Augustibebis 2012

Haft värkar hela natten, känns både jobbigt och spännande. Håll era tummar att det håller i sig under dagen. Jag är jättetrött då jag bara slumrat till då och då men nu måste jag upp och försöka få iväg barnen.

Min natt var då bara falskt alarm...igen! Vad dåligt det går för oss som är kvar... Hur ska vi orka? Hur kan man göra för att inte bara deppa?

Grattis cupcake och trossan!
Lycka till A R! Låter verkligen som att det blir bebis för dig idag! 

Nu har jag snart inte tid att föda barn längre. Har under veckan börjat skriva på mitt examensarbete trots att skolan inte börjat än eftersom jag vill göra bort så mycket som möjligt. Dock lite svårt när jag inte vet om mitt ämne ens är godkänt. Men till veckan (tis-tor) har vi kursintro och föreläsningar som jag verkligen inte vill missa och känner mig superstressad över det. Hade ju hoppats på att föda någon vecka innan bf så att bebisen inte varit sprillans ny när jag tar med henne till universitetet. Nu kommer jag jag antingen att sitta där superhöggravid, med en bebis som är någon dag eller så inte alls. Bäst vore ju faktiskt om hon är kvar i magen. Men ovissheten är värst. Att inte kunna planera något! Ska till bm på måndag iaf, vi får se vad hon säger då...

Grattis A R!! Låter helt fantastiskt!

Grattis!

Grattis till dig oxå Ep!

Vad gör ni ikväll, ni som inte myser med bebis eller föder barn? Eller gör alla det nu? Jag tröstäter chips och häller i mig fanta och springer och kissar var tionde minut. Usch vad jag är less. Om man ändå kunde ta sig ett glas vin och liva upp stämningen lite. Vin och ostbricka och levande ljus...mmm, hade varit mysigt...

Ändå skönt att höra att det finns några kvar som väntar och är uttråkade.

Jag tror inte att du behöver oroa dig om du ff kan känna rörelser, det är ju väldigt trångt. Men det är iofs lätt för mig och säga som har en bebis som ff dansar makarena i magen. Bara för att slippa oroa dig kan du ju ringa fl och rådfråga.

Jag orkar inte mer! Bryter ihop! I natt har jag varit 100% säker på att det verkligen satt igång och att vi skulle få bebis under natten/dagen idag. Hade långa regelbundna värkar som blev stadigare och stadigare under hela natten. Ca 5 minuter mellan. Men jag tänkte att jag ville vara hemma så länge det går och familjen fick sova. Jag slumrade lite mellan värkarna, åt, kissade, kollade på barnen och kände lycka över att de äntligen kommer att få sin lillasyster. Vid 7-tiden i morse måste jag ha somnat ordentligt och när jag vaknade halv tio var allt som bortblåst. Jag har haft liknande nätter tidigare men inte varit så här säker på att verkligen få åka in och få ut henne. Nu är jag så sjukt besviken att jag tänker ligga i sängen hela dagen och gråta. Förlåt för tråkigt inlägg men jag vet inte vad jag ska göra med mig själv!

Husmodern - precis! Ligger i sängen och känner dem komma och varje gång tänker jag, nej, bry dig inte om dem, de är ändå inte på riktigt. Men när de gör så ont, är regelbundna och håller på så länge är det verkligen svårt att ignorera. Nu har det faktiskt startat igen och jag kan bara inte låta bli att hoppas. Dumma jag!

Tack, era ord värmer.