Noll tolerans!

Jag tror att ouppfostrade tonåringar och lata unga vuxna har en helt annan orsak än bortskämdhet och flathet. Jag tror att orsaken är att vi idag inte låter våra barn bli fullvärdiga medlemmar i familjen. Vi stänger dem ute från alla vuxenbeslut och all t vuxenansvar och förväntar oss bara att de ska ta ansvar för sig själva och knappt det. De lever dessutom i en slags barnvärld på fritiden som vi vuxna sällan besöker. Jag tror att det är viktigt att göra saker, även tråkiga saker, tillsammans och jag tror att det är jätteviktigt att redan barn förstår att det är viktigare att hjälpa till att städa huset än att att ha ordning på sitt rum. Det är viktigare att hjälpa till med middan åt alla än att fixa frukostmackor åt sig själv.
Jag tror också att vi förväntar oss för lite av våra barn och kliver in alldeles för tidigt och hjälper till med större saker som att orna id-kort på banken, prata med en lärare om försenade läxor eller gå med i en förening. Om man bergfast tror på sitt barns förmåga i allt från att äta själva när de är två till att kontakta myndigheter när de är själva när de är 14 och låter dem begå sina egna misstag men finns där och svarar på frågor så lär de sig att ta hand om sig själva. Om man behandlar dem som en viktig del i familjen och involverar dem i både stora och små beslut så lär de sig ta ansvar för andra - om man faktiskt tar dem på allvar.

Människor som växer upp i ett samhälle som har regler. Vissa saker förstår vi knappt ens som vuxna men vi kan ändå acceptera att så är det, så måste man göra och det går att lära barn också.

Att förstå att det finns gränser och regler är ingen motsats till empati och självständighet för i så fall skulle de flesta av oss sakna empati och självständighet.

Man kan väl ha nolltolerans utan att vara benhård och efterkräva blind lydnad.
Man kan väl se det som en målsättning man jobbar för fast man ibland tvingas acceptera nederlag.
Lite grand som en fotbollsmatch, man går ju inte in för en förlust men ibland kan man vara rätt nöjd bara av att ha gjort bra ifrån sig.

Eh...nähä, hur vet man då? Ser på färgen eller?

Äntligen!! 

 

Varför slänga i soporna? Äter ni aldrig rester hos er eller har matlåda till jobbet?
Lägg inte upp mer än en smakbit om du inte vet om de tycker om så slipper du slänga mat.

Straff är även en konsekvens för den som skjuter.
Dock är inte konsekvensen för den dödade likställt med straff.
Alltså...straff är konsekvens men konsekvens behöver inte vara straff.

Precis och den rätten blir sannolikt inte attraktivare av att innehållet beskrivs.

Även straff är en konsekvens.
Den enda skillnaden är att det ena är en naturlig konsekvens medan straffet är en skapad konsekvens.

Det är stor skillnad på att smaka och att äta.

Jag skulle också smaka allt som barn. Så började jag också tidigt gilla mat som inte anses vanligt för barn att gilla. Jag har heller inga problem med mat idag. Äter verkligen det mesta med god aptit.