Anonym (fattar inte!)

Äldre 12 Jan 13:53

669 svar

tjocka människor?!

Hej!
Jag en person som är oerhört rädd om min kropp och som är fullkomligt livrädd för att bli tjock!
Jag lever sunt och tänker på vad stoppar i mig..

Till saken hör att det går en hel del program på tv just nu ang fetma och feta människor. Såklart för att uppmärksamma vårat samhälle och människor angående problemen kring detta.
De gånger jag råkat vända över till de programmen och när jag ser feta människor ute så börjar jag att fundera!?
Jag skall inte säga att jag mår illa men jag kan tycka att en fet människa inte behöver den där sladdriga pizzan eller skräpmaten från de olika matketjorna. Laga maten hemma istället!

Ok jag köper om man har fel på ämnesomsättning osv men jag tycker att alla som är överviktiga sitter och gnäller över sin situation! - jag är så tjock bla bla bla.. men dom är inte intresserade att ta tag i det! varför?

Vill dom få hjärt/kärl och andra följd sjukdomar? Vill dom sitta och tycka synd om sig själva? gör något åt det istället och sluta GNÄLL!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 21:28
Efter att ha fått andra perspektiv i frågan så ber jag nu om ursäkt över detta inlägg.. Ibland tänker man faktiskt inte på de orsaker som finns. Sorry!

Brünnhilde

Äldre 16 Jan 16:32

#651

Anonym (fattar inte!) skrev 2012-01-16 15:50:25 följande:

Det finns inget som heter tunn eller kraftig benstomme.. Skelettet motsvarar ca 14 -17% av kroppsvikten för en vuxen människa. En person på 70kg har då ett skelett som väger ca 10 – 12kg. En person som väger 100 kg har ett skelett som väger ca 14 - 17kg. Av 30kg viktskillnad är det alltså bara några få kg som består av benstommen. Benstommen behöver vara kraftigare om kroppen belastas hårt, så det finns en direkt koppling mellan mycket muskler och kraftigare skelett. Om man tränar så man får mycket muskler så ökar även skelettets vikt. Det finns dock ingen koppling mellan fett och kraftig benstomme.

Nja. Skelettets tjocklek är även i högsta grad ärftlig! Dessutom kvarstår ett skelett man tränat sig till länge! Dock kan det bli urholkat om man lever alltför stillasittande eller äter för lite kalk.

Men du har rätt såtillvida, att feta människor ofta skyller på att de "har så kraftig benstomme", fast de inte alls har det... Precis som de skyller på ämnesomsättningsfel som de inte har.

Brünnhilde

Äldre 16 Jan 16:35

#652

Anonym (fattar inte!) skrev 2012-01-16 15:50:25 följande:

Det finns inget som heter tunn eller kraftig benstomme.. Skelettet motsvarar ca 14 -17% av kroppsvikten för en vuxen människa. En person på 70kg har då ett skelett som väger ca 10 – 12kg. En person som väger 100 kg har ett skelett som väger ca 14 - 17kg. Av 30kg viktskillnad är det alltså bara några få kg som består av benstommen. Benstommen behöver vara kraftigare om kroppen belastas hårt, så det finns en direkt koppling mellan mycket muskler och kraftigare skelett. Om man tränar så man får mycket muskler så ökar även skelettets vikt. Det finns dock ingen koppling mellan fett och kraftig benstomme.

Förtydligar: om man "sätter in på benbanken" när man är barn och ung, d.v.s. äter mycket kalk och tränar mycket med belastning, så har man glädje av det hela livet. Eftersom det starka skelettet blir kvar konstigt länge även om man missköter sig senare.

Min mamma är t.ex. 87 och har aldrig i sitt liv haft ett benbrott! Hon säger att det beror på, att hon fick arbeta hårt som barn och ung. (De hade t.ex. inte rinnande vatten, utan allt måste bäras i ämbar från brunnen.)

UntilTheDark

Äldre 16 Jan 18:24

#653

Anonym skrev 2012-01-16 14:56:22 följande:

Nej jag är just 165 och väger mellan 53 och 55. Jag är absolut inte mager på något vis men har tunn benstomme. Jag har oftast 36 i kläder medan size zero är mindre än 32 vad jag fattat. Det är liksom en storlek som inte finns!! Därav "zero"?

och jag skulle väga 43 isåfall vilket är alldeles för lite och osunt.

