Tom Araya skrev 2011-10-25 09:47:24 följande:
Det är kanonbra att diskutera och komma överens. Men förvänta dig inte att ett litet barn förstår alla dina argument samt kommer med egna baserade på annat än "jag har ingen lust", den förmågan växer man in i, inget man besitter från födseln.
Det är helt okej att försöka men när resultaten uteblir måste man ju ta till annat för att få saker att hända.
Det finns skäl till varför vi blir myndiga först vid 18 års ålder.
Det finns skäl till att barn har s.k. målsmän, en eller två vuxna, ansvariga, oftast de biologiska föräldrarna.
Det finns oftast även skäl till att chefen är chef.
Det finns alltid någon som har större ansvar och som som därför bestämmer lite mer än individen, någon gång måste man lära sig det.
Barn kanske inte förstår allt från början, men ger man det chansen att föra en dialog och prata konsekvenser och ge lite praktiska exempel så förstår de ofta mer än man tror. Att borsta tänderna för att de bara SKA borstas är inte direkt en förklaring på varför det är bra att borsta tänderna.
De lär sig steg för steg så varför inte presentera möjligheter, ge alternativ och visa själv hur man tänkte i en viss situation, istället för att föra en monolog "Nu borstar du tänderna för att jag säger att det är bra och det måste göras, punkt!"
Jag skulle aldrig köpa allt en chef säger bara för att det är en chef utan vi för en dialog om något är oklart eller om något inte känns riktigt bra och kommer fram till en lösning som passar de flesta. Jag har haft stelbenta chefer och de håller inte särskilt länge. De får jobbet gjort, men de hade kunnat få bättre resultat med en mer vänligt inställd arbetsgrupp.
Har du arbetsgruppen med dig som chef är det större chans att du sitter kvar på din plats och behåller ett starkt förtroende. En chef som uppenbart visar att han står högst i hiearkin och pekar med hela handen är sällan en människa man har respekt för.
Så lika med en förälder som aldrig ger ett barn chansen att öppna munnen för att det förstår ändå inte vad man säger eller för att man vet bäst som vuxen.