Anonym (Superledsen)

Äldre 5 Jan 17:50

391 svar

Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

The past is now

Äldre 6 Jan 09:50

#171

UlletGullet skrev 2012-01-06 09:04:48 följande:

Hur ska jag med hundra procents säkerhet kunna veta att han inte gör någon med barn när han är ute, att han skaffar sig könssjukdomar? Jo, för att jag litar på honom. Vi har levt ihop under så lång tid och är två mycket ärliga personer och rott i land mycket mer än många andra par inte skulle ha lyckats med hälften av det vi varit med om. Jag litar på honom med mitt liv, jag vet att han skulle gå i döden för mig och vice versa. Det finns bara inte på kartan att någon av oss skulle ljuga eller luras. Vem ska betala alla tester då? Staten? FInns de pengarna? Borde de finnas och vad ska vi prioritera bort istället? Hade min man bett om faderskapstest hade det varit tack och adjö samma stund han öppnad kuvertet och såg att det var han som var pappa. Sen borde fler människor, kvinnor som män, lära sig att vara ärliga men det är en helt annan diskussion.

Men du KAN inte vara helt 100% säker..tyvärr. Och bara för att ni har levt ihop i många år så finns det inget som säger att han har ätit borta...faktiskt.

I den bästa av världarna så håller jag med dig om ärlighet..men du är naiv.

Thaleya

Äldre 6 Jan 09:57

#172

Fy Satan vad jag hade blivit kränkt, förbannad och ledsen.

1. Han tror att du har varit otrogen helt utan grund.

2. Han tror att du är så jävla kall och dum i huvudet att du har haft sex utan att skydda dig när du är otrogen.

Vilken jävla förolämpning är inte att få höra att för det första tror han att du varit otrogen, och han tror dessutom att du är dum som spån. Kul att utsätta en gravid kvinna för det. Om han tror att du är otrogen, så borde han komma upp och säga det som en man, och därefter så får han välja om han kan lita på ditt ord eller om det är adjö.

om jag vore du ts så hade jag gått fram till honom med ett kontrakt och sagt att det här är mina villkor, för jag känner mig så kränkt av att du ens misstänker mig för otrohet. Så jag vill att du skriver på det här papperet om att du lovar att gå till en psykolog, NÄR beviset på att det är ditt barn kommer. För om du inte försöker bota din sjuka misstro för mig så kan jag inte fortsätta det här förhållandet. Sen hade jag nog gått ut medan jag muttrat efter fyra år och barn ihop så kan du inte ens lita på mig...

Seven Costanza

Äldre 6 Jan 10:05

#173

Thaleya skrev 2012-01-06 09:57:43 följande:

Fy Satan vad jag hade blivit kränkt, förbannad och ledsen.

1. Han tror att du har varit otrogen helt utan grund.

2. Han tror att du är så jävla kall och dum i huvudet att du har haft sex utan att skydda dig när du är otrogen.

Vilken jävla förolämpning är inte att få höra att för det första tror han att du varit otrogen, och han tror dessutom att du är dum som spån. Kul att utsätta en gravid kvinna för det. Om han tror att du är otrogen, så borde han komma upp och säga det som en man, och därefter så får han välja om han kan lita på ditt ord eller om det är adjö.

om jag vore du ts så hade jag gått fram till honom med ett kontrakt och sagt att det här är mina villkor, för jag känner mig så kränkt av att du ens misstänker mig för otrohet. Så jag vill att du skriver på det här papperet om att du lovar att gå till en psykolog, NÄR beviset på att det är ditt barn kommer. För om du inte försöker bota din sjuka misstro för mig så kan jag inte fortsätta det här förhållandet. Sen hade jag nog gått ut medan jag muttrat efter fyra år och barn ihop så kan du inte ens lita på mig...

Men hon är ju inte ens gravid nu, barnet är ju 11 månader och så kommer han med detta nu... ännu värre till och med.

