Black roses skrev 2011-12-10 09:13:59 följande:
Sa kan det verka for en utomstaende, men har man overlevt ett fall pa 9 meter, sa ar man jakligt glad att vara vid liv..

Och bara for att ryggen skadades, sa betyder inte det att man maste kasta in handduken, man far bara omprioritera sitt liv, anpassa sig, for egentligen finns det inget min man inte kan gora, forutsatt att han far lite tid och sjalv verkligen vill..

Sommaren innan vi lamnade Sverige var han tillbaka i en vanligt gokart och korde, han var 2 sec fran banrekordet efter 3 varv..

(Han brukade ha rekordet pa den banan..)
Enda som verkligen stallt till det ar en smartproblematik som svensk sjukvard tyvarr inte klarade av...
Hej igen
Okej, ja jag förstår. Själv så mår jag inte alltid så bra och många gånger önskar att jag inte vore finnas längre. Kanske beroende på att jag inte har något alls (mer än en fungerande kropp fysiskt). Men jag avundas dem som har dessa krafterna att repa sig, att kunna hålla modet uppe, att faktiskt lyckas, trots det som skett.
Nu vet jag inte, kanske ni hade barn innan det hände, det är ju en anledning att inte ge upp, sedan så hade han troligen dig också, som peppa och stöttade, vilket jag tror är en stor förutsättning för att lyckas överhuvudtaget här i livet.
Du skriver att det enda som ställt till det, är en "smartproblematik som svensk sjukvård inte klarade av", vad menade du med det??
Sköt om dig