Anonym (Mimmi)

Äldre 16 Jan 18:43

#654

Brünnhilde skrev 2012-01-16 07:21:57 följande:

Nä, och modeller brukar ju inte ha så mycket kroppsvikt, eller hur. Det är NORMALvikten som vi vanliga dödliga ska satsa på att hålla.

Det är klart att BMR skiljer sig mellan olika människor, men då får man ju kompensera för det genom att äta mindre, träna mer o.s.v.. Det skiljer inte SÅ mycket om man inte typ har giftstruma. Ändå brukar tjockisar som INTE har någon diagnos som de behöver äta medicin för (och det behöver man om man har fel på sköldkörteln på riktigt, annars dör man...) ändå köra med att de har så FRUKTANSVÄRT låg ämnesomsättning...

Studier visar tvärtom att det kan skilja ganska mycket (hämtat från Wikipedia):

Causes of individual differences in BMR

The basal metabolic rate varies between individuals. One study of 150 adults representative of the population in Scotland reported basal metabolic rates from as low as 1027 kcal per day (4301 kJ) to as high as 2499 kcal (10455 kJ); with a mean BMR of 1500 kcal (6279 kJ). Statistically, the researchers calculated that 62.3 % of this variation was explained by differences in fat free mass. Other factors explaining the variation included fat mass (6.7 %), age (1.7%), and experimental error including within-subject difference (2 %). The rest of the variation (26.7 %) was unexplained. This remaining difference was not explained by sex nor by differing tissue sized of highly energetic organs such as the brain. [6]

Thus there are differences in BMR even when comparing two subjects with the same lean body mass. The top 5% of people are metabolizing energy 28-32% faster than individuals with the lowest 5% BMR.[7] For instance, one study reported an extreme case where two individuals with the same lean body mass of 43 kg had BMRs of 1075 kcal/day (4.5 MJ) and 1790 kcal/day (7.5 MJ). This difference of 715 kcal (67%) is equivalent to one of the individuals completing a 10 kilometer run every day.[7]

Anonym (Mimmi)

Äldre 16 Jan 18:49

#655

Anonym (fattar inte!) skrev 2012-01-16 15:50:25 följande:

Det finns inget som heter tunn eller kraftig benstomme.. Skelettet motsvarar ca 14 -17% av kroppsvikten för en vuxen människa. En person på 70kg har då ett skelett som väger ca 10 – 12kg. En person som väger 100 kg har ett skelett som väger ca 14 - 17kg. Av 30kg viktskillnad är det alltså bara några få kg som består av benstommen. Benstommen behöver vara kraftigare om kroppen belastas hårt, så det finns en direkt koppling mellan mycket muskler och kraftigare skelett. Om man tränar så man får mycket muskler så ökar även skelettets vikt. Det finns dock ingen koppling mellan fett och kraftig benstomme.

Du har rätt, men fel. Skelettet i sig skiljer inte så många kilo i vikt. Men för den som har kraftig benstomme så har den personen mer vävnader runt om skelettet också, vilket väger mer. Det här + skillnader i muskelmassa är ett par faktorer som gör att normalvikt enligt BMI är ett ganska stort viktspann. Du har rätt i att det inte finns någon koppling mellan fett och kraftig benstomme.

Poängen är att om du har kraftig benstomme så har du en högre normalvikt. Alltså har du färre kg att gå ner som överviktig jämfört med en person med samma vikt som har en smal benstomme. Det är alltså ett sätt att säga att man inte är så fet som vågen säger.

emoni23

Äldre 16 Jan 18:56

#656

Bonanza skrev 2012-01-16 16:02:05 följande:

När folk säger kraftig benstomme menar de nog snarare bredden på benstommen. Tex. hur bred bröstkorgen är osv. Det gör enormt stor skillnad för hur man ser ut, men inte på vågen.

Kan man inte ofta blanda ihop benstomme med kroppstyp?

Alltså alla har vi olika kroppstyper, hur kan det komma sig att vissa smala knappt engagerar sig?

