Ang hårfärgning har jag valt att avstå åtminstone nu första trimestern då jag har läst att embryot/fostret är som mest känslig. Får se hur jag gör sen. Jag är en större nojpanna än jag trodde jag skulle vara och tar inga risker alls.
Marsflickan:
Självklart får du vara med - välkommen och grattis!
Poison82:
Mina symtom har förvisso inte försvunnit men illamåendet vände från att ha mått konstant illa i några dagar och inte haft någon aptit alls känner jag nu bara lätt illamående som i början ungefär och kan äta nästan allt igen. Detta skedde också över en natt och jag grubblar lite över det. Men imorgon bitti ska vi på UL så då vet jag hur den lilla mår. Om den mår bra tycker jag vi kan slå bort vår oro båda två. 
Arba:
Du skrev att du kände en flytning tidigare och trodde det var mens. Jag fick samma känsla idag. Kände det lite fuktigt där nere och samtidigt hade jag ganska mycket växtvärk vilket jag inte känt så mycket sista tiden. Var nästan beredd på en blödning när jag gick till toan. Men det var inget blod - bara en liten flytning.
Först vill jag säga att jag lider med dig Pisan, fast jag förstår också att när man fått det bekräftat då kan man i alla fall slappna av. Fick du inte tabletter eller så som ska hjälpa att få ut den?
Och till er som oroar er över att symtomen redan har avtagit, jag vågar i alla fall vara glad över att jag inte mår så illa i alla fall för vi fick se vår stora (!) krabat med ett pickande hjärta idag. Stor skriver jag för att den motsvarar 8+5 fastän jag vet att det är omöjligt. P.g.a olika anledningar hade vi bara sex en gång i anslutning till ÄL som jag dessutom fick bekräftad av min läkare på UL. Han såg på tisdagen att ägget skulle släppa snart, manade oss att ha sex dagen efter vilket vi hade. Räknar jag befruktning dagen efter att vi haft sex är jag i 8+1. Läkaren flyttade dock inte officiellt fram oss utan räknar på snurran från mensens sista dag vilket ger 8+0. Jag står fast vid min beräkning tills han ändrar det officiellt vilket jag antar sker på det som här i Tyskland motsvarar RUL i Sverige. Så med andra ord är det en stor krabat vi har. Svärmor har redan skrämt mig med att min sambo hade så stort huvud när han föddes att han trots att han kom några veckor för tidigt "slet sönder allt som går där nere". Tack för den. 
Och sån där mammabyxflärp, heter inte det Belly-button? Jag provade själv med gummisnodd i jeansen igår men det gick inget bra, de åkte ner då istället. Gissar att de är för låga i midjan så det finns inget som håller upp dem då. Jag kan förvisso fortfarande knäppa men det är för obekvämt. Ska se hur sambons jeans sitter, för det känns för tidigt att köpa mammabyxor än. Idag har jag kjol på mig och det är som att gå i mysbyxor fast välklädd.
05091112:
Låter lovande med dina stegrande graviditetstest tycker jag. Håller tummarna.
Annars verkar det lugnt i tråden så här kvällen före dopparedagen. Ovanligt...
God Jul på er alla.
iframtiden:
Mitt illamående och trötthet minskade dramatiskt i slutet av v 8 och igår fick jag se ett tickande hjärta. Du är dessutom som EmelieeH skriver ovan lite längre gången och då är det normalt att de minskar. Njut av att du slipper må dåligt på julafton, det ska jag göra.
Ills:
Jag säger samma till dig, vågar dock inte uttala mig om graviditetstesten, det var någon annan i tråden som hade samma för ett par dagar sedan och vissa menade att det kan vara normalt. Försök att inte oroa dig.
Här kommer min ultraljudsbild från igår. Man ser ett tydligt foster i överkant och en ännu tydligare gulsäck.
V. 8+1 (räknar jag med i alla fall)
Bra fixat Mästerkatten! Jag ordnar med länken när jag sitter vid datorn senare, har bara telefonen just nu.
Cupkakekiller:
Jag hade och har fortfarande lite värk i svanken eller ländryggen och oroade mig också lite för det. Jag har för övrigt vid mens mer värk i ryggen än i magen. Jag frågade min gynekolog nu och han sa att det är helt normalt vid graviditet och är liksom smärtan man kan känna i magen växtvärk för de muskler som fäster mot ryggen om jag fattade rätt. Alltså inget skäl till oro. Mitt blev också värre om jag satt stilla länge, låg konstigt eller stod och gick mycket. Tog det därför lite lugnt i början men nu känner jag mig inte lika känslig längre.
Ang sex avstod vi första veckan då allt kändes nytt och ömtåligt, men utöver det har vi haft lite sex i alla fall. Kanske en gång i veckan i snitt även om vi hade paus den veckan när jag mådde skit konstant. Undrar för övrigt om jag vågar vara glad över att jag mår bra igen redan eller om det slår tillbaka snart i all världens kraft....