Augustibebis 2012

Får ni sol? Jag blir avundsjuk -- här är det mulet värre!

Jag prövade min TENS maskin igår. Kan absolut känna att det pirrar på lägsta nivån men vågade inte experimentera mer än så. Men nu vet jag i alla fall att den "funkar" -- kan rapportera senare om den faktiskt hjälper också! Om inte annat så håller jag tummarna för placebo effekten.

Hoppas alla får en trevlig helg och att era nära och kära inte är alltför bakis!

Hemska släktingen slog till igen.

Maken skulle hämta henne från hotellet elva. Kvart i elva står jag i duschen då jag hör hur någon bankar och ropar vid dörren (!!!) -- jag tänker att något hänt grannarna och skyndar mig ut och vem står där och flinar om inte släktingen! Hon har bestämt sig för att ta taxi hem till oss istället. Jaha, välkommen, välkommen...

"Var jag inte klar?" undrar hon. Ehm, nej. Jag har jobbat hela veckan, haft henne i hasorna varje kväll och det är för fasen lördag morgon och hon skulle inte anlända förrän kvart över elva. Jag går och klär mig, har just börjat borsta håret då jag hör hur hon är i mitt kök och skramlar och rotar! Var nära att jag stannade kvar i badrummet...

Finns ju vatten, toa och jag tror man skulle kunna bygga ett ganska mysigt bo med handdukar i badkaret!

Värst av allt -- hon pratar om att komma och hälsa på igen i slutet av augusti!!!

God morgon!

7ehimlen och mamsen: Jag känner likadant angående förlossningen. Ingen oro, bara nyfikenhet. Och jag får också höra skräckhistoria efter skräckhistoria av folk (alltid kvinnor) som vill bota mig från mitt lugn. Mycket konstigt.

mamsen och sandra1983: Skulle helt klart köra på "magsjuka" planen om det inte vore för att kvinnan kommer att boka biljetter till Frankrike redan nu om vi inte lyckas avstyra det hela omedelbart. Helt otroligt dock att folk tycker att dom kan bjuda in sig själva under sista dagarna av graviditeten/första dagarna av barnets liv... (Eller, ja, en timme eller två vore ju OK, men då dom åkt utomlands för att umgås brukar dom oftast sitta som klistrade vid en hela dagarna.)


Trött på att vara gravid: Japp. Jag känner mig så jäkla tung och det bränner konstant just under huden högst upp på magen. Har varit så av och till i veckor, men sista dagarna är det non-stop. Vet inte om det är barnet som ligger och trycker på en nerv eller om det är huden som spricker eller vad fasiken det kan vara men USCH.

Om det vore en av mina släktingar så vore det helt klart så enkelt. Vi är väldigt öppna och ingen skulle ta illa upp om jag sa "Nej, ni får faktiskt vänta till senare. Första tiden vill vi vara själva."

Nu är det makens släkting dock; överlag otroligt snälla, fina och underbara människor (med det här undantaget då ) men dock otroligt svåra att kommunicera med utan att någon blir ledsen. Låter maken hantera situationen. Inte för att han är mer finkänslig än mig men bättre dom blir sura på honom!

Tänk vad rik man skulle bli om man kunde uppfinna ett sätt att garanterat få dom att flytta på sig till mindre obekväma lägen...60 dagar här! Otroligt vad fort det gått...Detta låter som min drömförlossning!

Mådde inge vidare igår kväll; bara sjönk ner i soffan så fort vi kom hem från jobbet. Maken kom och petade på mig lite då och då "för att kolla att jag levde". Sedan väckte han mig vid sju så jag skulle få i mig lite middag (kokta majskolvar och wookad pak choi med lök -- mums!) och efter det fixade han med ett varmt bad och stoppad om mig.

Om jag klagar på han i framtiden kan väl någon påminna mig om att han är helt okej?

Meh, mig veterligen funkar det ju inte äns att smörja med olja annat än att det är skönt med lite massage. Fast det är klart -- vill man gå runt naken och känner att man behöver en "anledning"...

Nej, strunta i surkossan!

I Frankrike sätter man alltid dropp. Vet inte hur det funkar i Sverige.

Jag kan inte sova. Eller, jo, jag kunde. Men nu efter mitt-i-natten-kisset är jag klarvaken. Barnet sparkar lite då och då. Maken snusar och sover. Katten undrar vad jag sysslar med. Ute är det mörkt. Funderar på att läsa en bok, men kan inte hitta en bekväm ställning.

Vad gör alla ni andra när ni inte kan somna om?

Hej!

Har gått som i dvala ett par dagar nu; trötthet blandat med oro. Det blir så ibland -- att jag tänker att jag och maken har det så bra ändå trots småkrämpor och vardagsproblem, och bra är det ju ingen som har det hela tiden så nu måste ju något gå fel snart... Usch, tala om ett knäppt sätt att tänka -- ännu en sak som jag verkligen hoppas barnet inte ärver av mig.

Imorgon har jag sista obligatoriska ultraljudet; ska bli intressant att se hur bäbisen ligger. Sedan på fredag ska jag till doktorn och jag hoppas på att han kanske ska säga att jag får stanna hemma redan nu. Ska egentligen jobba två veckor till men jag är så trött, så trött. Vet inte riktigt när järn-tabletterna ska börja hjälpa men hoppas riktigt snart.

Vet inte om någon annan svarade på detta men jag hoppas du hunnit bli lite gladare!

Vet inte mycket om bristningar tyvärr men... du, vikten? Det ordnar vi lätt till hösten!

Det kommer finnas en "Augusti mamma" tråd där vi kan dela nyttiga recept, peppa varandra till att gå på långpromenader och rent allmänt hjälpa varandra att hitta tillbaka till ett hälsosam livsstil. Eller hur...?! Antar att det blir mycket "balansövning" i framtiden. Och dialog. Och team work.

En arbetskamrat gav mig rådet att aldrig fastna i "jag kan bäst"-tänket utan lugnt kliva åt sidan och låta maken ta full del av det hela. Hon sa att det var helt underbart att kunna kliva ut ur huset i två timmar och veta att maken skulle kunna hantera allt lika bra (om inte ibland bättre) än hon själv.

Ultraljud i eftermiddag. Hoppas allt går bra; insåg just att jag inte fick något "recept" -- vad heter det? 'prescription' på engelska, 'ordonnance' på franska, helt blankt på svenska :( -- på ultraljudet utan doktorn sa bara att vi skulle boka en tid och ordna det innan nästa läkarbesök. Vore ju otroligt trist att fara dit och bli tillsagd att gå hem... vi vill ju se lillpojken igen...

Remiss! Såklart! /dunka huvudet i bordet

Tack!