Klart det handlar till stor del om genetik, ta bara varför har vissa stor rumpa? andra stora bröst? För att alla är vi ju olika, jag skulle se sjuk ut om jag vägde 60 kg det gjorde jag när jag var 12 år o hade E kupa, det skulle aldrig kunna gå idag, jag skulle må perfekt om jag gick ner 15 kg men det betyder inte att jag mår skit idag, men jag skulle känna mig lite bättre om jag vägde 15 kg rent kosmetiskt.

Och då skulle jag väga 75 kg till mina 155 cm ;)

Anonym (Har själv valt)

Äldre 16 Jan 23:44

#657

Jag är en tjej på 22 år som varit överviktig så länge jag kan minnas.
Jag är 169 cm och väger i dagsläget runt 120 kg. När jag var 16 år vägde jag ca 80 kg.
Alltså en viktökning på 40 kg på 6 år drygt. Inte roligt.

Tänker inte komma med några ursäkter. Att jag har kraftig benstomme eller låg ämnesomsättning.
Det är mitt eget fel att jag ser ut som jag gör. Det finns ingen annan jag kan skylla på.
Jag har en ätstörning och tröstar mig med mat. Hetsäter utan att spy. Dricker inte alkohol eller använder droger och har aldrig gjort. Har istället haft mat som min drog.

Jag skulle säkert kunna få bukt med detta om jag la manken till och sökte hjälp.
Men åren går och jag ger fan i det. Jag väljer att fortsätta med mitt missbruk. Varför? Det är en bra fråga. Tror helt enkelt inte jag är beredd att ge upp min drog ännu. Jag får ett slags rus av trycka i mig massa onyttigt. Blir lugn av det.

Jag har ett BMI på 42. Det finns en stor risk för att jag ska drabbas av sjukdomar som diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Jag kan dö imorgon.

Men det är mitt liv och mina val. Just nu vill jag fortsätta äta som jag gör. Förhoppningsvis kommer jag vakna upp en dag och inse att min livsstil är förkastlig. Jag gräver min egen grav.

Men jag har valt detta livet. Kunde fått ett annat hälsosammare liv. Men jag valde den enkla och lata vägen.

Ett långsamt självmord. En idiot är vad jag är.

Brünnhilde

Äldre 17 Jan 03:53

#658

Anonym (Mimmi) skrev 2012-01-16 18:43:57 följande:

Studier visar tvärtom att det kan skilja ganska mycket (hämtat från Wikipedia):

Causes of individual differences in BMR

The basal metabolic rate varies between individuals. One study of 150 adults representative of the population in Scotland reported basal metabolic rates from as low as 1027 kcal per day (4301 kJ) to as high as 2499 kcal (10455 kJ); with a mean BMR of 1500 kcal (6279 kJ). Statistically, the researchers calculated that 62.3 % of this variation was explained by differences in fat free mass. Other factors explaining the variation included fat mass (6.7 %), age (1.7%), and experimental error including within-subject difference (2 %). The rest of the variation (26.7 %) was unexplained. This remaining difference was not explained by sex nor by differing tissue sized of highly energetic organs such as the brain. [6]

Thus there are differences in BMR even when comparing two subjects with the same lean body mass. The top 5% of people are metabolizing energy 28-32% faster than individuals with the lowest 5% BMR.[7] For instance, one study reported an extreme case where two individuals with the same lean body mass of 43 kg had BMRs of 1075 kcal/day (4.5 MJ) and 1790 kcal/day (7.5 MJ). This difference of 715 kcal (67%) is equivalent to one of the individuals completing a 10 kilometer run every day.[7]

OK. Men åt vilket håll är det - har man lägre eller högre BMR om man väger mer..? Borde kanske kunna tänka ut det själv, men är inte riktigt vaken... Spontant så borde det ju vara så, att den som har hög BMR FÅR en lägre vikt just därför.

Brünnhilde

Äldre 17 Jan 04:00

#659

Anonym (Har själv valt) skrev 2012-01-16 23:44:47 följande:

Jag är en tjej på 22 år som varit överviktig så länge jag kan minnas.
Jag är 169 cm och väger i dagsläget runt 120 kg. När jag var 16 år vägde jag ca 80 kg.
Alltså en viktökning på 40 kg på 6 år drygt. Inte roligt.

