tänka extra mycket på den där flaggan efter att ha hört er historia.

Jag är också på väg hem från förlossningen nu. Bebisen har varit väldigt lugn senaste dagarna. Alldeles för lugn. Så jag ringde och rådfrågade och dom tyckte att jag skulle åka in direkt. Så jag och mannen fick lämna jobbet (vi jobbar på samma ställe) mitt i största stressen och bege oss till sjukhuset. Som tur var såg allt bra, bebisen verkar ha snurrat runt och siktar på min ryggrad istället vilket gör att jag inte känner honom så ofta längre. Så nu kan jag slappna av igen...

Tack för det fina stöder ni ger mig allihopa! Jag vet att alla kommer att känna en sån fantastisk lycka när väl ens barn kommer till världen, men för oss som förlorat ett barn innan så tror jag att den lyckan kommer att vara helt obeskrivlig. Man tar verkligen ingenting föregivet längre, ingenting! Jag blir lika chockad varje gång som jag hör eller ser bebis hjärta slå. Tror att de är sambons tankar med, för efter varje gång så får han ett sånt där fint leende så tittar han på mig och säger
-den lever