Augustibebis 2012
Så, nu känns det lite bättre efter mitt besök går.
Hjärtat slog och vi kunde till och med höra hur den "simmade" runt lite.
Fick Spasfon mot sammandragningarna och antibiotika utifall att det var någon infektion som orsakade att jag hade så pass mycket problem. (Man får antibiotika mot allt här och jag tror nog inte jag hade fått något sådant utan säker diagnos i Sverige.)
Dock flyttade hon mitt andra ultraljud från den femte till den artonde så att det skulle hamna i vecka 22 vilket visserligen var logiskt, men dock trist.
Nu ska jag ta och försöka läsa ikapp lite i tråden.
Usch, jag är så orolig att nåt är fel! RUL kl 10 imorgon! Hur ska jag kunna sova i natt???!
Jag är så lycklig så tårarna bara sprutar när jag tänker på det. Vi var alltså på rul idag och bm var så fantastiskt duktig och förklarade allt hon tittade på, höll på i nästan en timme. Förra gången jag var i det rummet var det en mycket mindre sympatisk läkare som bryskt konstaterade att det inte fanns något levande foster längre (MA). Det tillsammans med min oro att inte känna några fosterrörelser gjorde mig kallsvettig innan. Att sen få se att allt är precis som det ska och placeringen på moderkakan är orsaken till det kändes otroligt lättande. 
Rena lyckan att få höra. Jag som trott mina älskade töser var dödsdömda eller skulle bli väldigt sjuka av sviterna. Tyvärr växer inte min lilla tjej som hon ska. Hon ligger idag på -23% och den stora på +1. Varför kan dem inte svara på. Det kan ha att göra med att det fortfarande är fel på moderkakan. Men oddsen för mina flickor är nu mycket större!