Noll tolerans!

Ja ungefär så gör vi med har vi en positiv attityd till mat och att smaka så får ju barnen de också för det mesta. Däremot gör jag ingen annan mat om hon inte äter det som serveras är det man får sen kan man få knäckebröd och frukt till efterrätt om man inte äter maten men det finns ju alltid grönsaker och potatis eller pasta om det andra inte duger.Ja barn måste äta det föräldrarna erbjuder vem ska annars erbjuda dem mat? Lukt och färg får de också en relation till genom hur de är påverkade. Det är inte genetiskt att vi vill ha färgämnen i mat det är inlärt.

Och med det vill du säga...?
Barn KAN äta det som erbjuds. Om de gillar det.

Ja vi får väl se, men jag är inte särskilt orolig. Till 80-90% av tiden sker det såklart respektfulla samtal och aktivt lyssnande och en massa annat bra. Skulle tex aldrig skicka upp ett barn på rummet eller köra någon metod med att sitta på trappan X antal minuter. Det handlar inte om att utöva makt eller ta beslut över deras huvud som de inte förstår. Jag förklarar alltid varför, om inte annat så iaf efter en fight. Oftast då som de är mest mottagliga för förklaringar. 
Nä, samtal i första hand och att låta barnen vara delaktiga i så mycket som möjligt. Dock tycker jag att barn behöver veta att ALLT kan de inte bestämma och man kan inte alltid få som man vill. Detta är även en trygghet för ett barn, att inte få mer ansvar än det klarar och att känna att den vuxne klarar kampen.

Att "förhandla och jämka" med en 3-åring som vill ha glass innan maten funkar sällan. Då är det bara så att nej är nej. När hon är 15 kommer jag låta henne avgöra själv huruvida hon vill ta en glass innan maten, men det betyder inte att jag ger henne den redan nu. Konstig jämförelse men du förstår kanske principen? Har inga som helst planer på att hålla fast en 15-åring för att borsta tänderna, redan när barnet är några år kan man ju förklara anledningen och behöver då inte tvinga.

Menar du att du aldrig tar ett beslut som dina barn ogillar eller står fast vid ditt ord trots att de säger emot?

Hahaha underbart! Kunde inte skrivit det bättre själv!! =)

Avena- änså länge håller jag med om allt du skrivit =)

:) Skönt med en vettig morsa!

Det finns barn som sätter sig på tvären när det gäller ALLT...Man kan ju inte gärna hålla för näsan och hälla i maten....Har själv en son som vägrar det mesta och inte tvekar att slå, sparka och bita mamma och pappa om man försöker tvinga honom till exempel att borsta tänderna...Han väger 20 kg och är stark trots sina 3 år. Just nu kör vi med hot om att tänderna ska ruttna och ramla ut om han inte borstar...... Ja herregud det är inte lätt...

(har en ettåring) Det beror väl på. Absolut nödvändiga grejer bara ska göras. Absolut. Borsta tänderna, byta blöja på skötbordet, gå upp ur badet, torka munnen, klä på sig. Här blir det fasthållning. (men inte när han var en riktigt liten bebis, då var jag lite mer diplomatisk) Men om barnet verkligen har svårt att vänja sig vid en speciell maträtt tex. så kanske han får nåt annat... Eller när han är rädd för dammsugaren, då gör jag det när min man är hemma och kan vara med lillen, jag struntar ju inte bara i att han blir rädd och gråter, även om jag verkligen skulle behöva dammsuga. Nu kanske det sistnämnda inte riktigt är den typen av situationer som TS syftar på dock, men ändå... Och CIO (som ju verkligen är en nolltolerans) tror jag inte på, för då blir barnet lämnat ENSAMT. Det är skillnad. Men lite tvång ibland när mamma eller pappa är med, ja. Lägga sig bredvid och hålla ner med hela armen, trösta samtidigt, men nu SKA du sova... det har jag gjort. (Har ett extremt intensivt och aktivt barn) Men även det när han var minst ca 9 mån. Där får ju föräldrar avgöra själva, hur små barn de vill "bråka" med.

Så olika man är
Hur var det när mitt barn var ett år
Borsta tänderna, de dagar det trilskades då räckte med att tugga på tandborsten (idag tonåring, aldrig haft ett hål)
Blöjbyte på skötbordet, det slutade vi med när vårt barn var 9-10 månader, varför starta en strid om detta?
Mat, har vi aldrig bråkat om
Badet, ibland väntade vi ut tills h*n frös
Sömnen har vi aldrig haft problem, dvs att sova, men däremot var, under några månader var det bara min famn som gällde
Klä på sig, hade nog inga större problem, men någon gång kanske, då skippade vi plagget och tog det senare istället

Resultuat, en tonåring, som frivilligt slutar att duscha efter en stund, duktig på att klä sig efter vädret, borstar tänderna och äter det mesta. Sover själv och kan lyssna på sin kropp om h*n är trött eller ej.

Det blir folk av barn som man uppfostrat utan strider också

Jo, visst tar jag beslut som de inte gillar, men det är inte så ofta och vi pratar om det för att hitta bästa möjliga lösning. Sonen har jag inte "kört" över på så många år att jag inte minns, dottern var en gång när hon var 15 och fick en knäpp om var hon skulle sova en natt. Då konfiskerade jag hennes SL-kort och låste alla fönster så att hon inte skulle kunna lämna huset utan min vetskap. Det är nog det värsta jag någonsin behövt ta till mot något av mina barn. (Den lille på fem år kräver inga maktmetoder - hans syskon har lärt mig hur man kan komma till gemensamma beslut utan bråk.)

När det handlar om att stå fast vid sitt ord tror jag att det i princip är bra men man måste ju lyssna på barnens argument och vara beredd att ompröva sitt beslut. Jag säger sällan "nej" utan funderar och frågar hur de tänkt. Ofta ser de själva om det finns brister i deras logik och kan rätta till det när vi pratar om det. Jag tror inte att de upplever att jag bestämt särskilt mycket i deras liv men det fina är att de nästan alltid valt den väg jag önskat.

Nu senast hade dottern en helt galen resplan över halva jorden som jag inte gillade. Istället för att säga nej bad jag henne googla lite på insekter och hygienisk standard på billiga vandrarhem i Vietnam  På samma sätt styrde jag hennes tankebanor genom att påpeka en del fakta som faktiskt är helt sanna. Kan man tänka sig... det blev Singapore, Australien och USA istället. Nöjd mamma kommer vinka av resglad dotter i morgon!