Froststar

Äldre 6 Jan 10:14

#174

Svar på TS:

Om jag varit kille så hade jag definitivt begärt faderskapstest. Som kille kan man aldrig vara säker annars. Man vet aldrig något till 100% om en annan människa, kan inte känna till alla detaljer av dess liv. Därför kan man aldrig vara 100% säker. Hade min sambo ställt sig på tvären då och börjat med "tyck-synd-om-mig" metoder och t.o.m. spytt för att jag vill ha testet, DÅ hade jag börjat fundera varför så kraftig reaktion. Visst, du vet med dig själv men hur ska han veta för säkert? Bara för att du säger det?

Jag hade inte velat bli en av de suckers som har varit pappa åt ett barn i många år och helt plötsligt kommer det fram att man inte är pappan. Tror du inte att de litade på sina fruar/sambos? Jag känner 2 stycken där en fick reda på det när ungen var 4 år gammal, mamman hade hittat någon ny och det framkom i ett av bråken som föregick skilsmässan då mamman sade "...och glöm att du någonsin får träffa NN igen för du har ingen rätt till honom..." I det andra fallet behövde barnet organtransplantation och "pappan" testades. Hur tror du de papporna kände sig? Vad fick de för att ha litat 100% på den de levde med? De hade väl ingen speciell anledning till att tvivla på kvinnans ord, precis som din sambo men enligt mig så har din sambo ändå lite logik och självbevarelsedrift kvar vilket jag anser är hälsosamt även om man är förälskad och så. Rent krasst så kan man endast lita på sig själv till 100% om ens det. (Bevisas av dem som ligger med andra för att de är fulla, reagerar helt märkligt och för dem främmande i oväntade situationer, etc, etc)

Summa summarum: jag skulle absolut inte skapa så mycket drama för en sådan grej.

Thaleya

Äldre 6 Jan 10:16

#175

Seven Costanza skrev 2012-01-06 10:05:59 följande:

Men hon är ju inte ens gravid nu, barnet är ju 11 månader och så kommer han med detta nu... ännu värre till och med.

OJ! Ja då hade jag nog dumpat honom, för då misstror han inte bara mig. Utan han har förmodligen aldrig öppnat sig för barnet rejält ens om han känner så, då är det för sent med terapi enligt mig.

Anonym (Superledsen) Trådstartaren

Äldre 6 Jan 10:26

#176

Så har natten gått, och inte mkt sömn har man fått. Vi bor dessutom i en liten lägenhet så vi är upp i varandra hela tiden. Jag har fortfarande så jävla ont i magen pch mår så illa. Vet att vissa skrivit att jag agerat helt hysteriskt och " ingen rök utan eld" typ- men va fan jag skriver här anonymt och säger ju att jag INTE varit otrogen, har inte ens tänkt tanken. Det kränker mig så djävulskt att pappan till mitt barn kan tro nåt sånt här om mig. Det är kanske hysteriskt men sådan är jag. JG har enorm integritet och stolthet över min trohet och över att jag är en bra människa. Och det ifrågasätter den jag älskar mest. Fy fan, fy fan. Samtalet vi hade igår var som sagt skitbra, men så tittar jag på liten och helt plötsligt väller tårar och illamående upp igen. Ibland vill jag nästan slå honom för att han sabbat vår lilla familj. Det känns nästan som om HAN varit otrogen! Jag vill inte att han tar i mig. Tycker han fått mig att känna mig skitig, och det är inget jag bara kan skaka av mig. Han tyckte ju som sagt att familjerådgivning var en bra ide, men kom ju på att det kan vi ju inte.. Vi har ingen alls som kan passa liten. Han har en förälder i livet som är döende, jag har mina i andra delen av landet. Inga syskon och inga vänner här heller. Men det är ju han som behöver det mest så jag ska nog tvinga iväg honom på terapi själv.

Thaleya

Äldre 6 Jan 10:28

#177

Froststar skrev 2012-01-06 10:14:46 följande:

Svar på TS:

Om jag varit kille så hade jag definitivt begärt faderskapstest. Som kille kan man aldrig vara säker annars. Man vet aldrig något till 100% om en annan människa, kan inte känna till alla detaljer av dess liv. Därför kan man aldrig vara 100% säker. Hade min sambo ställt sig på tvären då och börjat med "tyck-synd-om-mig" metoder och t.o.m. spytt för att jag vill ha testet, DÅ hade jag börjat fundera varför så kraftig reaktion. Visst, du vet med dig själv men hur ska han veta för säkert? Bara för att du säger det?

