Ja, det är nog dels spändheten (?) i kroppen, men dels också att kroppen kände igen reaktionerna på chock och sorg och smärta som i sig var likadana som när jag var med om olyckan. Det låter rätt flummigt, men jag är övertygad om att kroppen har känslominnen och att den reagerar på samma sätt om den upplever samma känslor.
Men jag har inte varit hos sjukgymnasten sen 2002 såg han i sin journal, så jag är jättestolt! Om jag kan klara mig med att gå på 5-10 behandlingar var 4:e år så är det ju kanonbra! Däremot vet jag inte riktigt hur kroppen kommer reagera på en graviditet och den ökade belastning som det medför. Vissa mår piss, andra mår jättebra, sa sjukgymnasten när jag frågade. Så vi får se, jag hoppas falla i jättebra-kategorin!