Augustibebis 2012
Usch, jag ska också gnälla lite -- känner mig så otroligt grå och "degig" i ansiktet. Tänk knubbig zombie.
Ingen som råkar sitta på hemligheten bakom att se lite ung och fräsch ut?
Usch, jag ska också gnälla lite -- känner mig så otroligt grå och "degig" i ansiktet. Tänk knubbig zombie.
Ingen som råkar sitta på hemligheten bakom att se lite ung och fräsch ut?
@ Tira: Det är klart du måste få skriva av dig! Det låter ju som en otroligt jobbig situation. Men jag tycker det låter riktigt bra att ni (du, din dotter och ditt ofödda barn) har möjlighet att vara så mycked med din pappa. Om jag vore i samma jobbiga situation skulle jag nog... ja, jag vet inte såklart, men jag tror jag skulle försöka ta många, många foton som dina barn kan få senare.
Hoppas du har någon du kan prata med när du känner dig som mest ledsen och orolig! 
Så, nu har jag äntligen fått tid på tisdag hos en "kinesiotherapist" (vet inte vad detta heter på svenska?) som ska hjälpa mig med ryggen. Massage och träning står på schemat. Sedan på fredag har jag mitt första besök hos min barnmorska på mitt sjukhus och lördag/söndag har vi en föräldrakurs från 9 till 16.
Blir en lite hektisk baby-vecka mao så nu i helgen ska jag bara sova.
Sedan kan jag dela med mig av gårdagens otrevliga kulturkrock. Var på promenad i skogen och hör plötsligt hur först en kvinna börjar gorma, sedan en unge börjar skrika.
Oljudet kommer närmare och närmare och strax kommer en typisk fransk familj runt hörnet; pappan går och bär på en barncykel, mamman går och skriker på en lillflicka som kvider och grinar och en äldre pojke går brevid mamman. Han säger något vi inte hör och får av mamman en serie rejäla smällar på rumpan/ryggen/benen.
Jag och maken kan inget annat göra än titta på varandra och, sedan, efter dom gått diskutera hur viktigt det kommer vara för oss att se till att ingen i det här landet (dagmamma, barnvakt, granne, främmande människa i lekpark, ja, vem som helst) får för sig att det skulle vara okej att slå det lilla liv jag bär under mitt hjärta just nu. Men det kändes något djävulskt otillräckligt... :(
(Det är alltså, ska jag kanske skynda mig att säga, helt lagligt att "smiska" barn i Frankrike.)
OK, googlade lite på engelska istället för franska och hittade:
www.endcorporalpunishment.org/pages/progress/reports/france.html
Vi har massor med diabetiker på pappas sida och han har verkligen hållit på nu och förmanat att jag inte ska äta godis, glass, osv. (Nog för att jag gjort det iaf, fast alltid med dåligt samvete.) Hämtade baby-kläderna jag fyndat förra veckan -- hade pratat lite innan om jag skulle kolla på hennes mamma-kläder också så hon hade tagit fram en hel hög med kläder. (Allvarligt, mer plagg än jag öht äger i min vanliga storlek.) Jag kollade in lite men var inte helt säker på om jag skulle ha något -- och då säger hon "ja, om du inte kan välja, så ta allt för 40 euro." 
Efter att jag kommit hem och prövat ut och behållit endast det jag gillar så har jag har alltså tre par byxor, ett par shorts, två gravid-klänningar, två gravid-koftor, tio stycken gravid-toppar och elva amnings-toppar. Jag hade nästan dåligt samvete för att jag betalat så lite... Det blir ju inte 15 sek per plagg en gång.
Det var det "braiga". Det mindre roliga är att jag gått upp 1kg på mindre än en vecka. Lovade mig själv att jag skulle äta extra nyttigt och började imorse. Bra frukost, lite yoga, osv. Och sedan så fort jag kommer in på jobbet blir jag erbjuden en chokladmuffin. Som jag självklart tar emot. Och äter upp. Inte en smula går förlorad.
Självkontroll, vad är det? :P Efter mina fynd är jag helt villig att betala fullt pris för en normal-dos.
Trots att jag påminner mig själv om att jag egentligen har det riktigt bra -- ingen bruten fot, inga åderbråck där åderbråck borde vara förbjudet i grundlagen och bäbisen sparkar och verkar ha det trevligt -- så har jag verkligen haft ett par skitdagar nu.
Jag är rund som en boll vilket ju knappast är vackert men än värre så känner jag av vartenda extra kilo var gång jag ställer mig upp eller går uppför trapporna. På kontoret är det varmt och tiden sniglar fram. Hemma väntar hundra saker jag borde göra men inte orkar.
Hade min massage igår och den var USEL USEL USEL och gav inget alls. Frågade om det fanns övningar jag kunde göra hemma för att stärka ryggen och hon var helt "mais non, madame!" Att träna upp ryggen var ju bara dumt och inte alls att tänka på nu; det vara bara massage som gällde.
Jag är alltså helt dum och korkad som tänker att stretching skulle hjälpa det minsta.

Jag fick också höra på min första hjälpen träning att man skulle "lägga" gravida kvinnor på vänster sida. På rygg skulle man ju inte heller sova, men har jag riktigt ont i ryggen kan jag inte ligga annat än just på rygg. Jag vet inte -- man får ju göra sitt bästa och sedan hoppas att allt går bra.
Annars var jag en riktig fegis idag -- hade en till riktigt usel massage men istället för att faktiskt säga det jag övat in på franska så mumlade jag bara något om att jag inte visste riktigt när det skulle passa nästa vecka och att jag skulle ringa istället. Hon svarade prompt att OK, visst, men om jag inte ringer henne ringer hon mig (!!!) så nu har jag stängt av mobilen och gömt den i en låda.
Fan vad mogen man är! 