Noll tolerans!

Du får det att låta som ett nöje.

Jag tycker i alla fall att det är skittråkigt och gör det enbart för att jag vill ha det lite rent hemma. Jag tror inte jag är särskilt ensam om det.

Städningen var väl i alla fall bara ett exempel.

Det måste man även göra när man börjar "dresserar" barnet. En del inbillar sig att detta ska inträffa innan barnet är ett så att man får en riktigt väldrillad lite zombie som lyder varje kommando.
Jag har alltid pratat med min son och uppmuntrat honom att ge sin syn på saken, med det resultatet att jag nu har en mycket vältalig sjuåring. Tandborstning och mat har vi aldrig haft något problem med, och det är det enda ts tar upp som är relevant.
Jag tar allt som oftast beslutet att jag inte vill städa eller plocka undan mina prylar, och då gör jag inte det heller. Min son har samma svängrum. Vi har bättre saker för oss än att putsa och fejja varenda dag. 

Okej. Du sätter upp reglerna och de är således odiskutabla. Om barnet protesterar mot dina regler så ignoreras det? 

Ja, när vi städar är det ett nöje. Mellan varven kan vi ha det lite småstökigt, och det angår ingen annan än oss. Jag tror inte på den där martyrattityden att man måste göra saker för att man måste.

Får man fråga hur gammalt ditt barn är?

Du har en medgörlig unge helt klart, sen kanske senare de kommer att hen vägrar, men kanske inte. Det visar sig, får du unge två den kanske är lika medgörlig eller totala motsatsen Min syster hade nr 1 som var rena drömmen och är det än. Lyssnar gör så som man ska och bla bla.. Syrran kunde inte förstååå hur jag inte kunde få ordning på mina, sen fick hon nr 2 PAYBACK!!! Hon gör INGET så som man ska.. MUHAHHAHAHAHHAHAAH! Men hon är värdens sötaste ändå

Bråk om viktiga saker ska inte leda någonstans.

Bråk om icke viktiga saker är...tja, icke viktiga. Så varför ha dem? Med vissa (många!) barn uppstår tillräckligt många konflikter för att de ska lära sig gränser ändå, utan att man bråkar vid matbordet eller om städning. Men tycker man som förälder det är viktigt att bråka om allt så får man gärna göra det för min del. Jag vill bara inte göra det med mina barn.

Jag har inga problem med att låta andra ha fri vilja, argumentera, ifrågasätta och diskutera fram saker.
Grejen är ju att förmågan till att kunna argumentera med annat än vad man har lust till kommer ju med intellektuell utveckling, erfarenhet, kunskap, omdöme mm. D.v.s. flera punkter där ett litet barn brister och då måste jag som vuxen och ansvarig ta över.

Men om städning är nöje borde ni väl ägna er åt det oftare, eller missunnar ni er att roa er?

Finns det inget ni gör som ett måste eller är allt nöjen för er?

Jag håller med ts. Mina föräldrar hade några punkter de inte vek sig på som säkerhetsbälte och tandborstning. Men sedan kördes det med tjat, tjat och åter tjat. Mamma orkade inte ta/vinna konflikter och städade efter oss. Vad lärde vi oss? Jo att vara bekväma och bortskämda. De resonerade tror jag lite som många här, att vi ju var duktiga och snälla på andra sätt. Men vet ni vad? När jag flyttade hemifrån var det ett helsike. Jag måste städa själv, tvätta själv, diska själv, bädda sängen själv o.s.v. Det var en chock milt sagt! I efterhand hade jag varit väldigt tacksam om de hade lärt mig att ta hand om mina egna saker istället för att bara tjata och ge upp.

Själv plockar jag inte efter mina barn. Man behöver ju inte utöva våld eller köra med maktspel. Men alla städar efter sig själva och om man inte gör det så är konsekvensen att man inte får leka med andra saker innan man plockat bort. Behöver inte ens diskuteras. För som förälder bör man ju föregå med gott exempel och givetvis själv städa efter sig. Och nej, mina barn lyder inte minsta lilla vink. De är faktiskt av den vildaste sorten. Men i frågor som tandborstning och säkerhet (och i mitt fall städning då jag anser det vara viktigt) så finns det inte rum för barnen att säga nej. De får säga sin åsikt och blir hörda och jag har förståelse för att de tycker det är tråkigt. Men om de har två fungerande ben och två fungerande armar, varför ska JAG städa efter dem? Nackdelen med detta (då vi har mer städat här hemma än de flesta familjer) är att min 2,5-åring påpekar hos andra att "nu är det dags att städa för här är nog lite stökigt!"