• OnlyZ

    Noll tolerans!

    Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla" 

    Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?

  • Svar på tråden Noll tolerans!
  • Mad as snow
    maskros81 skrev 2011-10-25 08:11:00 följande:

    För mig är det viktigt att min son känner att jag lyssnar på honom och att hans vilja har betydelse, samt att även jag som förälder kan ge med mig och "köra" på hans linje. Jag tror att man på det sättet hjälper till att bygga upp sina barns självkänsla....finns ju massa andra faktorer som spelar in med.
    Det viktiga är alltså inte att han gör som jag säger utan tjafs.Jag försöker så gott jag kan bygga upp hans förmåga att tänka självständigt och argumentera för och emot saker.


    Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för att slippa höra dem.
  • Taamlin
    maskros81 skrev 2011-10-25 08:11:00 följande:

    För mig är det viktigt att min son känner att jag lyssnar på honom och att hans vilja har betydelse, samt att även jag som förälder kan ge med mig och "köra" på hans linje. Jag tror att man på det sättet hjälper till att bygga upp sina barns självkänsla....finns ju massa andra faktorer som spelar in med.
    Det viktiga är alltså inte att han gör som jag säger utan tjafs.Jag försöker så gott jag kan bygga upp hans förmåga att tänka självständigt och argumentera för och emot saker.


    Preeezicely!
    Merry meet and blessed be!
  • k girl
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:48:13 följande:
    Nej detta är uppenbart.

    Själv kör jag på att alla känslor är bra, även de "negativa". Ett barn som inte får sin ilska speglad riskerar att börja visa andra känslor istället för ilska, och skapar så småningom ett konstruerat temperament för att leva upp till omgivningens förväntningar. Att uppfatta ilska och behov av uppmärksamhet som något dåligt hos ett spädbarn, något som ska ignoreras tills det försvinner, är ett väldigt effektivt sätt att förändra barnets utlopp för de mest basala känslotillstånden. Frågan är bara vad barnet gör av detta, var det får utlopp för sin ilska och aggression och behov av uppmärksamhet. Förmodligen någon annanstans, på dagis och i skolan - varpå föräldrarna står helt frågande och absolut inte begriper vad de har gjort fel. 
    Jag tror att det är alldeles för många som är rädda för när barnen blir arga, ledsna eller besvikna. Det ska avledas och roas till döddagar för att få ilskan att försvinna. Eller disciplineras bort. Och det gäller ju inte bara spädbarn, jag tycker att det blir ännu värre när barnen börjar närma sig 2-årsåldern och den där ILSKAN och "kan själv"-andan som bara de kan härbärga börjar visa sig.
  • Mad as snow
    k girl skrev 2011-10-25 08:14:12 följande:
    Jag tror att det är alldeles för många som är rädda för när barnen blir arga, ledsna eller besvikna. Det ska avledas och roas till döddagar för att få ilskan att försvinna. Eller disciplineras bort. Och det gäller ju inte bara spädbarn, jag tycker att det blir ännu värre när barnen börjar närma sig 2-årsåldern och den där ILSKAN och "kan själv"-andan som bara de kan härbärga börjar visa sig.
    Ja, jag håller med. Jag tror att det är förälderns egna känslor inför barnets känslor som är problemet. Kanske för att föräldern själv har blivit fostrad till att sådana känslor ska kuvas och inte visas.

    I övrigt tycker jag att den särskrivna rubriken på den här tråden faktiskt säger väldigt mycket.  
    Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för att slippa höra dem.
  • Tom Araya
    Gunnell skrev 2011-10-25 07:31:01 följande:
    Nej, det är du VERKLIGEN inte! Du är en auktoritär förälder som inte orkar ta konflikter utan hellre utövar din makt som större och starkare.
    Till större och starkare ska även läggas klokare, mer erfaren, större omdöme, mer kunskap och inte minst ansvarig.
    Om du väljer att kalla agerandet utifrån det som auktoritär och maktutövande...fine.

    Du kan ju gå till din chef på jobbet sedan och gnälla lite med samma argument.
    Gunnell skrev 2011-10-25 07:31:01 följande:
     Barnet får en uppfattning om att han måste vara till lags för att duga.
    Vara till lags så pass att man följer vissa normer och regler. Inget konstigt med det.
    Gunnell skrev 2011-10-25 07:31:01 följande:
    Du är lat och vill att dina barn ska lyda dig så att DU slipper att reda ut konflikter. Skaffa en hund att dressera istället. Sitt! Ligg! Rulla runt! 
    Vänta här nu, är man oense om något är det en konflikt, även om det inte leder till bråk.
    Jag väljer precis som TS bort bråk alla dagar i veckan men utan att släppa på de regler jag vill ska efterföljas eller de saker jag vill ska göras.

    Att inte orka stå emot utan låta konflikter gå till bråk, tjafs, gap, skrik och vägran att göra vad man borde tycker jag är lathet och slapphet.

    Faktum är att det finns en hel del likheter mellan en småbarn och hundar även om du inte vill se det och även om min strävan inte är densamma för båda.
  • Tom Araya
    Gunnell skrev 2011-10-25 07:59:52 följande:
    Men folk är inte kloka. När min son var riktigt liten så påpekade folk att "han bara ville ha uppmärksamhet" när han grät. Eeeeeh, ja? Och vill han ha uppmärksamhet så är det detta han ska få.
    Du gör aldrig skillnad på situation.
    Som att orsaken till skrik och gråt har grund i hans egen handling.
  • Tom Araya
    Tom Araya skrev 2011-10-25 08:26:50 följande:
    Du gör aldrig skillnad på situation.
    Som att orsaken till skrik och gråt har grund i hans egen handling.
    Lät lite tokigt nu när jag tänker efter, ditt barn var nog mindre då än vad jag tänkte.
  • MikuAndSaraLi

    "Det ska ju bara göras" säger du, som om det vore så självklart.
    Du borde kanske ta i åtanke att det är levande små människor med egen, fri vilja man hanterar?
    Så nej, allt är inte "bara att göras".
    Är man en bra förälder, ger man sitt barn en fri vilja - sen får man helt enkelt jobba därifrån.
    Det är inte en kanin, utan en person.

  • Petronella01
    OnlyZ skrev 2011-10-24 16:30:04 följande:
     Och jag tycker inte att barnen då i fråga inte har något att säga till om saken,
    Min son har alltid något att säga om saken. Jag kör inte med despotisk barnuppfostran och tänker verkligen inte lära min son att han är maktlös.
    En dag kommer han att befinna sig i samhället på egna fötter samt på arbetsmarknaden, och han ska inte oreflekterat ta order. Jag anser att detta att bara lyda är en dålig egenskap 
  • Tom Araya
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:32:50 följande:
    Jag gissar att vi talar om spädbarn här? Där är skriket ett kommunikationsmedel som föräldern har som uppgift att svara på. Skriket är inte något dåligt beteende som ska ignoreras. Ilska eller behovet av uppmärksamhet är viktiga känslor och att ignorera dessa för att bebisen ska sluta visa dessa känslor, förstår jag inte riktigt. Varför är det något negativt att vara arg? 
    Jag uppfattade nog det som att det handlade om små barn, typ 3-5 år men jag kan ha missuppfattat.
Svar på tråden Noll tolerans!