• Anonym (Superledsen)

    Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

  • Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.
  • Froststar
    Froststar skrev 2012-01-06 10:44:04 följande:
    För mig är det så självklart att jag skulle bett om testet att jag inte ens undrar över varför man inte klämt fram det tidigare?
    Jag hade dock sett till att få det testat i ett tidigt skede och inte efter ett år.
  • Thaleya
    Froststar skrev 2012-01-06 10:44:04 följande:
    Kan delvis hålla med dig om det men det beror på hur förhållandet ser ut i övrigt. Man kanske aldrig har berört ämnet, kanske inte har/har haft långa diskussioner om något (båda är tystlåtna personer), kanske inte sett anledning till att dra upp det förrän nyligen, etc, etc. Tyvärr så är alla förhållanden olika och han har ju inte kommit på det här förrän nu.

    Det är säkert som du säger att vissa människor hade velat få reda på något sådant innan man skaffar barn. Jag förstår dock inte anledningen, är det för att man ska vara försiktig när man ligger runt eller något annat? För mig är det så självklart att jag skulle bett om testet att jag inte ens undrar över varför man inte klämt fram det tidigare?
    Fast det är väldigt ovanligt att be om faderskapstest, så jag tycker att det är lite konstigt att du ser det som en sådan självklarhet.

    Hade jag inte vetat det från innan vi riktigt klev in i ett förhållande ihop så vet jag inte om jag hade klarat av att hantera att höra det senare, då jag trodde att vi litade fullt på varandra.

    Det är lite som äktenskapsförord i USA isåfall fast inte lika etablerat, vissa tar illa upp om de blir förfrågade att skriva på och andra ser det som en självklarhet. I framtiden så kanske det blir ungefär lika vanligt att be om fadersapstest.
  • Anonym (emma)
    The past is now skrev 2012-01-06 09:50:33 följande:

    Men du KAN inte vara helt 100% säker..tyvärr. Och bara för att ni har levt ihop i många år så finns det inget som säger att han har ätit borta...faktiskt.

    I den bästa av världarna så håller jag med dig om ärlighet..men du är naiv.  
    Varför kan man inte vara 100% säker? Vet man själv att man litar på den andre till fullo och känner sig säker till 100% så gör man. Sen gör väl inte alla det men det är upp till var och en och vad man nu har för skäl till det.
  • Anonym (emma)

    TS, förstår verkligen att du känner dig kränkt och ja, jag vet heller inte hur jag skulle ha tacklat det om det hänt mig. Gränsen är liksom överskriden, en relation utan tillit är tja... skadad.

  • Alessia

    Har endast läst TS inlägg.

    Din sambo lider av sjuklig misstänksamhet - det tycker du själv.  Det är säkert en alldeles riktig iakttagelse. Han behöver professionell hjälp för att försöka bemästra detta och det är något du måste kräva av honom annars får du leva med denna hans misstänksamhet och ogrundade svartsjuka så länge ni är tillsammans. Och blir det på det viset står du inte ut, det vågar jag påstå.

    Bra att ni ska gå i familjeterapi, men din sambo behöver en alldeles egen terapeut också,för att komma tillrätta med sina  tankar. Det ligger säkert annat bakom än bara exflickvännens otrohet.

  • Anonym

    Usch vad jobbigt, familjeterapi i all ära men han behöver nog oxå gå på egen terapi för att hantera sin svartsjuka, misstänksamhet. Prata med soc om ni kan få hjälp via dem med barnvakt, dagis kanske är ett alternativ. Kyrkan har familjerådgivning, de kanske kan hjälpa till med barnvakt oxå? Fast jag inte är kyrklig alls av mig eller troende så tycker jag att kyrkan har toppenhjälp för barn och barnfamiljer!
     

  • La Lola

    Skulle min partner misstro mig så in i helvete hade jag dumpat skithögen direkt.


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Savant
    Anonym (Superledsen) skrev 2012-01-06 10:26:17 följande:
    /..Men det är ju han som behöver det mest så jag ska nog tvinga iväg honom på terapi själv.
    Ledsen att säga det men om inte du kan acceptera att faderskapstest finns för nyttjande, så är det nog du som behöver terapi Skäms
    Allt jag säger är för att provocera och jag står inte får någonting som jag skriver, eller ?
  • Anonym (...)

    Det här handlar helt och hållet om honom och hans misstro, det har inget att göra med dig. Men är det upp till dig hur mycket galenskaper du är beredd att ställa upp på. Ju mer du ställer upp på desto mer kommer han att sväva ut i sina inbillningar.

    Hade min man gjort så så hade jag flyttat och sagt till honom att jag kan komma tillbaka när han sett till att bli frisk från sina vanföreställningar. När han blvit frisk alltså, inte så fort han lovat att försöka bli frisk...  

  • Anonym (Superledsen)

    Tack alla igen för svar- de med stöd och de utan. Allt är bra att höra. Som avslutning för min del kan jag bara säga att jag verkligen ur djupet av mig själv tycker synd om min sambo och alla de här som skrivit att man aldrig kan lita på någon till 100%. Jag har gjort det. Och det är en härlig känsla. Skulle inte vilja leva MITT liv på något annat sätt. Tycker faktiskt inte att jag behöver terapi för att jag tycker det. Kram på er alla

Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.