Jag vill gärna hoppa in här också! Har följt tråden ett tag men inte velat visa mig som en som behöver gå ner i vikt...men vad F...jag behöver någon att dela mina knäppa tankar med, ge och få pepp och idéer och så...
Jag började i januari på 62 kg, 165 lång, första delmålet är 57, sen 55 (det minsta jag vägt som vuxen är 52-53 då var jag faktiskt rätt smal och snygg men nu är jag ju äldre så jag tror inte det är realistiskt). Som ni förstår har jag en sån kroppsbyggnad som gör att man ser tjock ut utan att egentligen väga så mycket 
.
Tyckte det snabbt blev jobbigt att väga allt och så fick jag några röda staplar och blev så besviken så jag lade av med shape up. Men nu för en vecka sen kände jag att sommaren är rätt nära och av denna tråden blev jag peppad att sätta igång igen! Ni är så duktiga och positiva härinne!
Ligger på 1350 för att minska 0,5 kg i veckan. (och så försöker jag få in någon slags motion varje dag också) Hittills denna veckan har jag gått ner 1,5 kg från 61,2 till 59,7! Jag vet, man ska inte väga sig varenda dag och det är vätska och vikten går lite upp och ner naturligt. Men nu håller jag på att bli superorolig för Bakslaget, jag tror inte jag kommer klara det utan då kommer jag skita i allt igen och tänka "det är ingen idé, jag anstränger mig och istället går jag UPP i vikt" - även om jag bara hållit på en vecka liksom...mitt tålamod är som en treårings när det gäller sånt här...så jag vill gärna veta, hur tänker ni kring bakslag när ni har skött er perfekt, hur tar ni er igenom det liksom? Behöver hjälp att tänka rätt nu innan bakslaget kommer eftersom jag vet att nångång kommer vågen visa plus...
En annan sak som är jobbig är att maten direkt blir så viktig. När man inte har så många kalorier varje dag, känns det så viktigt att välja rätt mat - både nyttig, mättande och god. Jag kan ju inte sitta och äta mat jag inte gillar när jag får äta så lite...och så vill jag ju bli mätt också. Det är så mycket mat som inte får plats pga högt kaloriinnehåll känns det som! T ex pannkakor...eller potatisgratäng med grädde som jag bara älskar...grubblar över fredagsmys ikväll redan nu...längtar efterchips som jag inte ätit på flera månader men klarar inte att äta bara fem st (eller vad som nu kan rymmas).
Den tredje saken som jag oroar mig över är att vi ska bort nästa helg, hela helgen hos släkten där man bara ska sitta på en stol och prata och fika och äta hela dagarna. Möjligtvis att det är ok att ta en promenad men då blir det typ med mormor = långsamt tempo i 20 minuter...och det är inte OK att inte äta av alla sorters kakor, då börjar mormor som bakat en massa gråta...min kalorigräns kommer vara totalt omöjlig den helgen! Hur tänka?
