Pappan avled....

lite uppdatering ( med risk på påhopp). Har varit mycket strul under en tid.

Sonen kom hem under julledigheten och åkte hem i början av januari. Han for hem på en torsdag och på måndagen ringde han och berättade att hon ville ha pengar för december månad. Hon sa att pengarna inte räcker till den 25. Nu var det kris med pengar. Hon kunde inte prata med mig utan sonen fick förmedla vad hon ville. Nu har grabben sagt ifrån att han ringer inte och talar om vad hon vill mig utan det får hon själv göra. Bra sa jag för jag tycker att det är mellan oss vuxna och inte upp till en 16 åring att förmedla vad hon vill mig.

Nu har äntligen begravningen varit. Själva sermonin fick jag vara med på men efteråt på maten var jag tydligen inte välkommen så jag satt i bilen utanför så barnen kunde komma til mig om det blev för jobbigt ( hade garderat mig med filtar och dyl för jag misstänkte att det skulle bli så). Har lärt mig att man går fram till de sörjande och tar i handen när man kommer in på begravningssermonin. Hon pratade inte ens med mig på begravningen. Jag fick sen höra att hon hade vräkt ut en massa illa saker så min son blev förbannad och reste sig och skrek åt henne "bete dig som en vuxen, jag är mer vuxen än vad du är". Min son var vädligt besviken på begravningen för de han ville ha med var inte det fast hon lovade attt det skulle vara med. Barnen nämdes knappt under sermonin och deras namn var inte ens med på pappret eller unan. Barnenn var vädligt sårad över det. Som min dotter sa " inte ens på ett papper som man slänger fick mitt namn vara med". Men hon skrev en jättefin dikt till sin pappa som lästes upp av henne som höll i begravningen ( den var borgelig). Min son ville att en låt av Ozzy skulle vara men som första låten men den fick han inte. Den var inte ens med över huvudtaget. Han var så besviken. Jag har sagt til honom att han kan gå till minneslunden och spela den för sin pappa när askan har "gravsatts".

Sen dagen efter så tog jag barnen på en minisemester. Vissa tyckte at det var väldigt olämpligt men det var barnens önskan att göra denna resa. Grabben fick ta med sin sin bästa kompis som har varit ett stort stöd för honom. Grabbarna var verkligen taggade och glada. Det känndes skönt att få göra något roligt efter en sorlig dag.

Igår fick jag kallelse till boupptäckningen och den är redan nästa vecka. Ringde och pratade med juristen och hon ville att jag skulle komma men jag vet att pappans sambo inte vill att jag ska vara där. Jag hoppas bara att jag får ledigt från jobbet så jag kan vara där. Har trots allt en resa på minst 4 timmar dit.(det kommer att bli familjens jurister som har hand om boupptäckningen och jag hoppas verkligen att de är bra)

Sen pappan dog har jag varit uppe i sth 3 gånger och alla gånger är det jag som står för resan. Det gör jag så gärna för mina barn men det börjar tära på ekonomin..

Jag hoppas verkligen på det bästa nu att jag får ledigt så jag kan åka och vara ett stöd för barnen och framför allt framföra barnen önskan. Pappan hade smycken som barnen vill ärva men som sambon bär nu på sig och tror att hon har fått dem. Det nämde jag för juristen och om jag inte kunde medverka så skulle hon ta upp det. Jag hoppas bara att jag får ledigt (trots att jag får bekosta resan upp dit själv). Jag har tur att sonens bästa kompis familj låter oss sova där om vi behöver det så slipper vi hotellkostanden.

Jaja det kommer nog bli mer strul om jag känner på mig rätt. Jag hoppas verkligen att jag har fel..
Få sen när jag hinner uppdagera nästa gång.

Vad jobbigt det låter ts. Så tråkigt för barnen att hon inte lät dig vara med och att hon struntade i deras önskemål vid begravningen.

Du måste se till att åka till bodelningen. Barnen behöver din inblandning för att det ska gå rätt till och för att de ska få vad som är deras.

Jag förstår inte problemet med att ni åkte på en minisemester, det var precis vad ni alla behövde, så ta inte åt dig.

Jag kan bara hålla tummarna och önska dig stort lycka till!

ja jag tyckte att det var bra att vi åkte iväg. Det var precis min son behövde för han är mit i det. Min dotter bor hos mig så hon är inte lika berörd.

