Den jäveln runkade!
Nu har han gjort sitt, den jäveln satt och runkade när jag kom hem men nu åker han ut. Jag blir så förbannad på sånt här. Hur ska man få en kille att respektera en, fy fan säger jag.
-
-
Svar på tråden Den jäveln runkade!
-
Anonym (onani-blä) skrev 2012-02-07 10:20:00 följande:Men om det nu inte är normalt, vad ska jag göra åt det? Ska jag må dåligt bara för att det inte anses normalt?
Sexualdriften är en SEKUNDÄR drift, inte en primär för övrigt. Jag har lyckats reproducera mig, så fortplantningsaspekten är avklarad. Måste jag SKÄMMAS för att jag känner som jag gör? Eller är det ok att jag mår bra på mitt sätt?
Nej du måste inte skämmas.
Och tycker du att du mår bra - även fast du per definition inte gör det - så är det väl ok.
Problemet uppstår när du dessutom blir äcklad av andras sexualitet och därför vill kontrollera denna.
Du har ju själv sagt att antingen vill du ha en partner som lovar inte onanera och inte vill ha sex så ofta (helst inte alls?) - vilket ju är kontrollerande - eller också lever du hellre ensam - vilket ju också är ett problem, eftersom du egentligen helst skulle vilja ha en partner. -
Är du helt seriös? Är du arg på din karl för att han runkade? Snälla ge dig, det är inte att vara otrogen mot dig.
-
Anonym (onani-blä) skrev 2012-02-07 10:24:20 följande:
Här har vi två saker jag måste kommentera; "även om man tror man mår bra själv"-hehe, du menar att jag måste omvändas och känna hur dåligt jag mår för att sedan få jobba med att må bra? Efter att i tjugo år gjort just det-mått dåligt-hittat orsak och verkan för att sedan må bra? Jag föredrar att fortsätta må gott.
Nej, det menar jag inte.
Jag menar att lyckas man hitta anledningen till att du känner som du gör och komma tillrätta med det så kanske du också börjar uppskatta sex och inser varför så många andra människor faktiskt gör det.
Det blir ytterligare ett sätt för dig att berika ditt liv. -
Så om dina barn plötsligt skulle fråga dig om onani,,skulle du göra vad?Anonym (onani-blä) skrev 2012-02-07 11:04:43 följande:Som sagt, jag har inte för avsikt att diskutera barnuppfostran med dig. Men jag kan upplysa dig om att jag inte funderar på mina barns onanivanor eftersom de inte berör mig ett smack. Jag har inte den relationen med mina barn där deras sexualitet behöver ifrågasättas eller diskuteras/granskas. Brukar du göra det?
Jag funderar heller inte på andra människors vanor, utom i de fall jag lever med en person och får in vanorna i mitt sovrum(eller annat rum bildligt eller bokstavligen som är något av mina rum. Verkar som en sådan förtydling behövs i samspråk med dig!).
Är sex någonting som är fult, som man inte pratar om i ditt hem? -
fenja skrev 2012-02-07 11:07:46 följande:
Nej du måste inte skämmas.
Och tycker du att du mår bra - även fast du per definition inte gör det - så är det väl ok.
Problemet uppstår när du dessutom blir äcklad av andras sexualitet och därför vill kontrollera denna.
Du har ju själv sagt att antingen vill du ha en partner som lovar inte onanera och inte vill ha sex så ofta (helst inte alls?) - vilket ju är kontrollerande - eller också lever du hellre ensam - vilket ju också är ett problem, eftersom du egentligen helst skulle vilja ha en partner.
"Per definition" inte mår bra? Att må bra är fullständigt subjektivt, om du inte kände till det.
På vad sätt kontrollerar jag någons sexualitet? Jag vill ha en partner jag passar med. Varför ska jag välja en partner jag inte fungerar med? Gör du det, för att passa in i mallen?
OM jag hittar en partner jag kan vara med, då vill jag ha en relation annars avstår jag gärna. Jag sitter inte och gråter av ensamhet eller oroar mig för hur snygg jag är eller vad annat fel jag har.( Fidelis: Kanske därför män trots allt dras till mig?)