Tänker inte komma med några ursäkter. Att jag har kraftig benstomme eller låg ämnesomsättning.
Det är mitt eget fel att jag ser ut som jag gör. Det finns ingen annan jag kan skylla på.
Jag har en ätstörning och tröstar mig med mat. Hetsäter utan att spy. Dricker inte alkohol eller använder droger och har aldrig gjort. Har istället haft mat som min drog.

Jag skulle säkert kunna få bukt med detta om jag la manken till och sökte hjälp.
Men åren går och jag ger fan i det. Jag väljer att fortsätta med mitt missbruk. Varför? Det är en bra fråga. Tror helt enkelt inte jag är beredd att ge upp min drog ännu. Jag får ett slags rus av trycka i mig massa onyttigt. Blir lugn av det.

Jag har ett BMI på 42. Det finns en stor risk för att jag ska drabbas av sjukdomar som diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Jag kan dö imorgon.

Men det är mitt liv och mina val. Just nu vill jag fortsätta äta som jag gör. Förhoppningsvis kommer jag vakna upp en dag och inse att min livsstil är förkastlig. Jag gräver min egen grav.

Men jag har valt detta livet. Kunde fått ett annat hälsosammare liv. Men jag valde den enkla och lata vägen.

Ett långsamt självmord. En idiot är vad jag är.

Vad är det som gör dig orolig då..? Så att du måste äta så att du blir lugn, menar jag. Går det inte att ta bort orsaken till oron..? Om det är en diffus oro, så kanske du behöver hjälp av en psykolog för att få bort den..?

Sedan får man skaffa sig andra kickar helt enkelt. Har du det inte i dig, att bli passionerad över något annat - bara du hittar rätt intresse..? En hobby av något slag - helst en idrott så klart. Dans i olika former är jätteskoj, och om du drar dig för pardans nu när du är överviktig så kan du dansa någon solodans först tills du gått ner lite. Orientalisk dans, kanske..? Där är det t.o.m. en fördel att ha former - det är idealet för arabiska kvinnor!

Ett karriärmål, kanske, så du har något att kämpa för. Eller lära dig ett nytt språk - och sedan åka till landet där det talas; det är jätteskoj! Samlarobjekt av något slag. Eller en man..?

När man är förälskad brukar man glömma bort att känna efter om man är hungrig!

Även ett svärmeri för någon som man inte är tillsammans med på riktigt, kan ge ett intresse åt livet.

Border

Äldre 17 Jan 10:37

#660

Jag minns en familj när jag jobbade på McDonald´s för många år sen. De kom in och åt där VARJE dag! Samtliga var kraftigt överviktiga. Pappan brukade beställa 2 megamenyn (alltså, 4 big mac, stor pommes och stor dricka), mamman brukade beställa en megameny (2 big mac, en stor pommes, stor dricka). Yngsta barnet (som var 4 år, sa han en gång) brukade oxå äta en megameny, medan dottern som var lite äldre åt en happy meal och en McFeastmeny. VARJE dag.
En gång beställde familjen en extra cheeseburgare som jag missade att ge dem. Mamman blev rasande och gormade: "Tycker du att vi är så feta att vi inte borde ha den där cheeseburgaren eller?!" En annan gång skulle de ha en vanlig hamburgare, men jag råkade ge dem en cheeseburgare i stället. Mamman blev arg igen och gormade: "Tycker du inte att vi är tillräckligt feta eller? Ska vi äta cheeseburgare nu oxå och bli ännu fetare, är det vad du tycker?!"

På något sätt verkar det som om många tror att alla överviktiga personer är som den här familjen. Käkar på McDonald´s jämt, och struntar i vikten. Men så är det förstås inte

sarand.bloggplatsen.se

aldrigmer

Äldre 17 Jan 10:53

#661

Anonym (Har själv valt) skrev 2012-01-16 23:44:47 följande:

Jag är en tjej på 22 år som varit överviktig så länge jag kan minnas.
Jag är 169 cm och väger i dagsläget runt 120 kg. När jag var 16 år vägde jag ca 80 kg.
Alltså en viktökning på 40 kg på 6 år drygt. Inte roligt.

Tänker inte komma med några ursäkter. Att jag har kraftig benstomme eller låg ämnesomsättning.
Det är mitt eget fel att jag ser ut som jag gör. Det finns ingen annan jag kan skylla på.
Jag har en ätstörning och tröstar mig med mat. Hetsäter utan att spy. Dricker inte alkohol eller använder droger och har aldrig gjort. Har istället haft mat som min drog.

