Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag kan förstå om Ts blir ledsen men som någon skrev så är det ett visst antal% som upptäcker att de inte är föräldern i ett stabilt förhållande. Han tillits problem har inget med henne att göra så hon måste tänka på att inte ta åt sig. 
Personligen skulle jag inte bli glad men självklart ställa upp på det utan diskussion då jag vet hur allt förhåller sig och vem pappan är. Däremot skulle förhållandet aldrig bli detsamma. Om man inte har tillit i mina ögon så finns det inget förhållande. Även i min erfarenhet så har det varit att den som har varit misstänksam om otrohet ofta har varit den otrogna själv. 

Folk är ju otrogna, och det är ju bara de som "aldrig skulle vara otrogna" som faktiskt är det. Så det resonemanget håller ju inte.
Andra ser äktenskapsförord också som någonting dumt. Samma sak, man är korkad om man agerar utifrån någons ord (ord som kan förändras) i en ekonomifråga. Det kan nog bli lika dåliga konsekvenser som att skriva under ett lån åt en familjemedlem... man ska bara inte göra så.

Jag hade gett honom faderskapstestet och sedan när det var klart hade jag sagt hejdå med stora bokstäver. Tillit är A och O i ett förhållande och om jag litar på honom när han är ute på resa och ute på krogen, får han lita på mig vad gäller barnen.

Exaxt!

Men allvarligt talat. resa och krogen är väl inte i närheten av barn. hur kan man lita på någon annan än sig själv till 100%? Jag hade absolute inte blivit arg eller gjort slut för att min partner vill ha ett faderskapstest. Det borde vara obligatoriskt för alla barn som får en pappa på pappret. Inte bara på pappans skulle utan även för barnets. Vet ni hur många det är som litar på sina partners men inte bör? hur många barn lever inte i tron om att pappa är biologisk pappa men i själva verket är det någon helt annan?

Jag litade på min partner men han var otrogen ändå. Jag litade på honom så mycket som jag kan lita på en annan människa. Men han var alltså otrogen ändå. Man vet aldrig vem man lever ihop med.  

Hur ska jag med hundra procents säkerhet kunna veta att han inte gör någon med barn när han är ute, att han skaffar sig könssjukdomar? Jo, för att jag litar på honom. Vi har levt ihop under så lång tid och är två mycket ärliga personer och rott i land mycket mer än många andra par inte skulle ha lyckats med hälften av det vi varit med om. Jag litar på honom med mitt liv, jag vet att han skulle gå i döden för mig och vice versa. Det finns bara inte på kartan att någon av oss skulle ljuga eller luras. Vem ska betala alla tester då? Staten? FInns de pengarna? Borde de finnas och vad ska vi prioritera bort istället? Hade min man bett om faderskapstest hade det varit tack och adjö samma stund han öppnad kuvertet och såg att det var han som var pappa. Sen borde fler människor, kvinnor som män, lära sig att vara ärliga men det är en helt annan diskussion.

jag kan förstå din sambo till viss del. Har man blivit "lurad" en gång i tiden och väldigt svårt lurad så kan känslor komma upp ibland när man bråkar.  Jag blev totalt lurad av ett ex till mig och även om det var för tio år sedan och jag har vart tillsammans med min man i 8år så kan jag få "bakslag" och börja misstänka vissa saker. men det är inget jag går o säger till honom. Men ibland blir jag super orolig. Men när vi inte bråkar så är allt ok. Sen kan jag förstå att du känner dig misstrodd. men ändå. man läser så mycket av vad familjelivare gör nuförtiden.. Ex oj jag är gravid men min man är inte pappan, vad ska jag göra? Man kan bli lite paranoid alltså...

Det vet du ju inte. Men om han vill göra ett faderskapstest så är ju inte tilliten ömsesidig. Då har HAN ju tvivel och lämnar man någon för det? Då kan man omöjligt älska personen. Är det inte då bättre att få personen lugn och sluta vara orolig. visa att man inte har något att dölja. Och vet du vad... hade jag varit man och blivit lämnad för att jag ville ha ett faderskapstest så hade jag ändå inte velat ha kärringen som inte kan förstå att det inte är självklart för en pappa på samma sätt som för en mamma. 

jadu, det där är ju en helt annan fråga. jag sa bara att jag tycker det ska vara obligatoriskt.. vart pengarna ska komma ifrån har jag inte tänkt på.

Jag skulle ge honom testet men vårt förhållande skulle inte bli det samma igen. Skulle inte leva med någon som inte litar på mig.

man måste väl visa att man är något att lita på? Jag litar ju inte direkt på någon bara för att jag är kär... det tar tid.. nu har de iofs bott ihop men kan det ha hänt någonting som gör sambon osäker? Varför inte visa att det är säkert istället?