Faile skrev 2012-05-09 13:11:43 följande:
Poängen är att jag inte kan äta kolhydrater utan att trilla dit igen. Till exakt samma osunda ätande som förut.
Äter jag en tallrik med tex potatis/ris eller fullkornspasta ( med tillbehör ) så är jag inte mätt och nöjd efteråt. Jag vill ha mer. Jag vill ha den där extra tallriken så mycket att det är det enda jag kan tänka på, tills jag helt enkelt inte kan stå emot. Så jag äter den.
Sen är jag mätt i kanske nån timme och därefter blir jag sugen på en macka. Men jag kan inte äta bara en macka, utan vill ha mer så jag tar en till osv osv.
Jag kan låta bli ett tag. Med följd att det enda jag tänker på är maten jag inte ska äta. Att jag är sugen konstant. Och i längden funkar det inte. Inte många klarar att gå så dag ut och dag in utan att trilla dit.
Jag gissar att du och ts inte har det problemet, så ni kommer aldrig kunna förstå hur svårt det är. Och då kan man lätt bli lite aggressiv när någon kommer och knäpper en på näsan genom att tala om att " det är minsann bara äta så här, det fattar ju alla".
Ja, jag fattar det, men jag kan inte. Som skrivbordsteori är det glasklart, men inte i praktiken.
Så som jag äter idag så äter jag inte ens en tredjedel av vad jag åt förut och ändå är jag numera mätt och nöjd efter mina måltider.
Jag förstår däremot att vissa kan äta enligt tex tallriksmodellen utan problem, men även att det inte funkar för alla. Och när dessa då hittar en kost som faktiskt passar dem och mår bra av, så förstår jag inte meningen med att tala om att det är fel.
För det är ju så, inte många fortsätter äta en kost man mår skit av. Så äter folk nu paleo,lchf, raw eller vegetariskt så får man kanske lita på att de vet bäst.
Tack för din förklaring. Jag blir lite nyfiken. Görs det inge forskning på varför man blir kolhydratkänslig (om det nu inte hänger ihop med stor övervikt eller att man är i risksonen för att drabbas av diabetes?
Själv skulle jag aldrig våga exprimentera en längre tid med den typ av kost som LCHF är.
Jag har svårt att köpa att folk "vet bäst" utan att det finns någon som helst vetenskaplig grund för påståendena. Den som dricker, blir medicinberoende, narkoman och tycker sig också må bra av sin livsstil under en period. Men självklart mår de inte bra efter en längre tid. Det utsätter folk sig för trots att man vet till 100% att det är skadligt. Det har jag lika svårt att förstå som att man vågar utsätta sig en längre tid för något som man inte alls har kunskap om det påverkar kroppen långsiktigt även om man mår bra en kortare period med det.
Jag förstå inte.
