http://www.medeca.se/kvalsterallergi/bok/om-saengkvalsterSängkvalster tillhör spindelsläktet och är mikroskopiskt små. De två vanligaste i Sverige är Dermatophagoides pteronyssinus (förkortas Der p) och Dermatophagoides farinae (Der f). De har åtta ben som är försedda med sugkoppar och hullingar. De är därför väl anpassade till och tar sig lätt fram i madrasser, stoppningar i möbler, mattor etc. De är överlevnadskonstnärer och tål stora variationer i sin livsmiljö när det gäller fukt, värme och föda.
Sängkvalster är primitiva djur som saknar lungor och andas direkt genom huden. De kan inte dricka utan tar upp och avger vatten direkt genom huden och är helt beroende av omgivningens fukt för att kunna upprätthålla en tillräcklig vattenbalans. Trots detta består de till 75 procent av vatten.
De saknar ögon och är fotofoba, d.v.s. de behöver mörker för att överleva.
De äter av allt som de stöter på i sin mikromiljö, till exempel i madrassen, och den viktigaste födan är hudrester från människor. Människan avger några gram hudflagor i madrassen varje natt, och det räcker för att föda miljoner sängkvalster.
Fukt, värme och mörker behövs för att de skall överleva och föröka sig. De kan överleva vid låg fuktighet eller temperatur men de förökar sig inte. I mycket kalla eller torra miljöer dör de.
Normalt är livstiden ett par månader, kortare eller längre beroende på fukt och temperatur. Under sin livstid lägger honan 30–100 ägg. Om tillgången på fukt, värme och mat är god kan ett sängkvalsterpar mångfaldigas till flera miljoner djur på ett år.
Vid torka och låg temperatur slår sängkvalster sig samman och skyddar varandra för att några ska överleva.