• Anonym (Superledsen)

    Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

  • Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.
  • Miss Skywalker
    Anonym skrev 2012-01-05 17:59:26 följande:
    Jag förstår faktiskt inte heller problemet? Hade det varit min kille hade jag bara sagt "Vad löjlig du är, men om det känns bättre för dig så visst" det är ju tråkigt att du inte litar på mig men gör du testet.
    Så du tycker inte att det är ett problem att han tror att ts skulle lura på sin kille en unge som inte är hans??!!!
  • Barnvagnsdragare
    Miss Skywalker skrev 2012-01-06 02:31:30 följande:
    Så du tycker inte att det är ett problem att han tror att ts skulle lura på sin kille en unge som inte är hans??!!!
    Men det måste finnas mer bakomliggande orsaker till detta. Och nej jag hade nog sagt som den svarande du svarade på Fine.... om du undrar så gör vi det... om man inte har något att underhålla så vad är problemet.
  • Hector
    Anonym skrev 2012-01-05 17:52:14 följande:
    Se det som ett uttryck för hans tidigare dåliga erfarenheter av kvinnor och inte som en misstroendeförklaring mot dig.
    Hon ska inte behöva axla hans mående. Han behöver göra det själv..
  • hedersknyffel
    Hector skrev 2012-01-06 03:03:18 följande:
    Hon ska inte behöva axla hans mående. Han behöver göra det själv..

    ändå enklast om alla gjorde det (med tanke på den enorma otroheten kvinnor i barnafödande står för) , eller?
    Det sista som lämnar kroppen är ens egna självtillverkade barn...
  • Krake
    Anonym skrev 2012-01-05 21:42:30 följande:
    Hetl i nattmössan prata h*n inte. Enligt SCB är det srax över 5%. Men det är ganska mycke det också tycker jag.
    Jaså? Var finns denna topphemliga SCB-statistik, och hur tas den fram? 
    Moster, inte monster.
  • Daniel 1983
    Anonym (för test!) skrev 2012-01-06 01:20:47 följande:
    Nu blir jag väl lynchad men jag är man och kommer absolut att kräva ett faderskapstest när våran är född, jag har inga misstankar alls men jag vill självklart ha det på papper så att allt är 100% och inga oklarheter existerar.

    Jag anser att alla, kvinnor som män och framför allt barnen, har rätt att få såna bevis.

    Men jag förväntar mig inte att kvinnor ska förstå detta till 100%, tror inte det går eftersom ni får ett bevis naturligt och då förstår jag om det blir svårt att greppa hur män kan känna.

    Har läst undersökningar om att det var en hel del barn som hade en annan pappa än de själva trodde och så ska det inte behöva vara anser jag. Det är inte rättvist mot någon.
    Håller med till hundra procent! Kommer att göra likadant, man vill helt enkelt vara säker på att man är fader även om man personligen inte tror att modern är otrogen, är alltför många skräkhistorier där pappan får reda på att han inte är den boplogiske pappan långt efter födseln. Är det verkligen så farligt att mannen faktiskt får det svart på vitt om man nu inte varit otrogen? Skulle nog bli riktigt misstänksam om min kvinna gjorde en större affär av dettaFlört.
  • Anonym

    Jag tror att du dels behöver göra klart för din man hur mycket hans tillitsproblem sårar dig - på ett lungt och sansat sätt - tala om att du tycker du förtjänat hans tillit och be honom aktivt jobba på förändring.
    Du behöver också jobba på att inte ta det så personligt. Du vet att han har tillitsproblem och att det inte har med dig att göra. Träna dig i att inte ta det personligt och ta kontrollen över de situationer som sårar dig genom att förutse dem lite - jag antar att du känner honom nu - och erbjud dig att hjälpa honom i förväg. Då känns det mindre sårande och problemet blir just hans problem och inte ett misstroendevotum mot dig.
    Vi kommer ju alla med ett bagage och när man väljer att leva med någon måste man också lära sig att förhålla sig till det som påverkar dem starkt från deras historia.  Det är en del av i nöd och lust.