Jag hade inte velat bli en av de suckers som har varit pappa åt ett barn i många år och helt plötsligt kommer det fram att man inte är pappan. Tror du inte att de litade på sina fruar/sambos? Jag känner 2 stycken där en fick reda på det när ungen var 4 år gammal, mamman hade hittat någon ny och det framkom i ett av bråken som föregick skilsmässan då mamman sade "...och glöm att du någonsin får träffa NN igen för du har ingen rätt till honom..." I det andra fallet behövde barnet organtransplantation och "pappan" testades. Hur tror du de papporna kände sig? Vad fick de för att ha litat 100% på den de levde med? De hade väl ingen speciell anledning till att tvivla på kvinnans ord, precis som din sambo men enligt mig så har din sambo ändå lite logik och självbevarelsedrift kvar vilket jag anser är hälsosamt även om man är förälskad och så. Rent krasst så kan man endast lita på sig själv till 100% om ens det. (Bevisas av dem som ligger med andra för att de är fulla, reagerar helt märkligt och för dem främmande i oväntade situationer, etc, etc)

Summa summarum: jag skulle absolut inte skapa så mycket drama för en sådan grej.

Då ska man säga det innan man planerar barn ihop så att det inte kommer som en chock för partnern och man förstår anledningen till det bättre. Om en man säger att han naturligtvis kommer begära faderskapstest efter barnet ärfött, innan man ens börjar planera att bli gravid, och han förklarar att det är en grej han tycker att alla bör göra, och inte nått mot en eventuell partner.

Det är ju skillnad att säga detta när man träffas - du vet när man disskuterar religion/politik, vart man står om abort, hur många barn vill ha, osv. Mot för om man droppar det tills sin sambo flera år tillbaka och barns mor, efter att barnet är fött.

Krake

Äldre 6 Jan 10:34

#178

TS, man kan ta med sig barnet till familjerådgivningen.

Moster, inte monster.

Anonym

Äldre 6 Jan 10:37

#179

Anonym skrev 2012-01-06 09:40:45 följande:

man måste väl visa att man är något att lita på? Jag litar ju inte direkt på någon bara för att jag är kär... det tar tid.. nu har de iofs bott ihop men kan det ha hänt någonting som gör sambon osäker? Varför inte visa att det är säkert istället?

Om man levt ihop i fyra ars tid, da har man val knappast nagot kvar att bevisa eller?? Snarare ar det TS sambo som behover skarpa sig innan han forlorar det karaste han har... Tilliten maste finnas, annars ar det kort.. Han behover soka hjalp... NU!!! HAN ar den som stoter bort TS, utan att TS gjort sig fortjant av det..

Froststar

Äldre 6 Jan 10:44

#180

Thaleya skrev 2012-01-06 10:28:38 följande:

Då ska man säga det innan man planerar barn ihop så att det inte kommer som en chock för partnern och man förstår anledningen till det bättre. Om en man säger att han naturligtvis kommer begära faderskapstest efter barnet ärfött, innan man ens börjar planera att bli gravid, och han förklarar att det är en grej han tycker att alla bör göra, och inte nått mot en eventuell partner.

Det är ju skillnad att säga detta när man träffas - du vet när man disskuterar religion/politik, vart man står om abort, hur många barn vill ha, osv. Mot för om man droppar det tills sin sambo flera år tillbaka och barns mor, efter att barnet är fött.

Kan delvis hålla med dig om det men det beror på hur förhållandet ser ut i övrigt. Man kanske aldrig har berört ämnet, kanske inte har/har haft långa diskussioner om något (båda är tystlåtna personer), kanske inte sett anledning till att dra upp det förrän nyligen, etc, etc. Tyvärr så är alla förhållanden olika och han har ju inte kommit på det här förrän nu.

Det är säkert som du säger att vissa människor hade velat få reda på något sådant innan man skaffar barn. Jag förstår dock inte anledningen, är det för att man ska vara försiktig när man ligger runt eller något annat? För mig är det så självklart att jag skulle bett om testet att jag inte ens undrar över varför man inte klämt fram det tidigare?

Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

INNEHÅLL