Angelven skrev 2013-01-19 09:27:18 följande:
Men åh...
Dessa avstånd
Träffade en jättesöt och trevlig tjej igår kväll, vi satt hur länge som helst på kvällen och pratade om allt möjligt, kändes bra, fick en fin kram när vi träffades och en till när vi skilldes åt. Sände henne ett meddelande sent på natten, avslutade med kram för att markera att jag uppskattat träffen, och fick här på morgon likadant tillbaka.
... men det är så himla svårt med avstånd och tider och barnen och allting - ingen av oss är förstås flyttbara och det är över en timmes resa emellan när det inte är rusning.
Känner mig så kluven inför hela dejtinggrejen - å ena sidan vill jag träffa någon vuxen att prata med och träffa och mysa i soffan och se film och .. Hela paketet lixom.
Å andra sidan vet jag att realistiskt kommer jag träffa en ensamstående deltidsmorsa som inte är flyttbar på andra sidan stan och vi kan träffas 2-3 ggr varannan vecka i bästa fall
Realistiskt kanske 2-3 ggr i månaden. Och det vet jag inte om jag vill, och det vill ju inte någon annan heller.
Det är ju i vardagen jag vill ha någon vid min sida - inte bara när det är fest.
Varför skall det vara så svårt ?!?
känner precis likadant. Det ÄR knepigare när man har barn, så är det bara. Idealet är väl att träffa typ grannen...:)