  • Brünnhilde
    Anonym (för test!) skrev 2012-01-06 01:45:37 följande:
    Tycker du inte att alla barn har rätt att till 100% (inget tjat nu om att ett test inte är 100%igt alla vet jag vad jag menar ändå och alla vet att den som gnäller på detta enbart vill mucka gräl) veta vem deras pappa är? Borde inte det räknas som en mänsklig rättighet nästan? Att ingen ska behöva tvivla på sitt ursprung?

    Och jag vet ju att det är mitt barn :) Jag litar ju på min fru.
    Men det vet jag ju inte om vårt barn gör om 40 år?
    Och jag vet ju också att det existerar fall där mannen inte är far till barnet utan att veta det och för att i framtiden kunna förhindra såna tragedier så ställer jag i avantgardet för att göra faderskapstest till normalitet.
    För alla människor har rätt att veta sitt ursprung.
    Och här håller jag med. Det bästa skulle faktiskt vara om DNA-test blev en rutinåtgärd på BB, för alla. (Men naturligtvis ska man ha rätt att tacka nej.) Då skulle ingen enskild man behöva begära det, och par skulle slippa sådana här scener som TS beskriver.

    Jag har läst olika siffror på hur många pappor som inte är far till sina barn, men en siffra som återkommer är 15 procent. Den kommer bl.a. från en transplantationskirurgisk klinik. När man skulle testa om en far kunde donera en njure till sitt barn t.ex., så visade det sig i 15 procent av fallen att han inte var pappan. Och detta var alltså stabila familjer, där "fadern" och "barnet" hade en så nära relation att de kunde tänka sig att donera sina organ till varandra...

    I ljuset av det, så är det klokt att begära faderskapstest om man är det allra minsta osäker som man. I de lugnaste vatten, and all that... För att få bort den lilla, lilla oron, som kanske annars gör att han alltid kommer att känna ett avstånd till barnet. Och det vore väl det värsta av allt..?

    ...samt att barnet slipper chocken att senare i livet om det nu skulle vara så. T.ex. i samband med just en sådan donationsgrej, eller att en ärftlig sjukdom bryter ut som inte finns i varken mammans eller "pappans" släkt, eller för att någon släkting eller gammal väninna till mamman pratar bredvid munnen om någon karl hon umgåtts med...
  • Brünnhilde
    Brünnhilde skrev 2012-01-06 06:41:50 följande:
    Och här håller jag med. Det bästa skulle faktiskt vara om DNA-test blev en rutinåtgärd på BB, för alla. (Men naturligtvis ska man ha rätt att tacka nej.) Då skulle ingen enskild man behöva begära det, och par skulle slippa sådana här scener som TS beskriver.

    Jag har läst olika siffror på hur många pappor som inte är far till sina barn, men en siffra som återkommer är 15 procent. Den kommer bl.a. från en transplantationskirurgisk klinik. När man skulle testa om en far kunde donera en njure till sitt barn t.ex., så visade det sig i 15 procent av fallen att han inte var pappan. Och detta var alltså stabila familjer, där "fadern" och "barnet" hade en så nära relation att de kunde tänka sig att donera sina organ till varandra...

    I ljuset av det, så är det klokt att begära faderskapstest om man är det allra minsta osäker som man. I de lugnaste vatten, and all that... För att få bort den lilla, lilla oron, som kanske annars gör att han alltid kommer att känna ett avstånd till barnet. Och det vore väl det värsta av allt..?

    ...samt att barnet slipper chocken att senare i livet om det nu skulle vara så. T.ex. i samband med just en sådan donationsgrej, eller att en ärftlig sjukdom bryter ut som inte finns i varken mammans eller "pappans" släkt, eller för att någon släkting eller gammal väninna till mamman pratar bredvid munnen om någon karl hon umgåtts med...
    I sista stycket skulle det stå: "...samt att barnet slipper få chocken senare i livet, om sanningen plötsligt kommer fram då..."
  • Anonym

    om min man hade velat gjort faderskapstest så hade jag tyckt han var löjlig och dum.
    jag hade gjort det och när det visat att han definitivt är pappan så har jag redan flyttat ifrån honom. kan han inte lita på mig utan tror att jag är otrogen, då har man inte mycket att bygga ett förhållande på.

Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.