Idag är jag på 13e stimuleringsdagen. Jag kör korta protokollet och i tidigare omgångar har jag som mest stimulerat i 12 dagar, den här gången kommer jag att ha hunnit ta sprutor i 15 dagar vilket inte är toppen. Men… folliklarna har i alla fall sent omsider börjat växa. 5 st mellan 12 och 15 mm vilket inte är så illa. En på 11 och 6 st på 6-8 mm. De mindre kommer ju inte hinna ikapp, men jag är lite fascinerad av att jag över huvud taget har så pass många folliklar. Trixet är ju bara hur man skall få flera av dem att mogna samtidigt 
.
Slemhinnan är fortfarande kass, 7 mm idag, vilket är för tunt. Men… min fantastiska danska klinik (just nu älskar jag dem faktiskt) har gått med på att hjälpa mig med en experimentell behandling. Den är inte komplicerad och det verkar inte finnas några risker – man sköljer livmodern med något som heter Filgrastim (en tillväxtfaktor för vita blodkroppar). På CHR i NY kör man för närvarande studier med detta som ett sätt att få en tunn slemhinna att växa till sig. Man har redan släppt resultatet från en pilotstudie och det är jättespännande. 21 behandlade kvinnor (som vid tid för ÄL-sprutan hade en slemhinna som var <7 mm) fick i snitt 3 mm tjockare slemhinna mellan behandlingsdagen, samma som ägglossningssprutan, och återföringen. 19% blev gravida vilket känns som en bra siffra med tanke på att 76% av gruppen, förutom att ha tunn slemhinna också hade ”diminished ovarian reserve”. Min danske läkare kommer till och med in till kliniken på söndag, enbart för att hjälpa mig (eftersom proceduren måste göras samma dag som ÄL-sprutan).
Jag skall ta med mig ”sköljmedlet” till kliniken (har fått recept) – och blev idag superstressad när jag ringde till apoteket för att kolla om det fanns inne på mitt närmaste apotek eller om jag skulle bege mig till Scheele – som jag trodde alltid har alla mediciner inne. Det visade sig att det inte fanns ett endaste apotek – i någon av kedjorna – som hade medicinen inne (inte ett endaste apotek i Köpenhamn heller) och ingen skulle hinna få in det i tid. Jag hade ju väntat med att hämta ut det eftersom jag först ville vara säker på att jag skulle få användning för det, det är ju en ganska dyr medicin och jag betalar själv. Dum som jag var så hade jag utgått ifrån att det i alla fall alltid skulle finnas på Scheele. Hela eftermiddagen tillbringade jag desperat på telefon med alla möjliga, inklusive leverantören och grossisten. Till slut, puh, visade det sig att det svar jag fått om att inget apotek hade medicinen visade sig vara fel – på Karolinska i Huddinge (men inte på något annat sjukhusapotek) hade de en förpackning… Nu ligger den tryggt i min kyl och jag känner mig som en vinnare.
Det är tur att man ibland möts av ”enklare” utmaningar som man kan lösa genom mycket fotarbete och lite lagom tur. Jag behöver lite segrar på vägen, den här resan är så lång. Och i det här fallet har jag hunnit vinna många segrar – min läkare i Danmark sa ja till att hjälpa mig med proceduren, hon sa ja till att skriva recept på medicinen, hon beslutade att hon skulle komma in på söndag trots att hon egentligen inte jobbar då och sist, men inte minst, jag lyckades till slut få tag på medicinen. Det är inte mindre än 4 segrar!
Äggplock på tisdag. Om allt går vägen blir det återförande på torsdag. 
Ett långt ego-inlägg idag 
