Noll tolerans!

Och använda det faktum att du är större för att tvinga barnet.
Jag förstår - men jag ser det som en hemsk lösning och inte alls som något man gör om man är en bra förälder.
Ibland får man lirka och övertala.
Jag förväntar mej inte att min 2-åring har samma tankesätt som jag - för hon är liten. OCH sin egen person OCH har en FRI vilja.

Men det är nog poänglöst att skriva det, då du klargjort din uppfattning om hur man hanterar barn.

*ryser*

Visst kan man prata varför man gör si eller så, men de förstår inte innebörden hur tidigt som helst.
Visst kan man låta ett barn ge sin syn på saken. Som att hålla fram två tröjor och låta barnet peka på den som önskas användas idag.
Men det finns gränser för förmågan att resonera och argumentera för ett litet barn.
Är det något som måste göras så köper inte jag "jag vill inte" som ett argument för att slippa eftersom jag vet bättre.

Jag ser ju dock en väsentlig skillnad i

"Jag vill inte".
"Sluttjafsat. Du måste och du får inte gå ut och leka innan du har gjort det!!"

och

"Jag vill inte."
"Varför vill du inte?"
"Det är tråkigt!"
"Jag förstår att du tycker att det är tråkigt. Jag tycker också att det är tråkigt! Men jag vill ändå att du städar upp i ditt rum så att vi kan dammsuga. Hjälps vi åt så går det snabbare och då kan du gå ut och leka!".

Fysisk storlek har inget med detta att göra. Min ålder och därmed större kunskap, erfarenhet, omdöme, ansvar mm är det som har betydelse.

Tvång....på jobbet bestämmer chefen, jag ser inte det som tvång, över barn anser jag att föräldrarna eller den som för tillfället har ansvaret är chef.

Precis. Man speglar barnets känslor.

Nej jag håller med dig ts. det är inget problem, men det som dom flesta tycks missa (enligt vad jag har läst) är att dom förväntar sig att barnen ska gå å göra sakerna själva, t.ex. städa rummet, det går såå mycket lättare om man hjälps åt, ibland behöver jag inte ens hjälpa, bara sitta med och finnas där i samma rum så går det som en dans. Likaså plocka undan disken efter maten, inga problem, lägga smutsen i tvätten, att hjälpa barnen plocka upp smutstvätten o följa med till tvättkorgen. Det är väl inte heller så svårt.. Mina barn klarar det galant (självklart är dom orkeslösa ibland, men då kan man säga "Kom nu så hjälps vi åt så går det jättefort så kan vi leka sen, eller kolla på bompa sen eller vad det än är som är så mycket roligare ^^ )

Så kort o gott, att vara med när barnen ska göra dessa "tråkiga" saker kan underlätta väldigt mycket för dom. :) 

Det är inte samma sak, hur du än vänder och vrider på det.
För du är vuxen och du får betalt för att lyssna på din chef.
Jag ser hellre att jag kommer överens och kommer fram till lösningar med mitt barn än att man bara "Du vill inte?? Det siter väl jag i för det är JAG som bestämmer!!"

Vilket obehagligt tankesätt *kräks*

Man kan uttrycka sig på olika sätt.

Mitt exempel var väl grundat på att barnet ville något särskilt (nämligen att gå ut och leka) vilket jag använde för få det jag vill.
H*n kanske inte alls vill det eller något annat särskilt.
Jag ber h*n städa, h*n vill inte, jag argumenterar och uppmuntrar, h*n vill fortfarande inte, då kan jag släppa det för stunden.
Men om h*n senare kommer på att h*n vill göra något påminner jag om städningen igen och säger att när du städat ditt rum får du.....

Visst finns det måsten. Man måste äta, man måste borsta tänderna och man måste göra läxor. Men that´s it.

Finns sådant som är roligare än att städa, så oroa dig inte, vi roar oss 

Man ger barn förmågan att argumentera genom att låta dem öva på det. Eller du började inte själv förrän du var  30?