Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag har bara läst TS och sista sidan.

Jag råkar vara kvinna, men hade jag varit man hade jag absolut begärt faderskapstest på alla mina barn, just därför att man tyvärr aldrig kan vara 100% när det gäller en annan människa...tyvärr är det så. Jag är inte en misstänksam paranoid person och jag har inte större tillits problem än de flesta, men helt krasst så kan jag ju som kvinna vara säker(inom dagens vårdsystem iaf) att mitt barn faktiskt är mitt genetiskt åxå, det kan man aldrig vara som man och när det gäller nåt så stort, viktigt och framför allt livslångt åtagande skulle jag vilja vara just HELT säker!!!

Sen att DNA inte betyder allt må så vara, men om jag skulle ta på mig föräldraskapet till ett barn som inte var mitt genetiska, så skulle jag vilja kunna ta det beslutet själv med all info och hela bakgrunden, kunna gå in i det med öppna ögon, för det finns det faktiskt åxå rätt många män som gör; tar på sig fadersrollen för barn som inte är "deras", men som sagt, det är stora saker som står på spel; livslångt ansvar för en hel människas liv(för nej, det upphör INTE magiskt på 18års dagen...), så det är ju helt avgörande både för barnets och "pappans" fortsatta livshistoria, vilket inte får tas lättvindigt, och definitivt får ingen annan( ex. otrogna mamman) ta det beslutet!!!

Som andra redan påpekat är det många barn och fädrer som lever ovetandes...jag vet ett fall

Jag håller därför med om att faderskapstest borde vara OBLIGATORISKT, även för gifta par...då skulle man ju åxå komma ifrån sårade känslor och stigmatisering.

Jag kan faktiskt förstaa att män kan tvivla paa sitt faderskap - och det utan att vilja saara sin partner. Vi kvinnor vet ju att vi med största sannolikhet är mor till barnet (om inte en förväxling skett paa bb, vilket händer men är ytterst sällsynt). Mannen däremot... Jag skulle inte ha naagra problem om min partner skulle vilja testa sej och barnen, saa länge barnen inte faar reda paa vad som görs, och skulle inte se det som en misstroendeakt gentemot mej. F.ö. tycker jag inte att det är helt sunt utan rentav naivt att lita paa naagon till 100% - vi är alla människor och även med de bästa avsikter kan saker och ting ibland bli "fel".

TS, försök se saker och ting utifraan din partners perspektiv och hur du hade agerat i hans situation med otrohet i det förflutna. Det hela har inget med dej att göra saa försök sätta ditt saarade ego aat sidan. Dessutom borde det väl även för dej kännas bättre när han efter testet vet med säkerhet att barnet är hans och det det gaar att lita paa dej... 

Oj, mitt inlägg blev rätt likt Absoluts... haaller med ! :o)

Men alltså, nu få ni förlåta mig. Men är inte era barn lik sina pappor? Mina barn har varit kopior av sin pappa, även dottern. T om min väninnas dotter (väninnan är från Thailand) är en kopia av sin far, som är helsvensk...

Läste en artikel en gång att det tydligen är så (att barnen är mest lik pappan vid födseln) för att pappan ska känna tillhörighet direkt, och inte äta upp dom (som djuren kan göra i naturen)

Jag blir fundersam over hur misstrogna manga manniskor ar egentligen?? Ja ni far forlata mig, men det slar mig av de svar jag har sett i denna traden, att man aldrig ska lita pa sin partner.. Da undrar jag, vem ska man kunna lita pa da?? Normalt sunt tankande sager mig att min make ar mig trogen, jag ser inga som helst skal att be honom gora tester var och varannan manad for div generiska sjukdommar.. Ej heller han for mig.. Tillit rakar ju faktiskt vara en av stottepelarna i ett forhallande, utan den, sa far jag nog saga att det inte ar mycket forhallande att bygga vidare pa..
Hade min make jamfort mig med sina ex, sa hade han varit ute genom dorren ganska snart, for da har han inte slappt dem, simple as..

Vad det sen galler att gora uttalande om att si eller sa manga barn har fel fader pa pappret, gor mig bara trott och ledsen, for det ar val anda inte nagot som egentligen hor traden till..
Ja jag vet att jag drog till med generiska tester, men det var det narmaste jag kunde jamfora ett faderskapstest med, sa det i sig var val iofs ett sidospar.. 

Nej, jag ar heller inte en naiv manniska, alla kan gora fel, men jag slas av, som jag nyss sade, misstron mot dem ni sager er alska.. Det ar dem ni har valt att dela resten(???) av era liv med, och vem fasen vill ga runt och misstro sin partner livet ut???

det är ju synd om honom som är så osäker! gör testet och glöm det sen. förstår att det sårar dig, men hellre det än att han faktiskt går omkring och mår dåligt i tron att någon annan är ert barns pappa!