Men för livet efter normal förlossning

Hade jag läst den här tråden innan jag födde hade mitt liv och underliv inte varit förstört.

Samma här :( Har varit förlossningsrädd i flera år, detta gör inte saken bättre. Blir nog aldrig några barn här...

Jag känner precis som du !!

Håller med. Sagt sedan förlossningen att de inte är som de ska. Alla i vården har sagt att de ser bra ut. Flera bm, även på bäckenbottenteamet lät de som att de såg bra ut men där lyssnade de ialf lite på mina symtom. Men de fick mig att tro att jag fått en levator skada eftersom de sa att de såg bra ut.  Alla förutom en fysio sa att de såg bra ut, fått göra ultraljud nu och både bulbocaverosus och transversus är trasiga. Och nu ännu mer väntan på träff med läkare och hoppas få operation så fort de bara går. Sjukt att man ska vänta ett år innan ultraljud då man vet att något är fel. Och tänk hur många som kanske inte står på sig och får de kollat, tänk så många som kanske inte klarar de, viste inte att jag kunde. Men känns de fel så är de säker de! Speciellt om man legat i med knipträning och kring liggande muskler och de inte blir bättre efter 4 månader.

inte mycket. Och vad skulle vinsten vara?

Jag hade en fruktansvärd förlossning. Gjorde mig inte sugen på en till vaginal förlossning. Opererats fler gånger och är inte bra ännu. För min del skull jag aldrig opereras för att sedan riskera att behöva opereras igen bara för att få the big honour att föda vaginalt.

Den här tråden  gör mig tacksam att jag fått två akuta kejsarsnitt. Jag har bara ett stort ärr med kraftig inre ärrvävnad (känns som en varmkorv  ungefär) och ett hudöverhäng över ärret som ger mig svamp och är extremt fult.

Men jag kan iaf nysa och gå på toa.

Åh herregud! Jag beklagar verkligen, TS! 😔

Just därför valde jag att föda mina två barn med planerat kejsarsnitt, trots att jag blev skuldbelagd av barnmorskor under hela första graviditeten eftersom de tyckte jag var egoistisk och inte ville mitt barns bästa.

Ja, du har haft otur. Men det kunde ju inte vårdpersonalen som rekommendede en vaginal förlossning VETA, att du skulle vara just en av de ytterst få som har sådan otur. För det är sant att generellt sätt så ÄR vaginal förlossning det bästa, både för mor och barn. Och OM du hade fått ditt kejsarsnitt, så hade du lika gärna ha kunnat ha samma otur där. En operatör som redan arbetat i 20 timmar redan, kanske (det har ändrats i dagarna och är inte lagligt längre, men när du födde var det vanligt). 

Själv har jag fött två barn utan några bestående men. Allt var som vanligt där nere några dagar efter den första förlossningen, när de små bristningarna hade läkt. Andra gången fick jag inte ens några bristningar. 

Och du kanske hade tur.

Problemet är väl också att förlossningsskador underdiagnosticeras - dvs att skadorna inte åtgärdas.

Det är ju en sak att få en skada om den sen behandlas rätt. Men när skador anses vara hjärnspöken i åratal innan nån ser att personen faktiskt gått med en reell skada som varit obehandlad - det är en helt annan grej.

Fast  det kan väl inte bara välja fritt...

Absolut! Men då är det där ni/vi måste lägga krutet. Inte på att kvinnor ska sluta föda sina barn på naturligt sätt.

Kejsarsnitt minskar dessutom antalet barn som en kvinna kan eller bör få. De flesta läkare säger att man kan få två barn med kejsarsnitt, vissa säger tre. Det är även individuellt. Men faktum är att riskerna för mycket svåra, livshotande komplikationer vid nästa graviditet och förlossning/kejsarsnitt ökar enormt, när man väl börjat använda sig av kejsarsnitt.

T.ex. att livmodern spricker upp i ärret om värkarbetet plötsligt kommer ihåg före det planerade snittdatumet, eller att moderkakan inte lossnar efter förlossningen/snittet då den sitter fast i ärrvävnad, eller sammanväxningar i buken som kanske inte märks förrän kvinnan drabbas av tarmvred. Det blir även svårare att bli gravid, då det finns mindre frisk yta i livmodern för det befruktade ägget att borra ner sig i.

