"namndieter"

Innan LCHF låg jag runt 100 kg. Jag har testat *allt*. Jag har ätit lågkaloridiet (kombinerat med träning), jag har ätit glutenfritt, jag har ätit vegetariskt, jag har ätit som en dietist sa åt mig att äta. Trots det var jag deprimerad till den grad att jag i princip aldrig gick ut och blev otroligt isolerad. Jag tränade aldrig längre, orkade knappt gå 200 meter utan att vilja lägga mig ner och sova. Hade ont i huvudet nästan dagligen och var otroligt dålig i magen. Har ätit LCHF sen nyår. Det har helt klart förändrat mitt liv. Jag är övertygad om att det är rätt sätt att äta (och nu menar jag inte de som bara äter bacon och fett) och skulle det visa sig att jag lever 10 år mindre på grund av detta så spelar inte det nån roll. Jag lever hellre ett bra liv nu än mår som jag gör innan.

Mamman i skogen, du har många väldigt bra poäng i det du skriver. Forskning visar t.ex. att att vara laktosinteolerant är ett naturligt stadie. Tänk efter, det finns inga djur som i vuxen ålder dricker mjölk. I och stora delar av världen gör man det inte heller. Pumpkinqueen, att man inte får uttala sig om fetma för man inte lidit av det ör en väldigt konstig synpunkt. Fpr man heller inte forska om cancer om man inte haft cancer? Inte vara psykolog om man inte haft psykiska bekymmer? Att du råkat ut för otrevliga och nedlåtande pt/coacher är beklagligt. Det finns väldigt trevliga sådan och uppgiften en pt/coach har är inte att stå och skrika på en så man tar i så man spyr. Utan att tillsammans med den tränande hitta ett sätt att teäna och öta som passar kunden. Eftersom ingen verkar förstå min poäng med tråden tar jag upp den igen. En diet ser jag som något en överviktig gör för att komma ner i normalvikt vid kraftig övervikt, alt. nögot en idrottare/atlet gör inför en tävling. Jag går just nu på diet t.ex., inte för stt jag vsr tjock utan att gå från att vara i form till att vara i toppform. Jag tränar mycket, och mitt sätt stt äta och träna kan man inte säga till alla att göra. Vad jag förespråkar är att man äter vanlig, hederlig mat. Inte massa snabbmat osv, tänk husmanskost. Men man behöver inte äta för mycket. Det finns en ö i japan (nu har jag tyvärr glömt vad den heter för tillfället) som där fler människor kommer upp i mycket hög ålder än någon annanstanns i världen. Hemligheten? Man har som tradition att äts tills man är ungefär 80% mätt, och äter mycket fisk/skaldjur. Jag har även tdigare tagit upp min egen mormor som exempel, hon har vid 80+ gått från kraftigt överviktig till en mycket mer hälsosam vikt och mår mycket bättre. Detta genom att hon äter en portion nör hon äter, och skar ner på fika/onyttigheter. Jag säger inte att man ska ta bort allt gott, förbannat tråkigt att leva då om du frågar mig. Men man behöver inte äta så mycket. Du kan leva ett liv där du inte äter en enda godisbit, inte dricker alkohol/läsk osv men det hjälper inte om du äter skogshuggarportioner utan att röra på dig. Sedan tycker jag slla borde motionera. Jag säger inte att alla ska gå på gym fem dagar i veckan, utsn hitta det som passar den personen. Detta är för stt vi som människor är byggda för att arbeta, vi mår bättre och håller längre om vi rör på oss. Alltså, träna inte för att få en tvättbräda, träna för att må bättre och ha orken att leka med dina barnbarn i framtiden.

