Prematurbarn 2012 =)

Strongenough:
Jag har ingen aning om hur jobbigt det måste vara att ha ett storasyskon att ta hänsyn till, att vilja dela upp sig i två eftersom Moa är mitt första barn.
Men jag kände precis som du att allt annat man gör är överflödigt, en konstant stress. Ångest när man är med sitt barn och ångest när man inte är det. Strunta lite i vad personalen tycker! Sitt bara ett pass vardera med tvillingarna om det funkar bättre den dagen, ju större de blir desto kortare pass orkar de med. Du måste ta hand om dig skälv under den här tiden. Passa på att använd personalen som avlastning. När ni kommer hem har ni inte den möjligheten. Nu låter det som om jag inte tycker du ska sitta kniv med tvillingarna och så är det ju inte! Självklart ska du sitta med dom. Men du måste fungera också, äta, duscha, ta en promenad, vara med storebror.

Det ÄR svårt att landa, för det var inte så här man hade tänkt sig det. Men tiden går trots allt och tvillingarna blir större och starkare för var dag som går. Fotar ni och skriver dagbok? Det är ett jättebra sätt att få ur saker ur hjärnan och guld värt när ni är hemma och börjar fundera på vad som hände egentligen, den där tiden på sjukhuset.

Sitta kniv??? Jäkla smartphone och autocorrect! Sitta kmc menar jag såklart!

Strongenough

Vi hade syskon med på neo, vår dotter som då var 4 och några månader. Vi bodde alla 4 på neo, så vi föräldrar delade upp oss en del, vi gick alla och hälsade på Elis, men Lilly tröttnade ju som du säger efter en stund och då gick någon av oss iväg med henne.

Eftersom jag ammade så blev det ganska naturligt att jag var med Elis mest och pappan med Lilly. Jag ville helst spendera lika mycket tid med barnen och inte mer med ett, och pappan hade gärna gosat mer med Elis, men det funkade helt enkelt inte eftersom jag från början hade siktet inställt på att helamma.

Jag tycker ändå att vi hade det okej om jag jämför med andra familjer där ena parten var hemma i hemmet med det äldre syskonet, jag hade inte klarat mig själv på neo utan min sambo och min dotter, det viktigaste för oss alla var att få bo tillsammans, det var jobbigt nog veckorna innan Elis kom till när jag for in o ut från sjukan och Lilly hade separationsångest.

Wockatz

Jag håller med dig om dagbok. Jag skrev stödanteckningar varje dag, både innan och under neotiden. Det var väldigt "läkande" att renskriva dem sen.

Ja vi bor nära. En kvart om trafiken är bra. Så väldigt skönt att slippa bo där och kunna se annat.

Vi är ju två på en bebis nu så jag upplever inte den där stressen. Eler orkar inte stressa upp mig är det säkert. Får inte sitta än men de pratar om en vecka.

Vi fotar mycket och skriver i dagboken. Jag har filmat lite i mobilen ocksp det är mysigt att ha när man är ledsen över Vidar hemma.

Men jag har lite svårt att ta till mig ibland och när allt blir sämre får jag som en spärr känslomässigt för jag inte tror jag ska få behålla honom. Men igår när det va en jättebra dag och jag tvätta hela honom och han njöt av att jag pysslade om honom ordentligt och han kikade med sina små ögon då kändes allt perfekt.

Sen verkar det som att ductus stängt sig av medicinen. Nu har lyckokänslan smugit sig fram igen :o)

Hoppas du snart får hjälp att prata med nån strong så att du kan få hjälp att landa och bli av med den där stressen.

Idag har de tagit på sonden på sonen och vi ammar nu fritt utan vägningar!!! I kväll ska de ta nya prover på bilirubin bara för att utesluta att det stiger igen. Gör det inte det friskskrivs vi och har det stigit får vi komma tillbaka på kontroll senare, för i morgon blir vi till 90% säkerhet utskrivna och får fara hem!!! 16 dagar på Neo blev det i så fall! Längtar efter mina killar och min säng!!!!

Det kunde inte ha kommit mer lägligt heller för idag har jag mest suttit i sängen och en stund i morse rann tårarna. Hormoner trötthet och hemlängtan börjar ta ut sin rätt... 

Hörselkontrollen gjord!!!!!!! Nu är det nära!

Grattis iorlina, håller tummarna att ni är hemma snart. 

Kan inte annat än hålla med Wockatz, i allt detta glöm inte att ta hand om er själva, särskilt er som har en lång sjukhus period framför er. Eftar att tillbringat första veckan konstant i sjukhuset såg vi till att komma ut en liten stund varje dag om det var för att handla, gå promenad eller köpa bebiprylar. ut kom vi och utan det hade vi inte orkat i längden. Tänk även på att det är en relativt kort tid i livet det handlar om.  

15.00 åker vi hem!!!! 15 dagar gammal ska Elias få börja leva det riktiga livet!!!!

Härligt iorlina!

åh vad roligt att få komma hem. jag själv kan inte bärja mig.. men vi har tagit oss iväg 15 dagar av säkert 90 dagar kanske. ja 20 augusti skulle min söta goa dotter födas iallafall.. jag uppdaterar inte mycket för det är drygt att sitta på mobilen men nu lånar jag den allmäna datorn som finns på avdelningen men det är ju inte direkt så man sitter vid den varje dag. andra gången nu ;P min sofia mår faktiskt väldigt bra om man får säga så. igår mätte dom hela 34 cm, + 1,5 sen födseln och 24,5 cm runt huvudet, det är + 0,5 cm sen födseln. hon har endast min bröstmjölk nu genom en sond i näsan då. vem kan vara lyckligare än jag att det går så himla bra ja får inte glömma att hon nu paserat 900 g gränsen minns inte exakt bara för det men 915 ca :D <3 infektionen är borta och jag vet varför hon ville komma tidigt och jag hade en urinvägsinfektion som jag bar på länge hur nu det är möjligt -.- men så fick min stjärna en infektion och hon ville inte vara kvar. nu när jag vet orsaken känns det ändå bättre än att inte veta. för mina framtida barn om det blir flera så finns det ju chans att jag kan gå fullgånget eftersom det igentligen inte är fel på min tapp eller kropp om ni förstår vad jag menar.  hoppas det går bra för er alla andra också. vi klarar oss förbi detta :D Kram