BF Augusti 2012

Moisen21 - lycka till idag, håller tummarna för dig idag!! Kallisto- det är ju själva f-n vad folk lägger sig i och ska veta bäst. Jag hade frågat henne om hon verkligen själv hade velat höra det där när hon var gravid! Det är som en på mitt jobb, hon har fyra barn vilka det är lite problem med, en av barnet hade ju "tagit" alla hennes semesterdagar då denna mådde dåligt och behövde stöd hemma. Det var så synd om min arbetskamrat som inte kunde åka utomlands en vecka medan jag kunde det eftersom jag inte hade några barn. Jag tittade henne stint i ögonen och sa - jag hade gärna bytt med dig, det är inte alla som är så lyckliga att få barn! (Hon vet om våra mf och ma eftersom jag varit sjukskriven). Efter detta har hon inte sagt ett ord!

Tack mela86 för omtanken. Vi har tid mitt på dagen så det blir några timmars väntan nu. Visst är jag lite nervös men är inte jättestressad. Har från början ställt in mig på att det kanske bara går 9-10 veckor även denna gång. Tre gånger tidigare har jag fått negativt besked på VUL i ungefär denna vecka.

Har funderat lite på det där med mf och ma. Även om ett mf inträffar i t.ex. v. 11, alltså man börjar blöda och så, kan det ju vara så att graviditeten egentligen avstannade redan tidigare men att det tagit ett tag för kroppen att reagera. Därför tror inte jag att risken är så stor att hjärtat ska sluta slå typ efter v. 11. Om man läser om hur fostret utvecklas så verkar det vara i just v. 8 och v.9 då viktiga och känsliga saker ska hända.

Kallisto: Fy så tråkig inställning! Instämmer med övriga - skit i henne! Hon är bara superavundsjuk på dig just nu (ursäktar inget) och en riktig bitterf***a. Att man själv drabbats av olycka behöver man ju inte unna sina medmänniskor samma öde!
Men, när jag pratade med läkaren häromdagen så sa han att det är två kritiska skeden och det är under de veckorna som det oftast går fel när det går fel: hjärtats utveckling, men har man sett hjärtat picka på VUL så är den risken borta, sen är det när moderkakan skall ta över, och det är ju mellan v10-12 någon gång, och därför är dessa veckor också känsliga, och en hel del mf inträffar då i övergången. (Sen finns det naturligtvis alla andra utvecklingsstadier, men de här är de två  som förorsakar flest fall). Därför anses v. 12 vara gränsen, och sedan planar riskerna ut.

Tack för all pepp! Hon har fått två barn sedan så jag förstår inte varför hon var tvungen att trycka på missfallen igen (hon har berättat tidigare innan vi blev med barn också).

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag har gjort någon här i tråden ledsen och nervös över missfall förresten!
Det är ju som Baggs säger två kritiska skeden, den ena har vi kommit bortom eftersom vi har sett ett hjärta slå. Felet hos min kollega var att hennes moderkaka var sen med att börja producera progesteron, hon fick injektioner visst (20 år sedan) och då slapp hon missfall.

Kramar och pepp till alla er som behöver det!

Har fått sån dum tanke... Känns som "embryot" dött i magen... Har inte blödigt men har en lätt molvärk(som lika bra kan vara växtvärk(hoppas de!!!) Ringde MVC idag och dom tyckte pga av min oro att jag skulle kontakta akuten för att försöka komma in på ett VUL. Det känns som jag inte har lika starka graviditetskrämpor mera.. Är det nån annan som känner så här? Tror att jag har googlat och kikat på FL alldeles för mycket( min sambo har förbjudigt mig att läsa mera ) Min mamma påstår att symptom kan komma och gå men när man själv aldrig varit gravid förrut har man inget att jämföra med!  Nån som har några lugnande ord till övers?? 

Hej sjöglimt. Jag känner ingen mig så mycket i det du skriver (kunde lika gärna varit jag som skrev). För ca en vecka sedan fick jag precis samma känsla, att symptomen var borta och fostret dött. Jag har också googlat och läst här på FL för mycket och min man måste säga åt mig flera gånger per dag att jag ska sluta oroa mig. Hur som helst så har jag nu fått tillbaka lite symptom (lite illamående och stora bröst), men är naturligtvis fotfarande orolig. Jag är i vecka 11+6 idag och har UL på onsdag så just nu är allt bara en lång väntan till dess. Vilken vecka är du i?

Jag vet inte vad jag ska säga för att lugna mer än att du är inte ensam om att känna om du gör och jag har läst väldigt mycket om att det är vanligt att symptomen försvinner ibland (ibland pratar man om spökveckor). Men om du är väldigt orolig så tycker jag absolut att du ska försöka få ett ultraljud, även fast jag inte tror att det är någon fara!!

Jag vet att hur svårt det är, men försök att fokusera på att de flesta graviditeter faktiskt går bra, och att det inte är helt ovanligt att symptomen avtar lite när kroppen hunnit vänja sig vid att vara gravid.

Kramar

Tack Carolina för ditt svar! Jag är i v 8+6 idag. Har 2 inbokade VUL ena den 24/1 (v.10+3) och det andra 8/2 (12+4) men de är ju såå himla länge dit!

Ska försöka "rycka upp mig" och ta det lugnt över helgen så får jag se hur jag gör på måndag...  Att va gravid första trimestern har visat sig vara ett rent helvete! Dum som jag var trodde jag att man skulle kunna njuta när man väl plusat efter att ha kämpat så många år men de e ju tydligt att det inte funkar på det viset!  De lär heta att nu vet man hur det känns, man slutar aldrig oroa sig för sitt barn.

Kram!

Sjöglimt: Förstår precis din oro. Det är säkert ingen fara men jag håller med Carolina1, om du känner dig mycket orolig så åk till gynakuten. Om man berättar att man upplever att grav.symptomen har minskat eller försvunnit är min erfarenhet att de tar ens oro på allvar och man får göra en undersökning.

För egen del så har vi precis varit på VUL och fått se en liten livlig krabat med ett hjärta som fint pickar på! Fantastisk känsla! Är i v. 9+4 och läkaren sa att vi nu har passerat den svåraste biten i graviditeten. Ska faktiskt kontakta MCV på måndag och boka tid.

Mojsen21 - sa ju att den 13e skulle bli en turdag! Stort grattis!! Är precis som sjöglimt väldigt orolig för ma just nu, men på tisdag vet vi. Denna vansinniga väntan! Min kompis som ligger någon vecka före mig(naturlig graviditet) ska inte göra ul förrän v 17-18. Jag hade kreverat av oro om jag fick vänta så länge!

Upptäckte att jag missat skriva in mig i listan! Kanske fler som vill lägga till sig?

1/8

2/8

3/8

4/8

5/8 Inanna 43 år, barn 1 på 7:e försöket

6/8 Baggs 38 år, barn 2

7/8

8/8

9/8

10/8

11/8

12/8

13/8

14/8

15/8

16/8

17/8 Sjöglimt 26 år ICSI 1 FET1 första barnet.

18/8 Freakyme 27 år, 4e försöket.

19/8

20/8

21/8

22/8

23/8

24/8

25/8 Sussi85 26år, 3:e försöket (2 IVF, 1 FET), 2:a barnet

26/8

27/8

28/8

29/8

30/8

31/8