Kalinka skrev 2011-10-25 19:57:09 följande:
Jag är också född -81. Och min syn på min/mina föräldrars uppfostran av sina barn är ganska exakt som din. Överlag tycker jag de gjorde ett jättebra jobb.
Visst finns det saker jag tycker de kunde ha gjort bättre, men min förståelse för mina föräldrar har ökat enormt mycket ju äldre min egen dotter blir.
Jag är 77:a, tredje barnet samt att min pappa är från Finland och jag vet ärligt inte hur det påverkat min egen uppfostan samt mitt sätt att uppfostra. Min mamma var den som hade hand om barn, när det var dags för konsekvenser var det pappa som tog tag i det. Jag hade överhuvudtaget inga regler, gröna vågen. Men när man gjorde bort sig så åkte man på en månads utegångsförbud och man satt där och höll käften av respekt. Vågade inte annat. Men ändå blev det en kombinerad ålderdomlig uppfostran tror jag, vad jag vet så neg jag för äldre och i affären etc runt år 1982. Känns inte som en del av normalt beteende vid den tidpunkten. Oerhört väluppfostad, eller antagligen kuvad? Detta trots avsaknaden av regler.
Jag själv pendlar mellan hybris och självkänsla under fotknölarna. Jag har ingen tilltro till min egna förmåga samt att jag vet att jag är rätt bra på mycket. Hade jag fått en annan uppfostan mer i form av stöttande så kanske jag inte hade haft samma killer-instinct, men å andra så sabbar min dåliga självkänsla allt för att jag blev totalt kuvad. Med andra ord så är jag ett resultat av en smått schizofren uppfostran med både inga regler samt hårda konsekvenser.
Jag själv tycker att det är så fruktansvärt svårt att väga för och nackdelar. Regler/inte regler, konsekvenser och ordning och reda etc. Fingertoppskänsla som får råda i varje situation istället. Väga för och nackdelar och hoppas på det bästa.