tjocka människor?!

Lite bitterhet mellan raderna där?

Jag förstår inte ens hur en människa kan tillåta sig till att bli så pass överviktig att det blir ett problem för en själv...

 

Blir så ledsen på den negativa synen på överviktiga personer. En smal tjej står med en cigg o en kaffekopp, inget konstigt med det! Men när en överviktig står med en godisbit i handen och saknar helt karaktär då!? Det känns nästan som att överviktiga personer har ett mindre värde? Läste nyss en tråd där TS fokuserade på hur fet tjejen hade varit som var otrevlig mot henne, jaha va fan spela det för roll om hon var fet eller inte i det hela?

Jag har sedan som barn varit mullig i en familj där alla andra har varit vältränade. Har varit mobbad hela tiden och har ständigt fått höra kommentarer bakom min rygg om att jag var fet mm. ( som 18åring var jag 171cm och vägde 80kilo ). Ständigt försökte jag banta och jag mådde riktigt skit faktiskt av att ständigt misslyckas. Jag har slutat röka, en jäkla barnlek var det mot att banta!

Idag har jag hittat en bra balans mellan mat och träning och har gått ner till 60kilo, men efter all mobbning så känner jag mig fetare en någonsin och ful fast ingen kan förstå det, dom ser ju inte alla ärren som har blivit. Jag tänker många gånger, varför var det så fel för andra att jag var överviktig? Det smittar liksom inte som pesten!

TS, förstår inte hur det kan störa dig hur andra ser ut.
Menar du att du har hört många klaga av på sin överviktg eller är det i verkligheten en och annan? Precis som en normalviktig kan känna sig svullna vissa dagar och yttra detta.

Jag har ett BMI på under 20, men det betyder inte att jag har någon rätt att dömma andra. Har vänner som både är överviktiga och underviktga, oftast äter de som äv överviktiga mycket nyttigare än de som väger för lite och värdena i kroppen, vitaminer etc, är mycket bättre hos den som är överviktig, tror värdena är bättre än mina också då jag lider av järnbrist emellanåt och är trött.

Nej hur man ser ut tycker jag inte har någon betydelse alls, det är livskvaliten som räknas, en bra hälsa och att man mår bra.

Jag VET att man inte inser sina problem. Jag har varit där. Vägt 20+ övervikt. Men vadå skräpmat? Kebab är ju kött, man får ju sallad till? Det är inte skräpmat?

Att unna sig lite godis ibland gör väl inget?

JO det gör det, man måste inse sitt matberoende för att kunna ta sig ner i vikt.
Man luktar, ser ut som stryk och blir lat. En belastning.
Efter att jag gått ner så insåg jag hur fet jag verkligen var. Man såg inte det just då.

Det ligger oftast så mycket mer bakom en övervikt. Säkert inte många som vill vara överviktiga. Något som hänt i livet etc... Vissa har valt maten istället för alkohol och droger. Men beroende av alkohol och droger är mer accepterat att det är svårt att göra sig av med. Och det finns en massa behandlingshem och metoder för avvänjning av detta.

TS, tänk dig för!    

Rökare behöver väl knappast cigaretter. Det är väl bara sluta röka och sluta förstöra sin kropp! Förresten kan du vara smal och ha en kropp i sämre skick än en tjock, med höga blodfetter, igenkalkade kärl osv. Det är väl knappast så att man VILL sabba sin kropp! Du hjälper eller motiverar knappast någon med ett sånt inlägg! Du har säkert också masters som inte syns på utsidan!

Jag själv såg att jag var överviktig men nu när jag är 20kilo lättare och ser tillbaka så skulle jag hellre gå ner för min egen skull och inte för att jag knappt vågade gå utanför dörren pgr av mobbing! Alla elaka komentarer påverkade endast mig negativt, istället för att gå ner i ett lugnt och hälsosamt tempo letatde jag mirakelkurer som skulle få mig smal på en vecka vilket gjorde att jag misslyckades 1000ggr innan jag insåg att det är bara att bita i det sura äpplet och ta den långa vägen.

Att du tycker att man luktar, är lat och är en belastning som du säger visar bara på hur man skall hålla idealet för att inte bli utfryst i samhället?

Jag är överviktig, tjock, fet. Jag klagar inte. Klart som fan trivs jag inte med min kropp men ingen annan har med min kropp att göra. Särskilt inte någon som håller sig anonym här på Familjeliv.

Men jag kan avslöja att vi äter i stort sett aldrig ute. Vi lagar alltid mat hemma och det handlar inte om några jävla halv- eller helfabrikat. Jag äter en kaka om vi är iväg och blir bjudna på fika men det händer inte särskilt ofta. Godis äter jag en gång i veckan och det handlar om ett par bitar, inte mer.

Jag är fet för att jag tröstäter. Mår jag dåligt så sysselsätter jag mig med någonting. Tidigare var det rökning men när jag slutade så började jag att äta. Jag har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad under hela min barndom. Det skapar ångest som jag försöka döva. 30 kg har jag gått upp på 7år. Men nu har jag mått så pass dåligt ett tag att jag inte ätit ist och gått ner i vikt. Kanske är det bättre så att folk som du slipper titta mig och tänka "Äcklet borde sluta med pizza och godis".

Nej för sin egen vinning skull.Men vill man inte må bra så fine.