Noll tolerans!

Om det är ätstörningar du vill ge ditt barn tror jag du är inne på rätt spår.

Förresten, en fråga: du säger att ingen hela tiden kan äta det den är sugen på. Det är ärligt talat ledstjärnan i min matlagning, att jag är sugen på det jag tillagar (och eftersom min son är 7 så har han något att säga till om när det gäller vad vi äter). Och NU till den faktiska frågan: menar du på fullt allvar att du ställer dig och lagar till något som varken du eller någon annan vill ha, bara för att man inte kan äta vad man är sugen på?

Har du som förälder alltid per automatik rätt? Oss emellan kan vi ju konstatera att det har du inte. Det har inte jag heller, och att kunna erkänna även inför barnen att man har fel är en styrka, inget annat

Haha.. Det tror jag verkligen inte, han är mycket duktigt med maten och äter duktigt upp det han orkar, har aldrig varit några "fisk-är-inte-gott" fjomperier eller så där. 

Men är du helt seriös i din fråga? Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv ha råd att alltid äta det jag är sugen på! Har du det? Så självklart ställer jag mig och lagar mat ibland som ingen är super sugen på bara för att dryga ut i kassan.  

Ja, än så länge och framför dig, ja. Men vad händer när han blir större och kan käfta emot? Ska ni då sätta fast honom i stolen med kedjor och tvinga honom att äta upp?

Jag menar att om man grundlägger goda förutsättningar genom respekt och ICKE tvång så får man barn som känner tillit till sina föräldrar och till sin egna förmåga att avgöra vad som känns bäst. Inte göra det som andra (läs föräldrarna) vill och kräver.

Vi har aldrig tvingat honom att äta upp mat, e han mätt så e han mätt.. Är det mat som han inte tycker om behöver han häller inte äta. Det är helt upp till honom. Det ända jag vill är att han ska SMAKA på maten. Jag tvingar inte i han maten om han då inte tycker om den.. 

Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.

Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.

Vi har aldrig tvingat honom att äta upp mat, e han mätt så e han mätt.. Är det mat som han inte tycker om behöver han häller inte äta. Det är helt upp till honom. Det ända jag vill är att han ska SMAKA på maten. Jag tvingar inte i han maten om han då inte tycker om den.. 

Nä den "läxan" lärde henne nog mest att även mamma kan vara dum. Fanns inget rätt i att jag slängde dom eller att jag gick och köpte nya. Det var inte min mening att uppfostra utan jag reagerade som ett argt barn. Att jag gick och köpte nytt var för att det tycker jag man gör om man förstör andras saker.

Så ni tar inte en tratt och tvingar honom ?

Du skrev i det föregående inlggäet att ni SATT runt honom tills han hade smakat. Jag menar att barn kommer in i olika faser där de vill testa, visa sin egna vilja. Tex tonåren. Hur tänker ni göra då om han inte vill smaka/äta?