Juni-barnen

Idag har vart en dålig dag för mig...

Simon har vart på solskenshumör men jag bara gräver ner mig i att jag försöker intala mig själv hur fantastisk förlossningen egentligen var! Vilket jag inte alls tycker. När folk frågar svarar jag glatt "jodå, det gick såååå bra och det var bra". Men det tycker jag ju inte egentligen!!

Det var ärligt det värsta jag någonsin vart med om och då har jag vart med om 2 stora kroppsliga trauman där jag vart hårsmåner från att stryka med. Och ändå är min förlossning sju resor värre!

Men så får man ju inte känna, allt ska ju vara så fint, så gulligt och så underbart...

Jag älskar Simon, men hade jag kunnat få honom utan att behöva gå igenom det här så hade jag kunnat betala vad som helst!

Sweet life: man måste inte tycka att förlossningen var bra, underbar eller smidig. Min första förlossning var smidig och lätt. Den här gången gjorde det ondare, blev mer komplikationer och var inte smidigt på något sätt alls.

Kan fortfarande inte kolla på bilderna vi tog utan att få ångest och panikkänslor.

Det tar tid att bearbeta alla förlossningar. Oavsett hur de gick, hur lång tid det tog eller hur ont det gjorde!

Det kommer kännas bättre med tiden. :)

Sweet life - du behöver inte tycka förlossningen var underbar! Det tyckte inte jag varken nu eller förut, men denna gång var jag mer inne på vad som kunde hända. När alla frågade om det gick bra med dottern svarade jag: joo hon kom ju ut till slut iaf. Då vågade de flesta inte fråga mer.

Tycker också det är jobbigt med vikten. Inga kläder passar och jag mår nog sämre över det än vad jag erkänner. Gick upp 20 och har gått ner 10. Har varit överviktig hela mitt liv nästan tills jag gjorde en GBP och var nöjd med mig själv innan graviditeten så nu är det tufft.

Ang vikt så har jag gått ner mina men kommer ändå inte i mina kläder för höfterna är för breda :/ det är irriterande!

Man får tycka att förlossningen va hemsk fruktansvärd ja för jävligt , det behöver inte vara solsken å rosor.

Idag har vi varit på akuten med Vincent! Var en hemsk känsla. Han har varit lite blå runt läpparna några gånger och jag tänkte att jag kunde iaf ringa Bvc och fråga, de visste inte vad det var men skulle prata med en läkare OM hon träffade någon. Hon ringde upp efter en timme och sa att vi fick liv att komma ner till VC på en gång! Sambon sa att jag ammade men hon sa bara: avbryt det och kom hit! DÅ kom första paniken inom mig men jag kunde ju inte visa för dottern så jag bet ihop och vi klädde oss och packade in oss i bilen snabbt som attan! Ner till VC och läkaren lyssna på hjärtat, kände på magen och på pulsarna i ljumskarna. Hjärtat lät bra sa han men pulsarna var svåra att känna, jag tänkte inte så mycket på det för det var svårt redan på bb för vissa läkare. Han ringde barnläkaren på akuten som gärna ville träffa oss. Vi åkte till Falun och där fick vi träffa en läkare ganska snabbt som sa direkt att Vincent hade en "bra" blå färg. Han syresatte sig till 97-99% så det var perfekt. Tempen var bra. Hjärtat lät bra och pulsarna i ljumskarna kunde han känna. Läkaren kunde konstatera att det inte var något allvarligt utan att små barn lätt blir blå och att det hade med blodkropparna att göra. Om några månader blir barnen lättare bleka men nu blir det blåa. Han var bara ytligt blå och annars en pigg prins. Läkaren sa att det är bättre vi kommer tolv gånger än ingen gång och att vi var välkomna tillbaka om vi kände oss oroliga. Kändes jätteskönt att höra!

Förstår verkligen att ni blev oroliga MissFörstånd! Va skönt att allt såg bra ut å att det inte är någon fara! Enya är också lite blå ibland å har varit sedan hon föddes å visst ser de lite läskigt ut, när vi låg på 33:an förklarade dom för oss också att de är vanligt att dom är lite blå

Missförstånd: Usch ja, kan verkligen förstå oron. Men vad glad jag blir över att höra hur bra sjukvården skötte sig i detta läge. Alltför ofta hör man att sjukvården drar ut på sådana koller och säger till föräldrarna att avvakta och först höra av sig om det upprepas eller blir värre, men nu tog de tag i det direkt och det tycker jag var riktigt bra gjort av dem.:).

Sweet life: Man behöver absolut inte tycka att ens.förlossning var fantastisk. Tyvärr får inte alla en bra upplevelse eftersom alla förlossningar är olika och vissa drabbas av komplikationer m.m som gör förlossningen till en.väldigt otrevlig upplevelse men det innebär inte att man älskar sitt barn mindre för det.

Idag upptäckte jag att jag blöder från ett stygn :(. Jag fick 4 stygn efter förlossningen och 3 av dem trillade av efter ca 4-5 dagar men ett har suttit envist kvar (3 veckor). Nu blöder jag färskt blod från den bristningen och det har börjat göra ganska ont också. Får inte tag i min BM och måste nu vänta ända till måndag :(. Hoppas inte jag får mer problem där nere för detta stygnet sitter vid en bristning som jag fick förstå förlossningen och som orsakat smärtor vid sex lång tid efter förlossningen, vill bara inte det ska bli värre.

Ajajaj fy satan vad ont det gör att amma! Å det är problem att få henne till bröstet oftast vägrar hon eller blir hysterisk och bara skriker...det blev värre sedan hon fick flaska på bb avdelningen (koppen hjälpte ej hon behövde mer ersättning).
Ush man hoppas att det blir bättre...