Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

Låser verkligen inte folk sina ytterdörrar?

Jag var springvikarie på förskolor en gång i tiden. En morgon åkte jag till fel förskola, klädde av mig, slank i inneskorna och frågade vilken avdelning jag skulle till. De såg mäkta förvånade ut. speciellt när jag framhärdade och sa "Ja, men jag skulle ju till XXX sa de i telefon!".

"Det här är YYY..."

Inte nog med att jag rödkindad fick lomma därifrån
- jag kom för sent till stället jag skulle vara på också.

Det är det rätt många som inte gör faktiskt.

Och i barnfamiljer med radhus så....ja det vete gudarna vilka som paraderar in och ut här ibland...jag tror inte vi skulle märka om det var tjuvar, James Bond eller baskiska separatister heller...

På förskolan jag jobbar har det hänt flera gånger att förvirrade vikarier kommit. Nån gång har vi personal varit lika förvirrade och trott att chefen dubbelbokat (vilket har hänt) så vi har placerat ut vikarien i alla fall tills chefen kommit. Stackars vikarie som sen fått ta sig till rätt förskola, fast vi har fått ringa o förklara

Jag hade föreläsning en dag och cyklade hem på lunchen för att äta. Cyklade tillbaka till högskolan efter lunch, hade grupparbete och gick sen till optikern. Pladdrade glatt på hemvägen med mamma i mobilen om mina nya glasögon. Hon undrade var jag var, svarade "vid pizzerian". Gick något tiotal meter till och så slog det mig: jag cyklade ju fan idag! Efter ett tag frågar hon igen var jag är. "...vid pizzerian".
Suck. Typiskt mig. 

Nu har inte jag råkat ta fel, det är folk som tar fel på mig och personal. Jag vet inte hur många gånger det har hänt mig men titt som tätt kommer det fram någon och frågar mig om jag kan hjälpa till med något. 

En gång när jag var inne på en plantskola/växthus och tittade på växter så kom det fram två damer till mig och frågade något angående en växt. Jag svarade att jag inte visste riktigt vilken planta de menade så vi kan väl gå dit så de får visa mig. Jag kan inte så mycket om växter och den de undrade om visste jag inget om. Jag bad dem om att prata med personalen istället...

En annan gång inne på en radioaffär var det en som ville ha en sony någonting. Jag sa att tyvärr så kan du inte få det. Men ni har ju annons på den, varför har den tagit slut redan? Jag svarade att jag kan tyvärr inte ge honom någon sony för jag har ingen, men om han pratar med personalen så kan de säkert fixa det. 

Jag är anställd på ett städbolag och städar en del butiker och då kan det bli riktigt knepigt för folk att fatta att man inte jobbar där. När man städar golv brukar det vara lugnt, men när man dammar så får man tusen och en frågor.

Jag har städat apotek rätt mycket och där trasslar jag ofta in mig. Eftersom jag gärna vill hjälpa och oftast kan lotsa en kund till rätt hylla så vänder jag mig mot den som påkallar min uppmärksamhet och lyssnar på vad de undrar för något. Många gånger är det frågor som  - Var hittar jag Treo? och liknande, men ibland får jag höra en ganska lång tirad om någons hälsoproblem innan jag lyckas avbryta dem och förklara att jag bara är städare.

Ibland måste jag verkligen hålla tand för tunga för att inte säga saker jag inte har formell kompetens för, som att pamol och alvedon innehåller samma verksamma substans eller att det är bra att äta folsyra om man försöker bli gravid. Sådant kan jag skriva här som en anonym person på FL, men det är inte lämpligt om man ska övertyga någon om att man inte är vare sig farmacevt eller apotekstekniker.

Jaha?

Dagtid hade vi aldrig låst i radhusområdet jag bodde då. Det funkade liksom inte med ungarna som sprang in och ut hos varandra...men jag hörde aldrig om nån som råkade illa ut heller.

Det är väl ganska få som låser ytterdörren dagtid om man är hemma och inte bor i ett trapphus?