Noll tolerans!

Hur vi är som föräldrar kommer påverka våra barn för alltid. Visste ni att redan i 4 års åldern så kan föräldrarna se om deras barnhar psykopatiska drag?

Att gå på som en Militär, ge order till sittbarn utanatt motivera VARFÖR barnet ska eller inte får göra en specifik sak är allt annat än bra.

Att man inte kan fatta en så uppenbar sak fattar jag faktiskt inte. Att man sätter sig själv på sin höga häst för att man minsann är vuxen och därför ska ungen lyda vete fan om jag inte tycker att personen ska satsa på en karrär inom militären för den mentaliteten hör inte hemma i barns närhet.

Faktiskt.

Det beror på hur mycket vana de har, och har man hela tiden attityden "Jag bestämmer" så öppnar det inga möjligheter för detta övande. Visst vet jag oftast bättre, men det är inget jag ständigt måste köra ned i halsen på min son. Ibland så han lära sig av sina misstag

Du talar en del om förmågan att förstå, och barns ålder. Därför frågade jag hur gammalt ditt barn är. Jag kan inte se att jag fått svar på detta?

En bra chef har man en dialog med. Det är den som faktiskt utför uppgifterna som sitter inne med den största kunskapen om momentet och därför bör chefen ha förmåga att lyssna och inse att han/hon ibland har fel. Det samma gäller för en förälder

Det är kanonbra att diskutera och komma överens. Men förvänta dig inte att ett litet barn förstår alla dina argument samt kommer med egna baserade på annat än "jag har ingen lust", den förmågan växer man in i, inget man besitter från födseln.
Det är helt okej att försöka men när resultaten uteblir måste man ju ta till annat för att få saker att hända.

Det finns skäl till varför vi blir myndiga först vid 18 års ålder.
Det finns skäl till att barn har s.k. målsmän, en eller två vuxna, ansvariga, oftast de biologiska föräldrarna.
Det finns oftast även skäl till att chefen är chef.

Det finns alltid någon som har större ansvar och som som därför bestämmer lite mer än individen, någon gång måste man lära sig det.

Precis. Jag begriper inte varför man inte kan försöka sätta sig i barnets situation, hur skulla man själv vilja bli bemött? Vill man ha en chef som har "noll tolerans" för synpunkter på arbetsuppgifterna? Som pekar med hela handen och som det bara är att lyda? Knappast.
Självständigt tänkande och förmågan att argumentera sin sak är inget som slår ned som en blixt från klar himmel vid en viss ålder, den lär man sig. Barn som får lära sig att deras åsikter betyder något bär också med sig det in i vuxen ålder, och det anser jag är jätteviktigt. Mycket viktigare än att bära en tallrik till diskbänken. 

En chef som måste tvinga sina anställda att sköta sitt jobb är ingen bra chef eller hur?

Det finns olika typer av chefer, så att säga att en förälder är chef säger ju inte så mycket egentligen.

Nej, de får inte automatiskt förmågan genom att du låter de öva.

Den intellektuella mognaden som är en förutsättning kommer gradvis.
Färdigheter av att öva kommer gradvis.

Processen fortsätter faktiskt långt efter uppnådd myndighetsålder.

Låter precis som hemma hos oss! :) Och dessutom tycker jag det låter som om barnet har ett val här :)