Du vill verkligen att jag ska må lite sämre än jag gör, eller hur? -
Jag har inga problem med att prata om onani. Jag ska som förälder inte blanda in mina privata sexuella känslor eller upplevelser heller, så vad är problemet?Fidelis ad urnam skrev 2012-02-07 11:10:07 följande:Så om dina barn plötsligt skulle fråga dig om onani,,skulle du göra vad?
Är sex någonting som är fult, som man inte pratar om i ditt hem? -
Varför har du så svårt att ta att man inte behöver sex? För att många andra lever så, måste jag inlemma mig i det ledet? Är det jobbigt för dig att man kan ifrågasätta hur viktigt det måste vara?fenja skrev 2012-02-07 11:09:56 följande:
Nej, det menar jag inte.
Jag menar att lyckas man hitta anledningen till att du känner som du gör och komma tillrätta med det så kanske du också börjar uppskatta sex och inser varför så många andra människor faktiskt gör det.
Det blir ytterligare ett sätt för dig att berika ditt liv. -
Nu börjar den här tråden spåra ur. Men jag fattar faktiskt inte vissa av åsikterna här. Onani har inget att göra i ett förhållande! Det kanske inte är otrohet men om jag hade en man skulle jag vilja ta hand om honom, helt och hållet! Och nej, jag är ingen hycklare, för jag brukar inte onanera själv. Det har hänt en gång, när jag var tretton, och inte visste bättre. Jag kommer ALDRIG göra om det, det var hemskt! Jag kände en förfärlig ångest i flera veckor efteråt. Vad som hände var att jag nyss hade gjort slut med min pojkvän (Obs, det hade inget att göra med onani) och så satt jag i mitt flickrum under min Daniel Radcliff-poster med bara en morgonrock på mig, och grät, för även om han hade varit tre år äldre var han en av de finaste människor jag träffat! Sen kom min kattunge, smulan in i rummet och hade en banan i munnen som hon liksom släpade fram över golvet och jag började skratta och det var så skönt men då hoppade hon upp på sängen och bananen liksom bara flög in i min fitta! Sen när jag skulle dra ut den var det så skönt att jag bara började dra den in och ut tills jag kom, men efter det fick jag en sån jävla ångest så att usch, nej! Ska aldrig göra om det! Och ingen annan borde göra det heller!
-
Watermelon Rose skrev 2012-02-07 11:16:37 följande:Nu börjar den här tråden spåra ur. Men jag fattar faktiskt inte vissa av åsikterna här. Onani har inget att göra i ett förhållande! Det kanske inte är otrohet men om jag hade en man skulle jag vilja ta hand om honom, helt och hållet! Och nej, jag är ingen hycklare, för jag brukar inte onanera själv. Det har hänt en gång, när jag var tretton, och inte visste bättre. Jag kommer ALDRIG göra om det, det var hemskt! Jag kände en förfärlig ångest i flera veckor efteråt. Vad som hände var att jag nyss hade gjort slut med min pojkvän (Obs, det hade inget att göra med onani) och så satt jag i mitt flickrum under min Daniel Radcliff-poster med bara en morgonrock på mig, och grät, för även om han hade varit tre år äldre var han en av de finaste människor jag träffat! Sen kom min kattunge, smulan in i rummet och hade en banan i munnen som hon liksom släpade fram över golvet och jag började skratta och det var så skönt men då hoppade hon upp på sängen och bananen liksom bara flög in i min fitta! Sen när jag skulle dra ut den var det så skönt att jag bara började dra den in och ut tills jag kom, men efter det fick jag en sån jävla ångest så att usch, nej! Ska aldrig göra om det! Och ingen annan borde göra det heller!
Alltså förlåt mig nu men även om du är ett troll är det något sorts allvarligt fel på dig! Hur kan du ens tänka på att onanera i samma rum som en kattunge?!?!? VAD FAN! Det gränsar till djursex och jag har kämpat i flera jävla ÅR för att det ska förbjudas. Skulle du ha runkat av din kattunge? Inte? Då ska du inte göra det i samma rum som henne heller. USCH! -
Min privata åsikt är att sex är ovärdigt, lätt löjeväckande och oskönt. Det behöver jag inte berätta för mina barn, lika lite som en pappa behöver tala om att han älskar att munknulla eller kanske förnedra kvinnor. Det är PRIVAT.
Om jag inte kan stå ut med att min man onanerar, är det privat det med. Jag behöver inte ha en anledning-jag bara är sådan. Precis som vissa bara kan tända på speciella fetischer.