Jag skulle säkert kunna få bukt med detta om jag la manken till och sökte hjälp.
Men åren går och jag ger fan i det. Jag väljer att fortsätta med mitt missbruk. Varför? Det är en bra fråga. Tror helt enkelt inte jag är beredd att ge upp min drog ännu. Jag får ett slags rus av trycka i mig massa onyttigt. Blir lugn av det.

Jag har ett BMI på 42. Det finns en stor risk för att jag ska drabbas av sjukdomar som diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Jag kan dö imorgon.

Men det är mitt liv och mina val. Just nu vill jag fortsätta äta som jag gör. Förhoppningsvis kommer jag vakna upp en dag och inse att min livsstil är förkastlig. Jag gräver min egen grav.

Men jag har valt detta livet. Kunde fått ett annat hälsosammare liv. Men jag valde den enkla och lata vägen.

Ett långsamt självmord. En idiot är vad jag är.

Jag känner igen det du beskriver. Jag har alltid varit tjock. Föddes med en födelsevikt över 5 kg, Växte upp till en stor kvinna, 180 cm och en ständigt ökande vikt. Röker ej, dricker ytterst måttligt med alkohol, avskyr pizza och chips, dricker måttligt med läsk men kaffebröd och godis.......där tog måttligheten slut! Och kvällsmackor....mums! Jag har opererat mig 2 gånger - blev övertalad till andra op. av läkare då jag hade problem av första - men går upp igen....en gastric banding i hjärnan krävs!

Jag är 58, har lågt blodtryck och blodsocker, mår bra, arbetar heltid och väger drygt 130 kg. En höft är lite sliten....

Min mamma, som jag är kopia av, lever och mår bra trots ett 30-årigt flimmer. Hon väger, 89 år gammal, 110 kg. Tyvärr ser dottern ut som jag. Sonen tar efter pappan.

Jag tröstäter, belöningsäter, äter för att det är gott, äter, äter, äter........

Anonym (Mimmi)

Äldre 17 Jan 18:09

#662

Brünnhilde skrev 2012-01-17 03:53:33 följande:

OK. Men åt vilket håll är det - har man lägre eller högre BMR om man väger mer..? Borde kanske kunna tänka ut det själv, men är inte riktigt vaken... Spontant så borde det ju vara så, att den som har hög BMR FÅR en lägre vikt just därför.

I vart fall kan man dra slutsatsen att en person med naturligt låg BMR måste anstränga sig mer för att behålla sin vikt eller gå ner i vikt, medan den som har hög BMR har lättare att hålla vikten och gå ner eventuella överflödiga kilon som han/hon har samlat på sig t ex efter graviditet.

Brünnhilde

Äldre 17 Jan 18:12

#663

Anonym (Mimmi) skrev 2012-01-17 18:09:29 följande:

I vart fall kan man dra slutsatsen att en person med naturligt låg BMR måste anstränga sig mer för att behålla sin vikt eller gå ner i vikt, medan den som har hög BMR har lättare att hålla vikten och gå ner eventuella överflödiga kilon som han/hon har samlat på sig t ex efter graviditet.

Jo det är klart. Men jag tror då att det i normalfallet inte är där det brister när folk blir tjocka...

Anonym (Mimmi)

Äldre 17 Jan 22:34

#664

Brünnhilde skrev 2012-01-17 18:12:57 följande:

Jo det är klart. Men jag tror då att det i normalfallet inte är där det brister när folk blir tjocka...

Kanske inte. Men det kan nog påverka försöken att göra något åt vikten, om man jämför sig med andra som går ner mycket mer än man själv gör. Och så tror man att man bara måste använda en annan metod...eller att man måste svälta. När det egentligen handlar om tålamod och acceptans.

MizzTez

Äldre 17 Jan 23:57

#665

Anonym (fattar inte!) skrev 2012-01-12 13:53:32 följande:

Hej!
Jag en person som är oerhört rädd om min kropp och som är fullkomligt livrädd för att bli tjock!
Jag lever sunt och tänker på vad stoppar i mig..

