• DreadOn

    Juni-barn

    Fick vårt underbara plus igår på BIM-2 och är helt klart upp över öronen fulla med kärlek och glädjerus. Tänkte att dom som vill följas åt med funderingar, historier, frågor och svar och framförallt stöd får gärna skriva in här. Själv så mår jag toppen och det känns som jag går på moln, lite molvärk och trötthet får man räkna med.
    Vi har redan en pojke på lite över 2 år som kommer bli den bästa storebron i hela världen. Med honom i magen hade jag en super bra graviditet så man kan bara hoppas på samma tur denna gången. Är lite nervös inför mitt jobb eftersom det är ganska fysiskt påfrestande, men ska till Willys idag och storhandla snack som jag kan stoppa i mig för att försöka hålla ett möjligt illamående borta. Några snack-tips Kanske?

    Kärlek & Respekt 
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:34
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m61294009.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:35
    Juni BF listan i ovanstående länk.
  • Svar på tråden Juni-barn
  • Dancia

    Hej allihop! Tack för era tips idag. Strax efter den rejäla flytningen fick jag riktigt jobbig molvärk i mage och rygg. Sedan började jag få kraftigare och kraftigare förvärkar så jag ringde till förlossningen som tyckte att jag skulle komma in. Tog en stund att fixa barnvakt och allt och under den tiden var det fortfarande torrt i de nya trosorna så redan då blev jag lättad över att det antagligen bara var en rejäl vattnig och riklig flytning.

    Men förvärkarna gjorde ordentligt ont så det kändes skönt att vi var på väg in. Inne på förlossningen kunde de se att allt var bra med barnet. Jag hade mycket sd men ingen påverkan på tappen. Fick välja mellan att stanna kvar över natten med bricanyl eller åka hem bums med citodon+panodil och ligga stilla resten av kvällen/dagen. Jag ville åka hem och tog tabletterna när jag kom hem och det har känts bättre ikväll. Har fortfarande sd men de gör inte längre ont förutom att de spänner. Hoppas på lugnare natt och dag imorgon för så här kraftiga förvärkar orkar jag inte ha dagligen i flera veckor till.

  • Dancia
    gammelmamma skrev 2012-04-17 21:50:33 följande:
    Jag kände mig jättehängig vid lunch och bestämde mig för att lägga mig och vila lite eftersom jag skulle i väg senare på em. När jag legat och slumrat en stund kände jag hur jag fick ganska starka förvärkar och halva ansiktet domnade liksom bort. JAg tänkte att det nog bara var inbillning men gick upp för att ta en alvedon. När jag tittar mig i spegeln ser jag att höger ansiktshalva liksom inte är med riktigt! Jag la mig en stund och sen blev det bättre, nu känns det bara ltie borta men funkar som vanligt. Någon som varit med om något liknande?



    Oj vad obehagligt :(. Jag brukar känna mig lite yr och svimfärdig ibland när jag får förvärkar, men känner inte igen att ansiktet skulle vara konstigt på ena sidan så det tycker jag du ska ringa din BM om imorgon. Kanske är någon nerv som kommer i kläm när livmodern drar ihop sig på dig? Bäst att kolla upp iaf så det inte rör sig om någonting värre.
  • Bumman79
    Nu börjar det göra ont överallt i kroppen känns det som speciellt ryggen värker när jag jobbar och så har jag med stor sannolikhet foglossning men vet inte hur kraftig. Är i v 32.

    Jag hade tänkt att försöka jobba tills den sista maj men nu känner jag att jag inte pallar så jag ringde och bokade tid hos en läkare via Barnmorskemottagningen och ska dit om en vecka....men nu börjar jag få lite ångest över vad jag ska säga och känner ibland att jag kanske inte är så dålig ändå....?? Jag ska alltid tvivla...
     Men så ska jag resa mig ur soffan eller sängen och så skär det och bränner det i benen...varje steg gör ont mellan låren. Och det bränner ofta i ljumskarna och på blygdbenet och på rumpan någonstans...och hugger gör det oxå ibland...man kan ju inte ens klä på sig längre utan att det gör ont.


    Jag tycker ibland att det är svårt att stå på mig och berätta om alla krämpor man har osv å göra mig till "ett offer" istället tar man på sig ett leende och säger att allt är bra. Men nu känner jag att jag inte pallar mer nu skulle det vara skönt att vila upp sig lite. Det tar hårt på krafterna och kroppen att arbeta man orkar ju inget annat sen kommer man hem å har ont hela kvällarna.