Om du hade kritiserat cancerpatienter som försöker att bli friska, och talat om för dem hur enkelt det är att hålla sig frisk och cancerfri, då hade du nog fått rejält med ilskna reaktioner! (Hoppas jag).  Samma sak om du talat om för en psykiskt sjuk person att bara "rycka upp sig" och sluta vara "knäpp i huvudet". Men tjocka människor är det tydligen okej att kritisera, vi ska bara sitta och vara tacksamma varje gång någon tar sig tiden att sitta och raljera om kost och motion. Seriöst: VI har hört det förut. Hundratals gånger. Faktum är att en tjock människa troligtvis tänker mer på sin övervikt och sin kropp än vad en normalviktig person gör. Det sista man behöver när man mår dåligt över sin vikt är någon gymfanatiker som berättar för en hur lätt det är att bli smal. Du vet inte hur det är att vara tjock eller hur svårt det är att bli smal, eftersom du inte varit där själv. För 15 kilo sedan var min första tanke varje morgon när jag vaknade att jag ville dö för att jag var tjock. Denna tanke återkom sedan miljontals gånger under dagen och det var min sista tanke innan jag somnade på kvällen.  Som sagt, lite ödmjukhet vore på sin plats. Tycker du inte?

Ok. Då har du tappat i vikt tack vare vad som verkar vara det rätta sättet att använda lchf. Hur sa dietisten till dig att äta? Och fick du hjälp med motivation/hur du skulle fortsätta hålla det? Jag är rädd att du inte kommer kunna övertyga mig att det i längden är hälsosamt att ersätta kolhydrater med fett. Den stora skillnaden verkar vara som jag nämnt tidigare, att den största skillnaden är att du börjat kontrollera din mathållning och motionera. Väger du 100 kg, med kraftig övervikt, är det klart att du har ont i huvudet, är orkeslös, dålig mage osv. Nu vet jag ju inte om du har något speciellt i din ämnesomsättning som gör att du BEHÖVER äta lchf, det är jumomöjligt för mig att veta genom några inlägg på ett forum.

Ja, jag planerar att äta LCHF, dieten som gjort mig mindre deprimerad, gett mig mer energi, fått mig att gå ner 18 kg, tagit bort min huvudvärk och magont så länge jag kan. Jag får i mig vad jag behöver, tack.

Det blir ett känsligt ämne när det enda du säger, om och om igen är "LCHF är dåligt för ni äter enorma mängder kött och fett och får inte i er vad ni behöver!" trots att vi presenterar bevis på att så inte är fallet. Det är som att diskutera med en vägg.

Det är kolhydraterna som är boven i dramat. Genom att äta en massa kolhydrater så hämmar du fettförbränningen. Tror du att vi äter likadant idag som vi gjorde för 40-50 år sedan? För 50 år sedan sa forskarna att det var fettet som var boven, vilket har lett till alla dessa light-varianter och nyckelhålsmärkta produkter. Vi borde ju vara smala med sådan mat, men det är vi inte. I USA är allt fat-free, och de är världens tjockaste folk. Kolhydrater tillsammans med en massa industrifett gör oss sjuka. Man blir inte sjuk av naturlig mat som smör. Margarin däremot är fullt av tillsatser, alla lightvarianter är fulla med socker, all mat har socker i sig idag.

Det är inte så du skrivit tidigare, med att kritisera osv. Du sa att man inte skulle uttrycka sig ang. fetma om man inte varit där. Och skriver jag inte att en pt/coach har till uppgift att prata med sin kund och se det bakomliggande problemet, det mentala. Sluta skriv ditt inövade försvarstal och läs vad jag skriver.

Det är kolhydraterna som är boven i dramat. Genom att äta en massa kolhydrater så hämmar du fettförbränningen.
Tror du att vi äter likadant idag som vi gjorde för 40-50 år sedan? För 50 år sedan sa forskarna att det var fettet som var boven, vilket har lett till alla dessa light-varianter och nyckelhålsmärkta produkter. Vi borde ju vara smala med sådan mat, men det är vi inte. I USA är allt fat-free, och de är världens tjockaste folk. Kolhydrater tillsammans med en massa industrifett gör oss sjuka. Man blir inte sjuk av naturlig mat som smör. Margarin däremot är fullt av tillsatser, alla lightvarianter är fulla med socker, all mat har socker i sig idag.

Alla har inte alltid ätit lättmargariner osv trots att det är vad som rekommenderats. Att äta kolhydrater är inte dåligt för människor. Att överkonsumera, eller basera större delen av kolhydratintaget, på snabba kolhydrater är däremot inte alls bra och det är inget som SLV rekommenderar heller. Vilket margarin har socker i sig menar du?