Jag ska prata med chefen imorogn om att jag måste vara ledig. Tanken är att vi ska åka upp och sova antigen en eller två nätter hos kompisens föräldrar. Känner att jag måste vara med så hon inte kör över barnen. Fast jag pratade med juristen och hon skulle ta upp om inte jag kunde komma.

Nu vill sonen ha ett eget boende i sth och det är ju omöjligt att få en lägenhet utan att stå i kö i flera år. Så få se hur vi löser hans boende om han ska bo kar eller flytta hem. Det är mycket som min son behöver tänkta på nu. Det har nämligen brakan mellan de så de bråkar mycket.

Jag hoppas verkligen att min chef förstår hur viktigt det är. Tyvärr får vi inte byta turer på jobbet annarw skulle jag ha bytt med någon så jag visste att jag kan åka med all säkerhet. Hoppas bara att jag får ledigt.

Tack jag behöver all lycka nu känns det som..

Fy, så jobbigt ni måste ha det.

Jag förstår ju dig och även barnens pappas sambo.

Jag förstår att hon måste få in pengar för er sons mat och hyra nu när hon är ensam. Däremot ska hon ju ta ekonomi med dig inte barnet. 
Jag kan också förstå att hon inte ville ha dig med på begravningen, MEN hon gjorde helt FEL där.

Visst skulle jag tycka att det va jobbigt att ha med min sambos ex på hans begravning om det skulle ske, Men jag FÖRSTÅR ju att hon måste få vara det för barnens skull. Hela hennes familj (som ju levde med honom i 12 år) skulle ju vara välkomna. Hur jobbigt det än skulle vara. Där får man faktiskt backa. Ingen är ju ett så bra stöd för barnen som deras föräldrar. Själv skulle man ju vara upptagen av sorgen och sina egna barns sorg. FY!    

Hur har hon varit mot sonen tidigare? Även om jag skulle behöva pengar för mina bonusbarn så skulle jag ju inte vara arg på dom eller prata genom dom utan med deras mamma. Hur har er kontakt sett ut?

Virrit svar här jag vet, men det är så klart en virrig situation för alla parter.

Kankse är det bättre om er son kan hitta ett annat boende nu när det blivit som det blivit. Kan han bo hos sin vän? Hyra osv kanske går att lösa med dom istället.

Stort lycka till med ALLT!
        

Du gör ett megajobb! Jag hoppas verkligen att din chef förstår!

Visst är boendemarknaden sämst i Stockholm, men det går ju alltid att hitta andrahandskontrakt, även om man då riskerar att flytta runt en del. Men försök kasta ut agnar var du än är, har en bekant som flyttade till Stockholm från Skåne när hon skulle plugga, och hennes mormor hade hittat boende åt henne genom att berätta för alla hon träffade i Skåne att hennes barnbarn skulle till Stockholm och behövde boende:P Annars finns ju blocket, och andra sajter.

Kämpa!

Tack för tipset men det är på fel sida av stan.  Sen får han bara 1190 i inackorderingstillägg.
Jag har börjat fråga runt och vi kollar på alternativt men han vill inte vara inackderad hos någon utan vill ha eget boende som är nästan omöjligt om man inte ska köpa en instastlägenhet. Men nu pratar han om att vilja flytta hem men ändå inte..

hon och sonen har knappt kontakt utan han har varit hela tiden med sin pappa. Nu har det verkligen brakat ihop och han vill därifrån men ändå inte ( vill från henne men inte från sth). Vi har knappt haft kontakt utan jag tog allt med pappan. Har knappt träffat henne eftersom barnen pendlade de sista 8 åren själva till honom.

Tack.. jag har försökt sprida ut till alla jag känner och på facebook med. Kollar bloicket och andra sidor men allt är antigen inackodering eller köpa en lägenhet.

1190 i inackorderingsbidrag var väldigt lite, är skolan privat eller är den kommunal?

Mitt barn flyttade 7 mil och fick inackordering på 1480 kr de som flyttade längre fick betydligt mer. Som mest runt 3000 kr.
Och de som studerade på privat skola så som jb osv fick genom csn och de fick högre bidrag.

Så bidragen beror på vilken skola samt hur långt hemifrån de bor. 
Gärna har syon på skolan kontakter om studentlägenheter och så, prata med honom.