Noll tolerans!

Ursäkta, men har du barn? För när du säger att barn bara svarar "jag vill inte" och inte kan argumentera så börjar jag verkligen fundera.

Herregud, mina barn har argumenterat och diskuterat sedan de kunde prata. Det är något som kommer naturligt för dem och för alla barn jag har stött på.

Visst kanske det slutar i "jag vill inte" och skrik till sist, men det är för att man som förälder har tvingat dem dit. Ibland behövs det, ibland inte.

Men att små barn inte kan argumentera? Det var det larvigaste jag har hört!  

Exakt det jag försöker säga men när det gäller barn är det visst tvång att var chef (även en god sådan) enligt vissa här.Min poäng ligger i ansvaret en chef har och att chefen förhoppningsvis nått sin position av erfarenhet och kunskap.
Däri ligger liknelsen till föräldraskap.

Jo det gör man. Barn som fått lära sig att argumentera gör det utifrån sina förutsättningar. Jag undrar fortfarande hur gammalt ditt barn är?

Barn kanske inte förstår allt från början, men ger man det chansen att föra en dialog och prata konsekvenser och ge lite praktiska exempel så förstår de ofta mer än man tror. Att borsta tänderna för att de bara SKA borstas är inte direkt en förklaring på varför det är bra att borsta tänderna. 
De lär sig steg för steg så varför inte presentera möjligheter, ge alternativ och visa själv hur man tänkte i en viss situation, istället för att föra en monolog "Nu borstar du tänderna för att jag säger att det är bra och det måste göras, punkt!"

Jag skulle aldrig köpa allt en chef säger bara för att det är en chef utan vi för en dialog om något är oklart eller om något inte känns riktigt bra och kommer fram till en lösning som passar de flesta. Jag har haft stelbenta chefer och de håller inte särskilt länge. De får jobbet gjort, men de hade kunnat få bättre resultat med en mer vänligt inställd arbetsgrupp. 
Har du arbetsgruppen med dig som chef är det större chans att du sitter kvar på din plats och behåller ett starkt förtroende. En chef som uppenbart visar att han står högst i hiearkin och pekar med hela handen är sällan en människa man har respekt för. 
Så lika med en förälder som aldrig ger ett barn chansen att öppna munnen för att det förstår ändå inte vad man säger eller för att man vet bäst som vuxen.

Jag håller helt med!

Så du tycker att tvång är bra?

Du har inte tänkt på vad det kan leda till i vuxen ålder om barnets barndom och uppfostran präglats av tvång?

Jag tror faktiskt inte han har det. Han är så väldigt tvärsäker på hur barn kategoriskt är i olika åldrar och vad de kan och inte kan, så jag tror inte han har med barn att göra i verkligheten.
Har frågat flera gånger hur gamla hans barn är, men får aldrig något svar.
En teoretiker förmodligen 

Det kommer naturligtvis med den intellektuella mognaden samt en massa andra erfarenheter de bygger på med åldern.Det skulle vara intressant att ta del av den argumentationen.

Min son kan du argumentera. Och det låter jag honom göra och uppmuntrar det. Vi är en familj, i en familj så lyssnar man på varandra, respekterar varandra och behandlar varandra med kärlek.

Att uppmuntra tvång och noll tolerans finns inte ens på kartan i vår familj.

Ja, självklart men förutsättningarna för argumentation är ju sämre om du inte besitter de egenskaper en äldre har. Inse begränsningarna.