emersson75 skrev 2012-04-12 14:17:13 följande:
Först var han ytterst tveksam, kändes riktigt jobbigt, så jag hade taktiken att inte prata om det utan han har fått smälta det, nu kommer han fram och tycker om att känna på min mage och vill handla kläder åt syster, jag är så glad och tacksam över det verkligen. Jag kände verkligen att jag svek honom förut...
Vad mysigt med så många barn, men tänk vad man glömmer fort , vad säger dina barn om det hela, bor alla hemma eller har någon flyttat? Själv bor jag i sthlm och här flyttar de ju inte hemifrån förrän de är typ 25 ;)
Förra gången tyckte 14 åringen att det var jättejobbigt, hon berättade inte ens för sina närmaste kompisar, Han som var 17 då tyckte det var kul och hon som var 19 tyckte också det var kul. Denna gången är det den äldsta som har tyckt att det har varit lite jobbigt. Hon var nämligen själv gravid och tyckte att det liksom var deras tur. Det låter konstigt och egoistiskt så här när man pratar om det men jag förstår henne. Sen har alla varit lite oroliga för min del, jag har nämligen kronisk värk och min kropp mår inte så bra av att vara gravid. Den äldsta har flyttat hemifrån och 10 februari blev vi mormor och morfar, helt fantastiskt och nu är alla tveksamheter som bortblåsta. Alla gläds och förstår oss. Vi ville gärna skaffa ett lite jämnårigt syskon till 3 åringen. Det är ju inte så länge kvar tills alla de stora är utflugna.