Sammanfattningsvis kan man säga, att om en kvinna är 37 år eller äldre och bara vill ha ett barn, så gör det inte så mycket om man snittar henne. De problem som blir handlar vid första kejsarsnittet oftast bara om längre läknings- och hospitaliseringstid, då hon blir en operationspatient i stället för en vanlig förlöst kvinna, att hon inte får lyfta tungt och liknande - hon kommer att behöva mer hjälp av sin man, samt att det kan vara svårt att få igång amningen. Det finns även en risk att barnet inte fattar att det blivit fött utan slutar andas, men detta övervakas ju på sjukhuset idag. 

...men om man är en ung kvinna med 15-20 fruktsamma år framför sig, eller fler - år under vilka det kan hända vad som helst med avlidna män, skilsmässor, nya kärlekar och i värsta fall förlorade barn - så är det dumt att begränsa antalet framtida graviditeter, tycker jag.

Nej, de ökar inte enormt. De ökar. Men riskerna är fortsatt små. Jag som fått två akutsnitt blev också gravid snabbare med andra barnet som 40-åring, så jag är ju inte de som direkt fått det svårare iaf.

Jag som barnfri, äldre, läser denna tråd med fasa. Nu var det inte dessa skräckscenarier som avhöll mig från att skaffa barn, det var helt andra skäl. Oavsett detta undrar jag som mindre kunnig på området; hur var det förr i världen, hur klarade kvinnor sina förlossningar och vad hände efteråt?                                                                                       Min farmor födde åtta barn och min mormor nio, de gick ut på åkern och arbetade som vanligt efter förlossningen, de skötte om familjen, alla skulle äta och kläder skulle tvättas och städat skulle det vara. Att männen skulle hjälpa till var otänkbart under början av nittonhundratalet.                                                                                                                   Jag har funderat lite på detta men några svar har jag inte fått, ingen talade om sådant förr i tiden. Om bristningar uppstod eller framfall, hur hanterades det? Var det så att barnmorskorna var skickligare och till exempel praktiserade "det finska greppet" som ju inte verkar vara godkänt i Sverige? Det skulle kunna vara en förklaring, om barnet inte kommer med så stor kraft kanske inte skadorna blir så stora? "Offrade" man ett barn för att inte modern skulle slitas i stycken?                                                                                                                För mig som aldrig fött barn framstår det hela som ett mysterium, hur kan ett fullgånget barn ta sig genom denna trånga öppning? Intressant om någon med äldre släktingar med många barn har någon kommentar, läktes kvinnorna efteråt eller blev de vanställda?                                                         En sak är säker, hade jag levt sådär 1850 eller 1900 skulle jag gått i kloster, studerat kyrkliga skrifter och odlat grönsaker, lite vin också.

Förlossningarna fick ta sin tid på den tiden. Det fanns inget värkstimulerande dropp, och ingen barnmorska som skyndade på det för att nästa födande kvinna skulle få förlossningsrummet. Det gjorde att vävnaderna fick tänja ut sig i sin egen takt. Det största problemet med dagens förlossningar är just hetsen på sjukhusen, för att vi har alldeles för många kvinnor här nu som föder många barn var...

Med detta sagt var det många kvinnor som dog vid förlossningarna också förr, antingen beroende på för trångt/missbildat bäcken som ofta orsakades av raktitis under barndomen eller det egna fosterstadiet, eller för dålig näringsstatus, som gjorde att hon inte orkade krysta ut barnet. Hemskt! Och detta ser man tyvärr i U-länder än idag...

Ja, ville man inte föda barn, så hade man inte så många andra möjligheter än att gå i kloster förr. Om ens bror och hans fru hade tagit över gården eller handelsboden eller vad man nu hade för inkomst, kunde man kanske gå som piga där - men det var ju heller inte mycket till liv. Eller så kunde man bli en bättre sorts tjänarinna på något gods - kokerska, husfru, barnsköterska, guvernant... hade man tur så hamnade man hos bra folk, som tog hand om en på ålderdomen.