Till saken hör att det går en hel del program på tv just nu ang fetma och feta människor. Såklart för att uppmärksamma vårat samhälle och människor angående problemen kring detta.
De gånger jag råkat vända över till de programmen och när jag ser feta människor ute så börjar jag att fundera!?
Jag skall inte säga att jag mår illa men jag kan tycka att en fet människa inte behöver den där sladdriga pizzan eller skräpmaten från de olika matketjorna. Laga maten hemma istället!

Ok jag köper om man har fel på ämnesomsättning osv men jag tycker att alla som är överviktiga sitter och gnäller över sin situation! - jag är så tjock bla bla bla.. men dom är inte intresserade att ta tag i det! varför?

Vill dom få hjärt/kärl och andra följd sjukdomar? Vill dom sitta och tycka synd om sig själva? gör något åt det istället och sluta GNÄLL!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 21:28
Efter att ha fått andra perspektiv i frågan så ber jag nu om ursäkt över detta inlägg.. Ibland tänker man faktiskt inte på de orsaker som finns. Sorry!

Jag äter inte konstigt, äter nyttigare än de flesta jag känner, rör på mig och ändå är jag överviktigt! Suck.. Har väl varit stor sedan jag föddes men fört när jag passerade 17 år så började min vikt skena, när jag fick första barnet vid 22 var det väl okej men efter andra barnet är det helt åt helvete! Gick upp 25 kg EFTER att jag fick första barnet, promenerade en halvmil i princip dagligen, ammade och åt normalt. Nu i efterhand misstänker de att min ämnesomsättning havererar efter graviditeterna. Men nått som stört mig och min kropp riktigt mycket är dessa hormoner som man petar i sig för att inte bli gravid. Fick min första karta p-piller när jag var 17.. Först nu när jag slutat med dem efter 11 år så märker man skillnaden på sötsug och sötsug. Idag äter jag inte ens godis, har inte behovet av det mer än en gång i månaden när kroppen skriker efter choklad, då äter jag en liten chokladkaka på 3 dagar, thats it.
Finns mycket som kan störa ut kroppen, stress, hormoner, sjukdom, graviditet osv. Visst finns de de som bara är slöa åxå men man ska inte dra alla över samma kam som du märkt.

Anonym (för helvete)

Äldre 18 Jan 08:39

#666

Vanadiz: nej man ska inte dra alla över samma men många, äter fel och väldigt få har problem med vikten pga sjukdomar eller annat. Om du har fel i hormonerna borde du ju få hjälp, och således sedan kunna gå ner.

Anonym

Äldre 7 Oct 12:00

#667

Det är riktigt äckligt med feta människor som bara blir fler och fler på gatorna och snart sjunker väl Sverige med tanke på övervikt på gatorna.
Här är något att läsa som jag råkade hitta och ja det stämmer ju, eller hur?
http://fetamanniskor.wordpress.com/

Anonym

Äldre 7 Oct 12:08

#668

Anonym skrev 2012-10-07 12:00:58 följande:

Det är riktigt äckligt med feta människor som bara blir fler och fler på gatorna och snart sjunker väl Sverige med tanke på övervikt på gatorna.
Här är något att läsa som jag råkade hitta och ja det stämmer ju, eller hur?
fetamanniskor.wordpress.com/

Att det är äckligt är din åsikt. Varför skulle man gå ner i vikt bara för att vissa tycker det är äckligt? Nej, sådana kommentarer får bara människor att må dåligt. Däremot är det ohälsosamt att vara överviktig, och det är väl en bättre anledning till att försöka gå ner. Men det är inte så enkelt som vissa får det att låta, det är ju ett överflöd av snabbmat, godis, chips osv så fort man sätter sin fot i ett köpcentrum eller en affär. Mår man då redan dåligt och är "lagd åt" det hållet att man hanterar sina problem genom att tröstäta, så är det naturligtvis svårt att stå emot. Det fattar jag fastän jag varken lider av övervikt eller brukar tröstäta.

Tashie

Äldre 7 Oct 12:15

#669

Jag tycker då att självsvält är ett större problem, men man får inte klandra de stackarna för DERAS PSYKEN ÄR SKADADE!!1!1!!!!1!!

Skillnaden mellan naturen och civilisationen är att i naturen går de inkompetenta under och i civilisationen gör de inte det.

tjocka människor?!

INNEHÅLL