• OnlyZ

    Noll tolerans!

    Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla" 

    Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?

  • Svar på tråden Noll tolerans!
  • Petronella01
    Tom Araya skrev 2011-10-25 22:28:06 följande:
    Nja, jag vill inte likställa sträng fostran med brist på självständighet.

    Mina syskon som är betydligt äldre fick också en betydligt strängare fostran men med den också mer ansvar tidigt och på vissa sätt mer självständighet och frihet.
    Det är heller inte vad jag skriver, om du läser igen. Att med hull och hår svälja allt som sk auktoriteter skriver om barnuppfostran är att vara osjälvständig. Det finns trådar här som hänvisar till den ena bisarra metoden efter den andra.
    Förresten, du som bara har teoretiska referenser; vad anser du om CIO?
  • Petronella01
    Tom Araya skrev 2011-10-26 01:31:12 följande:
    Absolut inte men det finns många situationer där argument som presteras av ett barn på 2-5 år inte riktigt duger.

    Du uppvisar i dina inlägg en rent otrolig brist på respekt för barn och deras person
  • Petronella01
    Tom Araya skrev 2011-10-25 19:06:11 följande:
    Att barnuppfostran och formandet av en annan människa får och ska ta tid är ingalunda ett korkat påstånde. Korken där fanns hos den som läste det
    Läs ditt eget inlägg. Du satte inga gränser vilket de facto betyder att allt annat kan prioriteras bort.

    Om man har barn vet man att det inte pågår i timmar, men där står du dig ju slätt. Den tid jag nämner är naturligtvis den tid jag är tillsammans med barnet, vilket av uppenbara skäl inte är när jag jobbar. Jag antar att du kompenserar din brist på praktisk erfarenhet med att raljera. Vad gäller "hushållsarbete" som du refererar till flera gånger och som tydligen är väldigt viktigt för dig, så kommer naturligtvis inte disken före min son. Är det något som behöver redas ut mellan oss så kan disken vänta. Händer ingenting (nu diskar jag iofs alltid när han somnat, men i allafall)Ditt påstående om egen erfarenhet  i ärendet saknar substans.

    Din brist på erfarenhet gör att allt du säger saknar substans
    Har svårt att tro att något av detta löser sig med t.ex time out. Behövs förmodligen ännu mer dialog. Ett problem som jag tror skapar frustration hos små barn är att de får syskon snabbare än de själva hunnit ur spjälsängen själva, och därmed inte får den TID att vara små som ett barn behöver (men just ja, tid kan vi ju inte låta något ta, vi har ju tydligen bråttom någonstans) . Personligen har jag ingen erfarenhet av det beteende du nämner här, men allt har sitt ursprung i något och små barn är inte elaka eller djävliga för sakens skull. Alltså tar man reda på vad problemet är innan man klämmer till med något straff.
    Jag kan använda ett verkligt fall som exempel.
    2 döttrar, 7 och 12 år gamla bor VV hos sin ensamstående mamma och hos respektive pappa (de har inte samma pappa). Då ena pappan konsekvent har sin dotter VV medan den andra inte är så noggran och slarvar med sitt umgänge är de olika mycket hos sin mamma. Detta leder till avundsjuka dem emellan då båda värderar sin tid med mamma högt. Dock är den äldre dottern priviligierad med mer skötsam och omhändertagande pappa. Den äldre dottern vill ibland behandlas som ett äldre barn men irriterar sig sedan över att lillasyster blir behandlad som ett mindre barn och bemöter det med ett omoget sätt.
    De bråkar och slåss ofta. Den äldre dottern både retas och utnyttjar sin styrka över den yngre medan den yngre även hon startar bråk och utnyttjar mammas beskydd över den mindre.

    Det här är ett problem som vi inte hittar någon lösning på.
    Mamman har nog med nog med jobb och hushåll och det finns inte mer tid att lägga på barnen samtidigt som det lätt blir konflikt när barnen är tillsammans.

    Oavsett orsaker är detta beteende inte okej.
    Du menar att man inte behöver åtgärda orsakerna? Man hanterar symptomen och låtsas att det är bra med det? Låter förr som ett läge för någon slags rådgivning om mamman inte har tid med sina barns problem för hushållsarbetet
  • Petronella01
    My Girls skrev 2011-10-26 01:51:32 följande:
    Får känslan av att ni tror att bara för att man diskuterar och resonerar med sitt barn så har man inga gränser öht. För sena timmar...nåväl

    ------------------------
    Tyvärr är världen svartvit för vissa människor. Man kan bara beklaga alla dessa barn som uppenbarligen blir fullkomligt överkörda i allt, bara för att föräldrarna inte lyckas hitta en avvägning
  • TheCoopers

    Jag skulle aldrig i mitt liv tvinga ett barn att äta . Antingen äter man eller så låter man bli .


    I'm the me I choose to be ...
  • Linda b1986

    Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
    Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
    Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.

    Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.

  • Petronella01
    Linda b1986 skrev 2011-10-26 09:05:58 följande:
    Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
    Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
    Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.

    Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.
    Vill inte klandra dig då jag kan tänka mig hur du känner dig, men ändå fråga; varför stoppade du inte ned leksakerna redan första gången hon kastade dem? 
  • Linda b1986

    Petronella- helt ärligt jag vet inte. Blev så arg när hon "skämde ut Mig" genom kasta på damen. Nä verkligen inte oket gjort. Men om sanningen ska fram är jag inte supermamma och då var kg höggravid och min stubin var inte jätte lång. Lägg till trots och massa dumma bortförklaringar. Men jag lärde mig iallafall en läxa och saga berättade för fröknarna va dum mamma varit så nästa dag stod jag där och grät när jag förklarade... Men man får bara lära sig av sina misstag helt enkelt!

  • Petronella01
    Linda b1986 skrev 2011-10-26 09:49:51 följande:
    Petronella- helt ärligt jag vet inte. Blev så arg när hon "skämde ut Mig" genom kasta på damen. Nä verkligen inte oket gjort. Men om sanningen ska fram är jag inte supermamma och då var kg höggravid och min stubin var inte jätte lång. Lägg till trots och massa dumma bortförklaringar. Men jag lärde mig iallafall en läxa och saga berättade för fröknarna va dum mamma varit så nästa dag stod jag där och grät när jag förklarade... Men man får bara lära sig av sina misstag helt enkelt!
    Ja. Men du lärde dig av misstaget i allafall. Tyvärr inte alla som gör det....
  • TheCoopers
    Linda b1986 skrev 2011-10-26 09:49:51 följande:
    Petronella- helt ärligt jag vet inte. Blev så arg när hon "skämde ut Mig" genom kasta på damen. Nä verkligen inte oket gjort. Men om sanningen ska fram är jag inte supermamma och då var kg höggravid och min stubin var inte jätte lång. Lägg till trots och massa dumma bortförklaringar. Men jag lärde mig iallafall en läxa och saga berättade för fröknarna va dum mamma varit så nästa dag stod jag där och grät när jag förklarade... Men man får bara lära sig av sina misstag helt enkelt!
    men jag tycker itne du gjorde fel som kastade leksaken .

    Det finns INGEN som är en super mamma eller super pappa även om de tror de själv
    I'm the me I choose to be ...
Svar på tråden Noll tolerans!