Idag finns också stenhårda tidsregler för igångsättning som inte fanns förr, vilket har ökat de akuta snitten rätt rejält vad jag hört. Det var ju då man i studier sett risker med överburenhet. Men det skapar också många många fler långa flerdagars igångsättningar och snitt, vilket tar platser på sjukhusen.

Fast detta är väl ändå en marginell faktor? Jag tycker att det är bra att man sätter igång vid överburenhet, och särskilt om mamman har fyllt 40 år. Jag vet så många tragedier förr där ett par hade försökt få barn i kanske tio år, och sedan när det äntligen lyckats - så dog barnet i magen när moderkakan slutade fungera. Fast det hade levt om läkarna bara hade tagit ut det ett par dagar tidigare. Och så förstördes det parets hela liv. Så dumt. 

Haha nej verkligen inte marginell. Men du vill ju bara få utlopp  för din rasism här i alla trådar du deltar i, och skylla allt på invandringen.

Jag skrev heller inget om det var BRA eller inte, bara att igångsättningar kan ta längre tid än nån som kommer in i aktivt värkarbet och att igångsatta  förlossningar oftare ger akutsnitt.

Tack Anonym (XXX) för din förklaring! Säkert är det så; låter man framfödandet ta den tid den borde få så minskar risken för komplikationer.                                                                                              Med medvetandet om detta kan man ju tycka att det vore rimligt att anställa fler barnmorskor, sjuksköterskor och läkare för att minska hetsen! Som det är nu kommer kostnader att uppstå efteråt i stället, för att inte tala om hur livskvalitén för de drabbade kvinnorna försämras. Vore det inte bättre att arbeta förebyggande?                                                                                                            Vissa grupper i samhället föder många barn, nativiteten i utsatta områden är betydligt högre än bland etniska svenskar. Nu får man ju lov att tala om okontrollerad invandring och misslyckad integration, för några år sen var det tabu, men faktum är att dessa grupper tar stora resurser i anspråk. En åtstramning av invandringen kommer att ske, det är ju redan på förslag, vilket förhoppningsvis återverkar positivt på sjukvårdsresurserna.                                                                                                                                                Ja, och så var det ju tankeexperimentet; vad hade den kvinna gjort för 100 år sedan som inte ville föda barn? Säkert något av det som Anonym (XXX) föreslog, men jag kan också tänka mig att lärarinnor slapp gifta sig.                                                                                                                                    Jag har inte lyckats läsa mig till så mycket om förlossningar; inte i svensk litteratur och rakt inte i utländsk; man får bara reda på att folk dog. Läkaren Semmelweiss protesterade mot att läkare kom direkt från obduktioner och förlöste kvinnor med otvättade händer. Han hånades, tvätta händerna, så löjligt! Kvinnor dog som flugor innan man förstod hur viktig hygienen är.                                                                                                                  Man kan undra över barnrikedomen i stugorna förr, i ett fattigt Sverige, kunde inte karlarna ha praktiserat avbrutet samlag? Det skriver Vilhelm Moberg om, nej, i det kyrkliga Sverige var det inte tillåtet, det skulle ha varit detsamma som att försöka lura Gud.

Tänker att en skillnad fån förr och nu är att de pratas om skador nu. Att man tidigare inte haft någonstans att vända sig. Många har nog levt med sina skador.  Sedan är de säkert troligt att de andra aspekterna spelar mycket in. Men mycket förr var nog inte direkt för att de var bra för kvinnan att göra så, mer förväntningar. 
Eftersom man vet från forskning att framfall i nån grad inte är ovanligt och att risken ökar ju fler barn man föder borde det ha varit en väldigt vanlig skada som kvinnor levde med. Men däremot är de kanske vanligare idag att man vet att de kan va svårt att leva som man vill efter de, att det kan vara dåligt med tyngre lyft och annat. Känsel vid sex var nog knappast något de pratade om heller.

Ni självutnämnda experter i tråden. Allt detta om naturlighet. Nä, en långdragen förlossning är inte bra. Toppen om allt går geschvint, men det är inte de förlossningarna som orsakar skador. En långdragen förlossning är farlig för mor och barn.