Jag haller med! Svart det där med vänner! Jag har alltid haft lätt att fa nya vänner, vilket lätt leder till att man inte alltid anstränger sig. Om man inte är i behov av nya vänner vill säga... Jag bytte ut i princip hela min"vänkrets" (vilket de ju uppenbarligen inte var) när jag blev singel för nagra ar sedan. De gamla vännerna var i själva verket flickvänner till exets kompisar och de nya vännerna var alla i samma situation som jag. Vi gick igenom mycket trakiga och svara perioder och tog del av varandras liv pa ett rätt djupt plan. De vännerna räknar jag fortfarande som mina absolut närmaste vänner, trots att vi bor i olika länder och träffas ett par ganger om aret.
Här är det lite knepigare att fa riktigare vänner. Kanske för att man börjar om fran noll fullständigt utan socialt nätverk, INGEN som kan ta med en och presentera för nya människor, inga kollegor (jag har tidigare haft jobb där man umgas MYCKET med sina kollegor sa det känns lite tomt utan det!) osv. Jag har en nära vän här och tva kompisar som jag vet finns där om nagot skulle hända. Men det stora tjejgänget där man känner varandra utan och innan saknar jag. Och längtar hem till ibland!