Juni-barnen

PetraK: han jobbar och bor i Göteborg som brandman nu på sommaren. Så han är borta hela tiden. Kommer hem över någon helg då och då.

Stora tjejen har inte börjat på förskola än. Vi bor just nu i sommarstugan med mina föräldrar. Hit kommer ofta även min syster med hennes barn så min stora tjej leker mycket med dem. Annars när vi är hemma så går vi ju ofta ut och går med hunden , då passar vi alltid på att besöka lekparker gå i skogen osv som aktivitet för stora tjejen.

Vet inte riktigt när vi ska skola in stora tjejen. Har inte ens skrivit upp oss i kö :/ haft tankar på helt annat sista tiden. Kanske att det blir till hösten om det finns plats på lämpligt ställe . Känns inte så brottom heller eftersom jag blir hemma ett tag till :) tycker det är mysigt att ha henne hemma oxå..

Petra - ja hon vill vara med och greja mkt, ibland lite för mkt. Men det kommer några tjuvnyp ibland också, hon är ju van att ha vår uppmärksamhet själv så hon tycker nog det är jobbigt också. Tack , vi är väldigt nöjda med namnet.

Det skiljer 17 mån mellan mina 2 första barn och jag säger som ni andra. Det kunde vara lite mycket i början när den minsta var bebis men med tiden blir det lättare och lättare och när de kan leka med varandra har de så stor glädje av varandra. Nu vill de i princip aldrig vara utan varandra :). Nu är de 4 och 2,5 och leker jättebra tillsammans och de har varit så duktiga sen vi fick Minnah :). Jag har knappt känt att det varit jobbigt sen vi fick tredje barnet för de två stora sysselsätter varandra och hjälper till med småsaker.

Jag hade Colin på förskola precis när Julia föddes men kände ganska snabbt att varken jag eller han hade behov av det så jag hade barnen hemma tills Julia blev 1,5 och jag började plugga. Sen blev jag gravid ett halvår senare och efter halva graviditeten blev jag sjukskriven och då valde jag att ha dem hemna igen så de har varit hemma nästan hela vårterminen båda två. Nu har de sommarlov men ska börja 15 timmars till hösten när de är 4,5 och 3 år gamla. Nu känner jag att de är så stora att de har lite mer behov av att gå på förskola lite grann.

Har inte läst här på närmare två veckor, så jag har lite att ta igen.

Eira blev sju veckor i torsdags och i förrgår kom min mens, som ett brev på posten... Ska ringa min bm här i veckan och boka tid för efterkontroll. Vet dock inte vad jag ska välja för preventivmedel. P-piller klarar jag inte av pga alla hormoner och mini-piller hade jag efter sonens födsel på bms inrådan. Men jag är usel på att komma ihåg att ta dem, vare sig jag ställer ett alarm, lägger dem vid tandborstmuggen, på nattduksbordet osv. Sen får jag än sämre hy än vad jag redan har och det är nog jobbigt som det är nu och jag kommer behöva ta till läkarhjälp om det ska bli bättre.

Ni som använt annat än p-piller, som stavar osv, vad anser ni vara dess för- och nackdel?

Ingen annan som provat p-ring? Den skickar ut en liten mängd hormoner spritt över hela dygnet och inte som piller att man får ett hormonpåslag precis när man tagit pillret. Jag har varit väldigt nöjd med ringen.

Jag har inte haft hormonpreparat på flera år o mår mycket bättre...

Vägrar hormoner mer..

Avbrutet får det bli. Eller säkra perioder osv...

Vi körde säkra perioder och nu har vi Edit som blir tre veckor gammal i dag.  Så vi kör nog inte med den p-metoden i alla fall nå mer eftersom jag är färdig med barnafödandet nu. Vi har våra tre underverk o det får räcka. Jag tål inga som helst hormonpreparat så det blir kopparspiral eller total avhållsamhet 

Här är en till som vill ha nästa barn tätt.. Storebror är 4,5 och lillebror är 6 veckor, skulle inte ha något emot att bli gravid igen om ett halvår eller så. Men har lite att jobba på hos maken först för att det ens ska bli tal om en trea ;) haha

Svårt de där med syskon, jag vill ha två barn, och gärna 4-5 år emellan. Sambon vill bara ha ett barn. Han tycker att båda får som de vill nu (då vi förlorat ett barn) . Han menar ju på att vi har två barn, sant men ni förstår mig. Jag är väldigt emot ensambarn, vill gärna ge Hampus ett syskon till. De är ju några år tills de då skulle vara dags men ändå, hur bearbetar man mannen?

Enortsmamma- vi har 7 år i mellan, dels för att mannen tyckte det räckte med ett barn men efter mycket egen betänketid och andras berättelser så ville han...tyvärr kunde vi inte få på egen hand utan det tog sitt lilla tag med utredningar och behandlingar. Så i efterhand ångrar man sig lite att man vänta länge men det är också guld värt att ha en sjuåring som kan hjälpa till med det mesta!
Så låt han tänka men inte för länge!