Snöflinga skrev 2013-06-20 22:01:53 följande:
Stargazers: Ja, jag förstår din känsla helt och fullt! Det skulle vara skönt att kunna berätta och känna sig bekväm med det. Men samtidigt är det svårt, för det är så ulämnande och man har inga garantier för hur det man berättat tas emot.
Lite dumt också om det blev en massa barnsnack om ni nu var två som inte hade barn. Inte så socialt kompetent av de andra tycker jag. Det finns ju mycket annat att prata om i livet.
Vi har ju ett barn tack vare IVF, och önskar nu syskon, men knäppt nog har jag nästan samma känsla fortfarande. Känner mig liksom lite utanför i den här barnalstringsvärlden. Nu börjar ju väldigt många med barn i vårt barns ålder bli gravida eller redan ha fått syskon. Svårt att berätta även nu tycker jag...
Hoppas att ni får komma på en träff snart efter sommaren! Väntan och ovissheten är det värsta. Vad har ni för problem som gör att ni måste göra IVF?
Jo tycker också det är konstigt att det blev så mkt barnsnack när inte alla hade barn, men tyvärr är det ju inget ovanligt fenomen när det bara är en massa kvinnor i samma rum - jag har då aldrig varit med om att det snackats lite om barn bland kvinnor (som har barn), det är som att många går så helt in i mammarollen att det glömmer bort allt annat som inte har med det att göra. Vill verkligen inte bli så själv...
Japp, är så less på att vänta! Hade varit skönt att ha ett datum att förhålla sig till, men det är bara att vänta lite till. Mannen har för få spermier (men de få han har är iaf i bra skick) så det är därför det blir provrörs för oss.
Mm kanske man alltid kommer känna sig lite utanför? I och med att man inte blev gravid på "naturligt sätt"?
Har ni hunnit påbörja några försök ännu med barn nr 2? Kram