Mirage - låter väldigt klokt av er! Man kan lätt tappa bort varandra. Hoppas ni får superork tillbaka under sommaren och kan komma igen till hösten med nya friska tag!
Kan berätta att jag känt mig väldigt ensam under IVF-perioden och nu efteråt.
Min man jobbar inom försvaret och är borta nästan jämt. Och det går bra vissa perioder, men vissa känner jag mig som världens ensammaste människa!
Just nu är det en sådan period... Jag är sjukskriven t o m på tisdag och jag blir så jäkla deppig av att vara hemma. Hade planer på att sortera i fotoalbum, dammtorka och fixa och dona här hemma, men jag har inte orkat ett skit!! Jag har legat på soffan och bara glott på massa dåliga repriser på tv...
Samma var under IVF perioden då han var borta mest hela tiden, samtidigt som jag var överlycklig att vi kunde pussla ihop detta innan sommaren så kändes det väldigt ensamt ,som att jag valde att skaffa barn " by myself " .. jag var ensam när jag började med sprutorna, gjorde alla undersökningar själv. Äggplocket och insättningarna var han självklart med om, men dagen efter insättningen åkte han till Afghanstan så ruvartiden var jag själv och testet gjorde jag själv... så jag känner igen att man kan tappa varandra lite mitt uppe i allt...
Snöflinga - ja snacka om chock när vi fick veta att det var 2 !!! Och jag kan ibland känna , fan.. att den ena inte orkade vara kvar.. hade varit rätt kul med tvillingar, samtidigt som det kanske är lättare med en när man är nybörjare ( förstföderska ) att bara få en ! Sedan alla komplikationer.. dubbelt med tvååå! Men vi får se på tisdag då jag har ännu en undersökning.. jag har som inte helt gett upp hoppet om att den lille ska överleva :)