    Är det kraftig foglossning jag har tror ni? Vad ska jag fokusera på när jag pratar med läkaren någon som har tips?
  • Baby1112

    Bumman: låter som foglossning. Min är ganska koncentrerad just i blygdbenet, varje gång man vänder sig på natten eller ska ur en bil känns det som att man går sönder typ.
    Var hos sjukgymnast och fick bälte. Hjälper lite då jag inte kan ta så stora steg när jag går tex...

    Är precis som du, har svårt att sitta och tala om hur dålig jag är. Så dagen innan jag skulle till sjukgymnasten gick jag massor så jag visste att jag skulle ha ont när jag kom dit. :) Så man verkligen känner att man måste ta tag i det.
    Sen gjorde han massa övningar som spände och klämde satan, och konstaterade foglossning...

    Hoppas det går bra hos läkaren! Lycka till!

  • Baby1112

    Spammar tråden lite... Men har inget annat att göra såhär mitt inatten! :)
    Bröllopsfixandet är i full gång. Som pricken över I:et så har dottern blivit dunderförkyld med feber och hela alltet.
    Hon har precis somnat, och jag var bara tvungen att ta min nattmacka innan jag också kryper ner... Hoppas somna snabbt, då jag tror natten jan bli lång med många uppvak... :/

  • lycka 4
    Bumman79 skrev 2012-04-18 00:16:02 följande:
    Nu börjar det göra ont överallt i kroppen känns det som speciellt ryggen värker när jag jobbar och så har jag med stor sannolikhet foglossning men vet inte hur kraftig. Är i v 32.

    Jag hade tänkt att försöka jobba tills den sista maj men nu känner jag att jag inte pallar så jag ringde och bokade tid hos en läkare via Barnmorskemottagningen och ska dit om en vecka....men nu börjar jag få lite ångest över vad jag ska säga och känner ibland att jag kanske inte är så dålig ändå....?? Jag ska alltid tvivla...
     Men så ska jag resa mig ur soffan eller sängen och så skär det och bränner det i benen...varje steg gör ont mellan låren. Och det bränner ofta i ljumskarna och på blygdbenet och på rumpan någonstans...och hugger gör det oxå ibland...man kan ju inte ens klä på sig längre utan att det gör ont.

    Jag tycker ibland att det är svårt att stå på mig och berätta om alla krämpor man har osv å göra mig till "ett offer" istället tar man på sig ett leende och säger att allt är bra. Men nu känner jag att jag inte pallar mer nu skulle det vara skönt att vila upp sig lite. Det tar hårt på krafterna och kroppen att arbeta man orkar ju inget annat sen kommer man hem å har ont hela kvällarna.

    Är det kraftig foglossning jag har tror ni? Vad ska jag fokusera på när jag pratar med läkaren någon som har tips?
    Stå på dig och tala om för läkaren precis som det är , han kommer ju att känna på dig och du kommer att tycka det gör ont och det är det han vill se . Om du har kraftig foglossning är ju svårt att bedömma då även smärtgränsen är olika hos olika människor. Jag har haft kraftig foglossning med två av mina barn och den fpölrrra va gräslig men jag hade min foglossning koncentrerad fram.

    Det kommer å gå bra hos läkaren och jag tycker absolut att du ska passa på att vila .
  • lycka 4

    Dancia : Va skönt att det inte va någon fara, hoppas att sd ger med sig nu.


    Äter du antibiotika fortfarande ? För visst hade du väl gbs bakterier? Tänkte om det är bakterierna som är tillbaka ?

  • lycka 4

    V 30 idag , nu börjar nedräkningen whiiiiii

  • Cataleya

    Är det någon mer som börjat må illa ?
    Jag har haft en bra graviditet hela tiden, inte haft många symptom. Först nu sista delen, har jag haft ( som många andra ) sammandragningar, ont i ryggen och sådan jäkla förkylning konstant.
    Den senaste veckan har jag börjat må så fruktansvärt illa, och haft mkt mer sammandragningar än vanligt, är galet trött. har kommit in i ett elakt stadium att jag sover dåligt på natten, och sedan måste sova igenom mig hela morgonen, och vaknar först vid 12 tiden igen, mina gravid hormoner exploderar och jag blir sur och bitter för allt, bara jag står och diskar och diskmedlet råkar åka ner i diskhon blir jag ursinnig. haha. 
    Förra veckan var jag hos bm, hon sa att bebisen hade fixerat sig, och var även om TUL förra veckan, där såg dom också att hon fixerat sig långt ner i bäckenet. Jag trodde att när bebisen fixerat sig, så skulle man börja må bättre ?
    Var iaf vad jag hittade när jag googlade, men jag känner precis tvärtom :s
    Är vårat första barn, så jag vet inte alls vad man ska känna och inte... 


    44 dagar kvar tills våran flicka kommer <3